INGRID MARIE OCH MORGONREGNET

***

Det regnar stilla därute. Det känns som ett sommarregn trots september, alldeles  vindstilla som det är. Äpplena är fortfarande lite för små men dom har ett par månader till på sig att växa. Ingrid Marie tål frostnätterna som kommer bra. Egentligen borde jag lägga över ett nät, dom flesta frukterna hackas av fåglarna och sen ruttnar dom . Får se om det blir av, det är rätt mkt som numera inte blir av. Jag ser det ju, men gör inte så mycket åt det. Drivet att hela tiden göra saker har börjat stillna. Det känns i grunden skönt. Hela livet har jag gjort så bra jag kunnat, det har varit det viktigaste, att göra sitt bästa. Nu är jag mer osäker på om det är det livet går ut på, att prestera. Regnet kommer av sig själv, det gör äpplena också, om dom kommer. Och det är fint att se vattendropparna som rinner över äpplena.

*

*

***

FÄRG

***

Efter dom lite gråa svartvita bilderna från förr kände jag för en smula färg igen.....

*

*

***

STOCKHOLM 1955

***

Häromdagen skrev jag om nya kameran 1955, småbildskameran Robot IIa. Den sommaren var jag på scoutläger på Gotland men vi samlades i Stockholm.  Den här serien är från det stockholmsbesöket. Det är verkligen ingen uppvisningskvalitet på dom här bilderna men jag tänkte att Stockholm för 65 år sen ändå kan vara intressant.  Det verkar lika tomt då som nu i pandemitider, i varje fall ännu mindre bilar. Förstabilden från tågresan dit, sista bilden ett par av kompisarna från Ludvika på en av  Stockholmsgatorna. Jag har valt att behålla bilderna obeskurna, utom någon kanske.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

CORONA OCH BONDEN OCH KRÅKAN

***

Bara för några dagar sen hade SvD en artikel om Coronaspridningen med rubriken "Corona släpper greppet om Sverige långsammare än i andra länder". SvD hade tillsammans med journalistnätverket Newsworthy tittat på hur överdödligheten  har utvecklats i Europa, inte bara nation för nation utan region för region. 9 av 21 svenska regioner har visat överdödlighet också under sommaren enl senast tillgängliga siffror trots att vi nationellt i Sverige haft normal dödlighet, eller tom en underdödlighet. Låter lite bekymmersamt alltså....

*

Lördagsartikeln

*

Idag, fyra dagar senare, rapporterar samma tidning - på första sida tom - att Sverige är det positiva undantaget från den  fortsatta och ökande smittspridningen i Europa och "få länder har så snabb nedgång i antalet smittade som vi har". Positiva tongångar med andra ord

Första sidan av dagens SvD

*

Artikeln inne i dagens tidning

*

Jag är lite besviken på SvD att dom inte särskilt kommenterar att dom publicerat två diametralt motsatta uppfattningar med några få dagars mellanrum. Det är fö samma artikelförfattare, Per Kudo, i båda. Dagens artikel innehåller vad jag förstår ingen egen research alls, den är ett referat av FHM:s presskonferens igår. Och rubrikerna till dagens artiklar tycks båda ha tagits från Tegnells uttalanden. Jämförelser med andra länder är tydligen helt ok när dom är positiva för Sverige, däremot omöjliga att göra när man talar om dödstal, "vi har inte sett slutet än" (förutom dom som är döda förstås).

*

Rent generellt är det lätt att konstatera att det tog åtskilliga månader för dom stora media att över huvud taget kritiskt börja  granska FHM:s policy och jämföra med verkligheten och internationell statistik. Public Service-media, som älskar att nagelfara, hårdgranska och ifrågasätta alla privata företag och initiativ, ifrågasatte ingenting under de första månaderna.

***

RIKTIG FOTOGRAFI - JUNIBACKEN

***

För mig är bloggen för det mesta en slags dagbok med bilder. I en dagbok brukar man kunna berätta om det som händer, smått och stort. Har man lust kan en dagbok också användas för reflektioner och funderingar, det gör tex jag. Huvudsyftet är ofta att få lufta sånt hjärnan är full av, det brukar hjälpa att berätta lite. Ni vet det där gamla, delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg. Det är också bra övning, det blir många bilder som jag naturligtvis försöker få så bra som möjligt. Samtidigt är bilderna nästan aldrig tagna eller inlagda här för att bli vad ska jag kalla det, konstnärliga? Eller mera riktig fotografi som flera här ofta talar om. Till skillnad då från såna här dagboksbilder. Fast nå´n gång händer det ju att jag lägger in såna bilder också. Här är en.

*

För övrigt kan man ju fundera lite om det är nå´n mening att lägga in dagboksbilderna, dom handlar ju bara om det jag sett eller tänkt, det kan väl inte intressera någon annan? Då  brukar jag tänka ungefär så här: Var och en av oss är visserligen unika individer, ändå har vi alla väldans mycket gemensamt. Ni vet det där med glädje och sorg tex, behovet att bli bekräftad, behovet att få tala med nån, få dela sina upplevelser och tankar. Känslan av ensamhet ibland, funderingar inför döden. Inte är väl jag ensam om allt det? Alltså tror jag många kan känna igen sig i det som egentligen bara rör mig. För egentligen rör det inte bara mig, det rör alla på ett eller annat sätt.

*

*

***