GRÄSULV

***

Åtminstone tror jag det, stämmer väldigt väl med bilderna jag får fram när jag googlar. En spinnarlarv och arten skall vara vanlig i Skandinavien, även ganska långt norrut. Tyckte den var både vacker och intressant att följa hur den tog sig fram lite mer i detalj och då är det förledande med modern utrustning. Kanske följde jag deras livsvandring en kvart, det räckte för 139 bilder - ändå bara enbildstagning.......Ett par timmar vid datorn senare har jag åtta bilder. Framförallt dom sista fyra är väldigt lika varann men jag följer hur den lyfter framkroppen för ett litet hinder och hur den sen sätter ner först främre bröstbenen, senare (ej i bild) bröstbenspar nummer två.

*

Jag flyttade på den och satte den på stenplattorna en stund. Det gjorde jag med ett litet redskap och det är jag glad för. Enligt Artportalen: Gräsulven (Macrothylacia rubi) har långa hår som står i förbindelse med giftproducerande minikörtlar. Den är vanlig i större delen av Sverige.

Ger tydligen både rejäl klåda och ev allergi.......

Gräsulvslarv på promenad i Korsheden

*

Tjena!

*

Ser ut som den synar (luktar) av marken

*

Snygg frisyr va?

*

Och så här gör jag när det finns hinder i vägen (denna och ytterligare 3 bilder)

*

*

*

*

Direkt efter att jag flyttat den låg den ganska hårt ihoprullad, stämmer också bra med gräsulv

*

***

IN MY MAROON ROBE

***

Respect your longings. To respect your longings is to respect the voice of Good within you.

*

Pune, Maharashtra, India, 2009

*

Finding my way.

***

ATT MÖTA SIG SJÄLV

***

Jovisst, enklaste sättet är väl att ta en selfie. Eller så heter det självporträtt när man varken har mobil eller pinne. Strunt samma, det är varken selfies eller självporträtt jag tänker på. Mer det där med att försöka se bakom maskerna och fasaderna. Det är svårt nog när jag möter andra, men det är ännu svårare när jag försöker se mig själv. Mina egna fasader, livslögner eller önsketänkande är ju mina egna, dom där jag använder för att överleva, eller åtminstone för att känna mig skaplig till mods, dom har jag ju använt sen då jag var liten, fastän jag utvecklar och renodlar dom, putsar på dom lite då och då och till och med hittar på nya ibland. Fast jag aldrig tänker så då jag gör det. Enklast är ju att tro att jag inga masker, inga livslögner har. Då och då blir jag ändå avslöjad, det är jobbigt. Och några har jag fått hjälp att själv förstå, det har känts skönt efteråt. Men dom flesta är kvar förstås, dom dyker upp så fort jag känner mig pressad, eller utmanad eller vad det nu är.......

Här är i alla fall en selfie. Eller om det är ett självporträtt. Ser att jag behöver raka mig, det gjorde jag varenda dag när jag jobbade det ingick liksom i rollen......

*

*

***

GLÄDJEDAGAR

***

Familjedagar med HELA familjen - alla tre barnen med resp och alla fem barnbarnen är glädjestunder över det vanliga, det känns ända in i hjärtat att ha alla omkring sig. Och sker inte varje år. Familjekräftskiva var skälet den här gången. Men som vanligt blir det mkt mer än kräftor. Det enda viktiga är att umgås. Och jag har fotograferat min familj, den gamla och den egna, i över  65 år och fortsätter gärna ett tag till . Såna bilder är alltid roliga att göra och alltid meningsfulla, fullständigt oberoende av vad alla tyckare och förståsigpåare tänker. Och familjebilder är situationsbilder, jag går aldrig omkring och städar eller plockat undan för att det ska bli mer bildmässigt, dom här är inte gjorda för varken salonger eller vinna utmärkelser.

*

Lovisa kollar när Hilda och Elias gullar med Makai, tollaren vid morgonkaffet igår lördags

*

Sen blev det bad förstås, Bartjärn står alltid på pogrammet

*

Agnes på väg i

*

Lite nya vinklar med 24:an, Elias i förgrunden med Agnes, Makai och farmor i bakgrunden

*

Samma bild nästan men skärpan på Makai

*

Oj då, nu blev det lite övervikt på Elias, men det blir helt annorlunda att ta action med porträttmöjlightet  när 24:an sitter på

*

Vilma är otursförföljd i sommar, hon bröt ju armen i början av sommaren, nu hade hon kört omkull på sparkcykel i utförsbacke och dels skrapat upp alla fingrar på ena handen men också  ett stort skrapsår på ena låret typ 2 dm² så hon var försedd med diverse specialplåster för brännsår och fick absolut inte bada för infektionsrisken och då blir man ju lite purken. Men gudskelov hade hon hjälm....I alla fall hade hon, Lovisa och mamma Annika  hunnit med att plocka lite svamp efter badet

*

Här hjälper Lovisa till att rensa och skära upp

*

Hilda passar på att få en stund i lugn och ro med en Sudokubok

*

Lovisa i sin eleganta klänning inför kvällen

*

Och solen lyste hela lördagen och långt in på kvällen så vi satt såklart ute och åt våra kräftor och sjöng våra snapsvisor. Här står brännvinsflaskan mitt på bordet, det är så det ser ut på kräftskiva. Genuint roligt med många skratt och lagom antal snapsar, självklart var barnen med hela tiden.....Just på den här bilden är alla våra tre barn med, från vänster Katarina äldst, därefter Hanna som är sambo med Stefan, därefter Annika som är yngst och så Stefan, mellan barnet. Klockan elva låg vi våra sängar, båda husen var välfyllda...

*

***

BARA FÖR ATT DET GÅR

***

Några av de vanligaste drivkrafterna jag har för min fotografi nämns aldrig i seriösa sammanhang (=bloggen här). Dit hör tex  Bara för att det går, Jag har just inget annat att göra och Undrar om det här går. Ändå har jag roligt och ändå lär jag mig, eller åtminstone inser jag något nytt varje gång. Och varför lägger jag ut dom då, bilderna? Också bara för att det går så klart! Plus att jag gillar att umgås med er förstås! Den här gången är bilderna hemma från tunet i Korsheden i går och alla tagna med 100-400:an, utan adapter.

*

En bild på klematisen till sist, utan altandäcksribbor

*

En av bukettaplarna

*

Humleslinga

*

Odjuret och skönheten. Rejält croppat förstås. Vad han heter har jag ingen aning om, berätta gärna

*

Genom att extrapolera ut i export gick odjuret att croppa ett steg till. Handhållet med inte så stabila pensionärshänder, 400 mm, imponerande! Visst, 1/640 s, men ändå! 

*

Natti natti!

***