FÅGLARNA VID VÄSTERBYHYTTA

***

Efter ett envetet dagsregn ljusnade det i går eftermiddag  vid halvfyratiden (halvfem?, har inte ställt om kameran) och jag åkte ut till fälten ute vid Västerbyhytta. Redan när jag åkte upp i lördags eftermiddag såg jag att där fanns en flock sångsvanar. Och där fanns en hel del fåglar - sångsvanarna förstås, gäss, mest kanadagäss och grågäss. och en hel del vipor. Någon jag pratade med berättade att man sett spetsbergsgås också. För mig var upplevelsen att se landskapet förändras när dom låga dimmolnen drog över skogarna därborta. Sen klarnade det helt en stund, dom bilderna har jag lagt i nästa blogg.

*

*

*

*

*

*

*

***

FRANKRIKE

***

Tre gånger Frankrike. Mamma och pappa var fascinerade av Frankrike. Pappa av den franska historien, särskilt före franska revolutionen 1793. Mamma av det franska språket. Efter att vi köpt bil 1952, eller om det var 1953, gjorde vi tre utlandsresor med bil under 50-talet - 1953, 1956 och 1959 - alla med Frankrike som mål. I tre år sparade dom till varje resa. Jag kommer inte ihåg ordningen, men en resa gick till Loiredalen och alla slotten - Chenonceaux, Tours, Amboise mfl. En till Provence - Aix-en-Provence, Nimes, Carcassonne, Namure mm. Och en till gränstrakterna mot Spanien med Andorra och ner till Barcelona. Säg det slott och den katedral jag inte sett i Frankrike - Tours, Reims, Notre Dame de Paris, Chartres. Den senare har fö ett av världens vackraste kyrkfönster. Mammas bibel på resorna var Guide Michelin, där stod allt, från beskrivningen av vilka slott och katedraler som var viktigast till vilka matställen som var lämpliga. Guide Michelin är ju känd för klassificeringen av Europas bästa restauranger, men i resebroschyren fanns också vardagsmatställena, inte minst matställena som lastbilschaffisarna sades föredra - mkt mat, bra mat och billigt. Det var ingen kedja men dom hade en beteckning  som jag glömt. Nej förresten, i samma ögonblick jag skriver att jag glömt namnet dyker det upp i minnet - Les Routiers. Vill man äta billigt och bra i Frankrike ska man söka upp en restaurang som har beteckningen Les Routiers, åtminstone gällde det på 50-talet. Men det skulle inte förvåna mig om det fortfarande gäller.

*

En detalj från de franska katedralerna är vaxljusen som alltid brinner. Där finns alltid ett helgon, ofta flera, som är förknippat med katedralerna. Och där finns alltid önskningar och förhoppningar man vill be helgonen om hjälp med. Kanske är det om något  praktiskt och konkret, kanske gäller det ett barn som förlorats i tidig ålder och som man vill ge Guds frid. Människor kommer, köper ett ljus, tänder det och sätter det i någon av mångljusstakarna och sätter sig sen en stund på en bänk nånstans i katedralen och ber tyst, eller kanske bara sitter en stund, avskilda från världens larm därute. Alla har vi något att be om, något att hoppas på. Så utövad kan jag se mig själv som religiös, trots allt jag skrivit. Utan dogmerna, utan påbuden, utan uppdelning i goda och onda, i syndare och helgon, i heligt och vackert , i profant och kyrkligt. Allt är ett.

* 

*

***

FÖRSTA SPRUTAN!

***

I förrgår blev vi uppringda från Närsjukvården i Finspång och fick vaccinationstid till idag, 08.45. Vi är alltså alldeles nyvaccinerade, knappt en timme sen, det känns bra. Såna begivenheter måste naturligtvis fotas! Moderna-vaccin var det vi fick. Ny tid för andra sprutan, 5 maj, har vi också fått! Skönt att ha kommit så här långt även om vi vet att risken för att bli smittad bara långsamt nu minskar från det ovaccinerade läget. Mobilbilder förstås.

*

Här får jag min spruta - selfie

*

I fick sin först och ser väldigt avslappnad ut, undrar vad det var i hennes spruta?

