A FORCE SO SWIFT

***

Nu blev jag ju lässugen.

*

*

***

SAMTAL

***

Ibland undrar jag om vi nånsin samtalar med varandra numera. Jodå, visst pratar vi med varandra, vi fikar ihop och snackar, vi byter åsikter med varandra. Fast mest är det ju i sociala medier som fb, fs, Insta vi träffas. Och jag menar såklart inte bara vi här på FS utan vi i största allmänhet.

*

Samtal står för mig för någonting mer än att prata bort en stund. Till att börja med kan man aldrig ha bråttom, det måste finnas gott om tid om samtalet ska ge något. Och viktigast kan inte vara att föra fram sina åsikter, att hävda sin mening, det viktigaste i samtalet är att få veta något om dom man talar med. Att få veta något om vad som hänt sen senast eller få veta något om en människa man inte känner.  Inte vilka åsikter hon har utan vem hon är, vilket liv och vilken lott som är hennes. Lyssna är viktigare än att tala, också att lyssna på dom som tar tid på sig, som inte är vana eller kanske inte ens vill tala. I förstone. Att samtala tror  jag är nästan lika grundläggande som att andas. Att få dela det som är tungt, svårt eller bittert är att få lätta en aning på bördan, och att få dela det som är till glädje är precis som ordspråket säger, dubbel glädje.

*

På bilden, tagen 1963 eller 1964, samtalar Berit, I:s mamma, med några släktingar till I:s kusin som gift sig dagen innan och på vars bröllop vi varit. Samtalet sker i ett ljust, lite gammeldags rum där solen lyser in, tom mönstret av gardinerna (volanger heter det väl) finns där på väggen. Ändå är ett ljus tänt och hela bilden andas för mig lugn och ro, frid, och gott om tid. Bilden blir liksom en sinnebild för det goda samtalet.

*

*

***

MORGONLJUS PÅ MAJOREN

***

Ni vet hur det blir, när det egentligen är mulet men så öppnas det en springa i  molntäcket nere vid horisonten precis när solen går ner. Eller, som i det här fallet, precis när solen går upp. Här träffar solljuset just Majoren, ett av få höghus i Finspång. Namnet fick det eftersom det byggdes på den gamla majorsvillans tomt. Och varifrån DET namnet kommer hoppas jag Finspångsborna berättar!

*

*

Önskar er alla en trevlig fortsättning på helgen!

***

DOKUMENTERAT I NORRKÖPING

***

Idag blev det en vända till Norrköping, kemtvätten. Och så en fika förstås. Nu har jag ju fått tillbaka min huvudkamera men har knappt testat den ordentligt. Den här gången kom den i alla fall med till stan, så jag testade lite fikafoto och gatu-, förlåt, dokumentärfoto. Det här är ju inga utvalda situationer eller människor, jag bara provar lite för att känna mig för.

*

*

*

*

*

*

***

TILL OCH MED...

***

.....parkeringsplatsen ute vid Viberga får ett uns av poesi över sig när månen, nästan full, strör sitt silverljus över oss. Jag tänker att förr var det på kyrkbacken man träffades och pratade med de andra i byn om senaste nyheterna. Dvs sånt som hänt hemmavid , i naturen och på åkrarna, sen sist. Nu är det här vi ses men har knappt tid att prata med varandra, vi rusar in och handlar det vi ska och så ut igen. Så här vintertid(?) kan det gå veckor, ibland en månad, mellan gångerna jag talar med någon av grannarna. Sommartid  blir det mkt oftare - vi klipper våra gräsmattor och sitter och fikar ute, då är det lättare. Så blir vi lite annorlunda här uppe i norr, jag kommer inte ihåg exakt vad han sa den där Montesqieu. Nyheter lider vi inte brist på, vi snarare dränks av  alla nyheter som strömmar in från TV, datorer och mobiler. Men den där personliga direkta kontakten saknar jag ofta, den som fanns mellan kompisarna när jag var ung  och mellan arbetskamraterna när jag jobbade. Här fyller bloggen en viktig funktion, allra helst som vi träffas irl ibland :-)

*

*

Suss gott!

***