DECEMBERKVÄLL 2020

***

*

Granvägen Finspång i fredagskväll

*

***

HÄR BYGGES DALARNAS STÖRSTA OCH MODERNASTE VARUHUS - LUDVIKA 1956

***

Tiden går fort när man tittar i backspegeln. Domus invigdes i september 1958, Domus som nu blivit Engelbrekstsgallerian , eller åtminstone en del av den. Här har man precis börjar bygget. Fortfarande går genomfartstrafiken utefter Storgatan...... Bildkvalitén är inget att yvas över, perioden med min Robot IIa var inte precis den bästa tekniskt, min Nettar innan liksom min Yashica-Mat som kom efter Roboten lyckades jag bättre med.  Ändå tyckte jag det var roligt att hitta dom här bilderna, hade helt glömt att jag hade bilder på Domusbygget. 

*

Det blå planket kommer jag väl ihåg......

*

Kranen var säkert stor då, nu ser den varken så stor eller så stabil ut. Carlavägen som syns därbakom

*

Här känner en del säkert igen hörnan, Stadshotellet finns ju kvar och stadshuset i fonden. I huset längst till vänster låg Olle Ericssons speceriaffär med ingång på hörnet. Där hade jag mitt första jobb, schas en vecka 1954, det räckte till min Nettar. Undrar hur många såna där skopor som behövdes innan betonggjutning var klar?

*

Vad hette skjortaffären på närmaste hörnet, var det Vic?

*

Oskarpt så det förslår men det visar lite av byggprocessen

*

*

Med lite skärpa hade det nästan blivit ett godkänt gatufoto?

*

Den här bilden har ni sett förut men den fick komma med eftersom det är gamla torget in till vänster, alltså platsen där Domus byggdes. Den är från 1954 och tagen just med min Zeiss Ikon Nettar. Idag kan jag tycka att det varit roligare att ha ett riktigt torg kvar precis i centrum. Men kanske hade det varit öde och tomt idag, vem vet?

*

***

MÖRKERTID

***

"Det är svårt att föreställa sig hur mörkt det faktiskt var förr. Fram tills 1900-talet har man på våra breddgrader levt till största delen i mörker under vinterhalvåret. Det räcker med att titta ut  genom fönstret just nu när det känns som dagsljuset  knappt hinner gå från gryning till skymning. Tänk att då sitta i ett torp i början av 1800-talet där den enda ljuskällan  var glödbädden i den öppna spisen. Under stora delar av vinterhalvåret  befann man sig nästan i totalt mörker. När mörkret kom satt man ofta uppkrupen  i stugans stora rum. Man var van vid mörkret och många hade utvecklat en förmåga att genom känsel lappa kläder, tälja eller laga redskap. I den mörka stugan kunde man sitta tillsammans , arbeta och berätta historier. Man kan lätt föreställa sig att det inte var så väldigt roligt att sent på kvällen behöva lämna stugan för att besöka dasset på andra sidan gården efter historier om gastar, troll och tomtar." (Niklas Norlin & Ida Rådegård, Etnologer, Fokus Finspång nr 20, 2020)

*

Jag har många gånger tänkt i liknande banor. Inget badrum, inte rinnande vatten överhuvudtaget, ingen centralvärme, inget sjukhus i vår mening, inget.....Listan kan göras hur lång som helst. Dagens alla moderna utrustningar ska vi bara inte tala om. Före år 1900.  Det är 120 år sen. Morfar föddes 1872. Alltså två, eller tre, generationer tillbaka. Det är överblickbart. 

*

Jag tror det är ytterst få som vill byta ut dagens standard mot standarden som vanligt folk hade före år 1900. Ändå är diskussionerna här och i media av olika slag fulla av  förakt för vad människan står för, ovettsorden haglar på sina ställen och maktbegär och lurendrejeri sägs vara huvuddrivkrafter till där vi nu är med klimatproblem och miljöproblem av storlek. Samtidigt som dom flesta  av oss gärna vill ha lite högre lön, eller bättre pensioner, eller bättre sjukvård åtminstone. Själv tror jag det är  lusten att resa sig upp ur dåliga livsvillkor som varit den stora drivkraften. Och som fortfarande är den stora drivkraften  i fattigare delar av världen.  Därmed inte sagt att det inte finns maktbegär och lurendrejeri också. Och status- och standardhöjningsjakten har gått för långt, det instämmer jag också i.