*

Det gamla lasarettet tjänar nu som vaccinationscentral, därmed behöver man inte blanda patienterna och besökarna till nya vårdcentrum med dom som ska vaccineras.

*

***

RISINGERUNDAN - HÅLLPUNKTERNA

***

När sammanhangen blir otydligare och verkligheten mer lösa fragment än ett sammanhängande helt blir också hållpunkterna och igenkännandet viktigare. Vi fortsätter promenera på den urgamla, medeltida kyrkvägen. Här har folk gått i sådär en sexhundra år, kanske mer, det känns tryggt på något sätt, också för mig.

*

Inte bara ekar, här finns vackra tallar utefter vägen

*

Den gamla eken, ungefär där vi vänder. Sockerdrickseken säger vi ibland, Pippi brukade ju gömma sockerdricka i något ihåligt träd för Tommy och Annika att hitta.

*

Trots att stammen är bruten på ett par tre meters höjd  brukar den varje år ha gröna fina blad i toppgrenarna, den lever. Omkring finns  gott om stora, friska ekar, vi kallar hela kullen för Ekbacken. Vad den egentligen heter, om den nu över huvud taget har ett namn, vet vi inte.

*

Under sommarhalvåret är Ekbacken en stor hästhage, får jag gissa skulle jag säga 5-10 hektar ungefär

*

Just den här vyn, där kullen sluttar ner mot åkrarna, har ni sett många, många bilder på

*

Här är vi nästan tillbaka vid S:ta Maria igen. Klassisk kulturbygd

*

Bogårdsmuren (varför den heter just så vet jag inte, men det gör den) är liksom vägen medeltida. Äldsta delarna av kyrkan är från slutet av 1100-talet. Här föll jag för solmönstret och trädens skuggor på muren

*

Efter promenaden fortsätter vi ut mot Doversund och Doverstorp. Efter bara kanske 500 meter passerar vi dom översvämmade fälten och jag har bytt till långtelet. Gässen och tofsviporna har samlats för kvällen

*

*

*

*

När vi passerar Doversund ser jag att det lilla skäret fortfarande (17:24) ligger i sol medan Glan och stränderna i syd ligger i skugga. Ett stopp strax efter bron och jag hinner ta en serie bilder. Max  brännvidd förstås (560) och dessutom croppat, men det goda ljuset gör ändå att skärpan är hyfsad trots avståndet och aningen dis. Sen tar det knappt en halvtimme hem. Där blev det lite vardagslyx med en bit Salmalax, kokt potatis och varsitt glas vitt.......

*

***

FÅGLARNA I ANNSJÖN

***

Annsjön, ett par mil norr om centralorten Finspång, var en av mina favoritsjöar för långfärdsskridsko. Inte särskilt stor, kanske inte ens tillräcklig för att begreppet långfärdsskridsko ska vara giltigt, men trevlig för vanliga eftermiddagsutflykter. Oregelbunden med många vikar och öar och gott om klippor att sitta och dricka termoskaffe och äta ostmacka på - ljuvliga tider. I går eftermiddag gjorde jag en tur upp, utan annan anledning än att växla av mot den vanliga Risingevändan. Dessutom finns en badstrand som är lättåtkomlig och vätter åt väster, det var lätt molnigt så det skulle kunna bli en vacker solnedgång. 

*

Jag kom knappt ur bilen innan jag på håll hörde tjattret av gäss.  Isen höll just på att gå upp, och gässen var många men ganska långt ut på sjön. Med långtelets hjälp kunde jag se att det mest var kanadagäss men också grågäss. När jag väl var hemma vid datorn och kunde croppa bilderna kunde jag se att där också fanns både vigg och storskrake. Fåglarna var verkligen långt ut, tros 560 mm och något croppade kom jag inte närmare än vad dom tre första bilderna nedan visar. I fjärde har jag zoomat ut till något mer än 200. Jag ser det mest som en trevlig åktur och ett fint västerljus, om än inte idealiskt för fågelfoto. Och visst blev det en fin solnedgång - sista bilden med vidvinkeln.

*

*

*

*

*

*

***