1 GATUFOTO MED HASSELBLAD OCH FERRANIA 28 (1958)

***

Under gymnasietiden i Ludvika jobbade jag extra på Stefans fotoavdelning då och då. Där fanns en Hasselblad 500C som användes vid fotouppdrag. Några fotouppdrag fick jag inte men väl låna kameran några gånger. Vid det här tillfället fick jag låna kameraväskan med dess tre objektiv  80, 150 och 250 mm. För att kunna utnyttja tillfället gav jag mig ut på stan såklart. Jag har två filmer från detta tillfälle. Magasinet på denna Hasselbladare gav bilder 4,5 x 6 cm. Från mina negativblad ser jag att filmen var Ferrania 28⁰ som väl rimligen betyder 28 Scheiner, dvs 18 Din eller ASA 40, dvs ganska låg känslighet. På den här tiden valde jag sällan film efter motiv/syfte, jag köpte  nog dom filmer som var billigast och dom här Ferraniafilmerna var nog på väg att passera bäst före. Vanligast hos Stefans var annars Kodak, Ilford, Adox och Perutz. Rodinal 1:100, 20 C i 22 resp 21 minuter säger negativbladen också. Skärpan varierar, jag var ovan både vid Hasselbladaren och med att använda tele, men jag kommer visa dom bilder som intresserar mig ändå. 

*

Storgatan, taget från bokhandelshörnan västerut. Polisstationen till vänster, ASEA-kontoret i bakgrunden, typiskt tele 150 el 250

*

Såna var jag ju impad av såklart

*

Här kommer Ingemor cyklande, två år innan vi blev ihop. Var nog lite intresserad redan......

*

Här gör hon sällskap med några kompisar in på Rahléns bokhandel. Domus (nu Engelbrektsgallerian) närmar sig färdigt i bakgrunden till höger

*

Två "damer" på Storgatan, jag står och fotar på Engelbrektsgatan vid Hendebergshörnan

*

***

VILOPAUSERNA

***

.....blir nu många och täta. De fortfarande intakta delarna av hjärnan försöker konstant lösa det hela hjärnan tidigare gjort och det blir för mkt. Det märks på många sätt, inte minst genom för I jobbiga skälvningar i kroppen. Förändringar kommer allt tätare . Alla rörelser är nu långsamma och hon behöver min hand för att kunna ta sig mellan rummen. Ibland hjälper inte det, häromkvällen ville inte benen lyda och hon gled ner på golvet. Söndag kväll och själv har jag inte en chans att få henne på fötter, hon orkar inte hjälpa till själv. Min fantastiska vårdkontakt på kommunen fixade privat hjälp på en kvart.

*

I går beställde jag trygghetslarm och fick det inmonterat idag. Två damer från kommunen fixade på en halvtimme det som behövdes. Den lilla larmcentralen som är uppkopplad på mobilnätet ställde jag i vardagsrumshörnan. Man kan aktivera larmet från centralenheten men också från en liten bärbar dosa som är gjord för att ha ungefär som ett armbandsur. Centralenheten har tvåvägshögtalare och hemtjänstens larmenhet svarar nästan omgående, vi testade innan tjejerna lämnade oss. Det hela känns effektivt och rätt bekant eftersom min mamma hade trygghetslarm efter att pappa gått bort.  Det jag inte visste var den lilla enheten som fästs på ytterdörrens insida (på vredet) och som gör att låset kan fjärrstyras. Det är ju inte självklart att den som tryckt larmknappen kan ta sig till ytterdörren. Eftersom I behöver alltmer hjälp behöver också jag mer hjälp. Hittills har jag fixat I:s duschar själv men dom ger mig alltmer ont i ryggen så nu sen ett par veckor har vi hembesök för detta två förmiddagar per vecka. Det känns ganska ovant att ta hjälp med sånt som tidigare varit självklart, nyttig övning som har med självkänsla att göra.

*

Det finns självklart mycket mer I behöver hjälp med men jag har inget behov att berätta allt. En del av er undrar kanske varför jag överhuvudtaget berättar om detta. För mig har det med verkligheten att göra. Det är helt enkelt det här som mitt liv nu kretsar kring. I princip har jag fotat det som varit viktigt i mitt liv sen jag började med foto. Och nu fortsätter jag med det. Att det blivit lite jobbigare är självklart, men jag tänker inte sluta för det. Vi har det fortfarande bra på många sätt - vi fikar ihop, äter ihop, ser på TV tillsammans. Naturprogram är favoriter, men nyheter och Vetenskapens Värld ser vi också båda. Och trots det jag berättar om blir jag fortfarande överraskad nästan varje dag av kommentarer och insikter från I. Och jag förundrar mig över att hon aldrig blir bitter och alltid vill väl. Kanske kommer vi ut för korta promenader igen - en riktig dunderförkylning kanske är det som tagit på krafterna nu, vi får se.

*

*

*

*

*

***

FÖRDRÖJNINGEN

***

*

*

***

CITYSCAPE - 10 BILDER FRÅN NORRKÖPING

***

Som sagt jag var i Norrköping i går. Fint ljus, soligt,  på väg att bli kväll. Ambitiös som jag var hade jag både 99:an och A7RIII på ryggen, egentligenen vidvinkel och en 135:a, ni ser vilka bilder som kommer från vilket objektiv. 

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

VARDAGSKÄRLEK

***

I går tillbringade jag drygt ett par timmar på Norrköpings gator för att som omväxling få lite bilder på stad och folk. Fredag eftermiddag och rätt mkt folk på stan. Jag står ofta vid buss/ spårvagnshållplatser, dels därför att det är extra mkt folk just där, dels därför att just när människor går av och på tänker dom inte så mkt på att det står en kille med kamera intill. Den här lilla serien hör väl inte till dom tekniskt bästa men jag gillade scenen - hon står och väntar vid förardörren när spårvagnen kommer in och stannar, han kommer ut och hon avlöser honom på passet men dom hinner med en puss i bytet. Det gör mig varm i kroppen och jag tänker att den där relationen kommer nog hålla.......

*

*

*

*

***