*

Jag försöker inte bagatellisera klimat- och miljöproblemen, jag försöker ge lite tidsperspektiv på vad som faktiskt hänt på de senaste 120 åren. Det är mycket som hänt.  Och människan är inte  ond, precis som alla andra arter försöker hon utvidga sina revir så långt hon kan. Nu verkar hon varit så "framgångsrik" i just detta att hon måste börja begränsa sig själv. Det tror jag ingen annan art har gjort, såvitt jag förstår är vi unika där. Just nu sker ganska mycket inom både energiförsörjning och koldioxidutsläpp, inom matvanor och resande, inom jordbruk och havsbruk. Om det räcker och går fort nog, vet inte jag. Men vi försöker göra något . Och jag är övertygad om att fortsatt teknisk utveckling är en förutsättning. Att i verkligheten försöka backa tror jag inte alls på. Och såklart tror jag mer på att hitta lösningar än att stormskälla på andra.

*

Bilden är tagen utmed Saxevägen (Nohrstedtsvägen). Kanske borde jag ha klonat bort den ensamma glödlampan, den fanns inte heller för 120 år sen

*

***

BADKLART?

***

Åtminstone i princip. Fastän karet nog behöver tvättas ur och fyllas med lite varmare vatten än det som kom idag. När vi gick ut I och jag var det 10 C , aningen sol men hård blåst. På hemvägen kom en rejäl regnskur på tvärsen, säkert  minst 15 sekundmeter, i alla fall blev jeansen rejält våta. Och två timmar senare, på min eftermiddagstur var det 2 C, nu ytterligare ett par timmar senare visar termometern -0,6. Snabba ryck. Fast i ärlighetens namn, november har ju en del att ta igen så att säga, senast i går  var femton grader. Alla bilder från min eftermiddagstur ute vid S:ta Maria.

*

*

*

*

*

*

*

***

IDAG HAR JAG TAGIT LEDIGT

***

Ett par dagar i sträck har jag nu promenerat utan kamera. Kolla, jag är ledig idag, säger jag till I och viftar med båda armarna när vi börjar gå. Det känns ovant, jag går lite snett med kroppen eftersom jag fortsätter kompensera för kameratyngden fast inte kameran är med. Jag har nästan alltid kameran i handen när jag promenerar, vill inte ha kameran studsande mot magen. Möjligtvis får den hänga snett över kroppen på ryggen, men då är den inte skjutklar. 

*

Dom flesta lediga dagar bloggar jag ändå, men inte alla, ibland tar jag ledigt också från bloggen. Men jag lägger fortfarande en del tid på gamla bilder. Och fortfarande är det 24 x 24 - tiden, perioden 1955-1957. Vi bor som jag många gånger förut berättat på Carlavägen 31 i Ludvika, i mellanvåningen i 3-våningshuset. Under oss bor ett trevligt par som mamma och pappa umgicks med. En dotter kommer jag väldigt väl ihåg men eftersom  hon är prick 10 år äldre än jag så vi var aldrig lekkamrater. Ändå minns jag väldigt väl hennes glada skratt. För några år sen hade jag en utställning av gamla Ludvikabilder på biblioteket i Ludvika och där hade jag också ett exemplar av min bok (vanlig "nät"bok) med Ludvikabilder. Utställningen hängde över sommaren så jag var bara där då och då, men vid ett av dom tillfällena när jag var där kom det en dam, några år äldre än jag, och tittade på bilderna och i boken. Vi började prata och det visade sig att det var Eva, bruden på bilden härunder. Nu är det några år sen men jag googlade och såg att hon bor kvar i Ludvika, så nu ligger det ett kuvert med den här bilden och en till färdigt att postas i hallen. Såg också att hon fyller 90 om ett par veckor, alltså exakt 10 år äldre än jag.

*

Brudparet. Och bilen är väl en DKW, två-dörrars (bakhängda), ska jag gissa en 55:a el 56:a?

*

***