MIRAKLEN I LOURDES

***

Lourdes, orten som fortfarande anses vara Europas mest besökta vallfartsort med uppåt 6 miljoner pilgrimer varje år, ligger i södra Frankrike på sluttningarna upp mot Pyrenéerna. Orsaken till pilgrimsströmmarna är den då 14-åriga bondflickan Bernadettes upplevelse i i Massabielle-gottan nära staden. Året var 1858 och hon påstod sig haft en uppenbarelse av Jungfru Maria i grottan. I samband med detta ska det ha "sprungit fram" en källa med helande vatten. Pilgrimerna dricker gärna av det helande vattnet. I Lourdes tar man fortfarande emot ca 100 000 sjuka per år som får bo gratis i särskilda sjukhusbyggnader. Otaliga människor påstår sig blivit mirakulöst botade där, katolska kyrkan har erkänt ca 7 000 oförklarliga tillfrisknanden men av dessa har endast 67 betecknats som mirakel (!) Själv gick jag omkring med min Yashica-Mat och tog lite bilder. Behöver jag säga att jag redan då (1960) var både förvånad och en smula  misstänksam mot det jag såg?

*

På knä inför det oförståeliga

*

Människorna har samlats framför ingången till grottan (uppe till vänster i bilden) och till höger om grottingången har man rest en Jungfru Maria-staty

*

Också vid vårt besök fanns en stor grupp sjuka och invalidiserade, uppenbarligen från belgiska Gent, som hoppades på helande

*

Både präster ........

*

.....och nunnor rörde sig på området

*

***

EN LEVANDE SJÄL

***

Minnesgoda läser tänker säkert direkt på Ypsilon i PC Jersilds roman  från 80-talet. Den mänskliga fristående hjärnan som lever i ett "akvarium" med näringsvätska men som också har kvar sina nervkopplingar till ett öga och båda öron. Ingen kropp, bara en hjärna kopplad till sitt öga och sina öron och som genom näringstillsats till akvariet och en svag elektrisk signal hålls vid liv. Han, för det är en han, utsätts för diverse förnedrande experiment av läkarna på läkemedelsföretaget där hjärnan förvaras, han betraktas som ett prov, ett försök bara, utan egna känslor och eget värde. Och definitivt inte som någon med själ trots att han är ett levande, kännande väsen. Jersild var väl ursprungligen läkare om jag minns rätt, romanen är både spännande och initierad.

*

I eftermiddag gick mina tankar åt "andra hållet". Kanske tillverkar vi snart nya själar?Jag tänker på AI. Något mer själlöst än en datamaskin finns väl inte? Åtminstone inte så här i datorålderns vagga. Men med rask takt glider vi nu in i AI-epoken. Beräkningsförmåga och minneskapacitet ökar i rasande takt, program som tillåter datorerna att dra egna slutsatser och förbättra sina egna program är inte långt borta. Med en uppsättning sensorer av olika slag, program för ansiktsigenkänning mm kan programmen säkert utvecklas  till att dra slutsatser från "egna" fysiska erfarenheter, vad dom sett, hört och känt via sensorerna. Och nästa tekniksprång kommer säkert när kvantdatorerna blir tillgängliga. Jag menar, vi alla som inte är religiösa och tror att gud blåst in livet genom våra näsor, eller om det var genom öronen, ser ju att våra nuvarande hjärnor helt enkelt bara utvecklats i  mikroskopiska steg under årmiljonernas eoner från pre-amöbastadier till vår nuvarande kapacitet. Och nånstans där har väl själen slunkit in? Kanske är själen bara det samlade minnet från ett par årmiljarders experimenterade med otaliga, parallella livsformer? Helt enkelt när komplexiteten blir tillräckligt stor och överstiger någon kritisk punkt  omega. Så när kvantdatorernas minnes- och beräkningskapaciteter överstiger omega1 och omega2 föds också deras själar, helt utan biologi. Frågan är, blir det också levande själar? För det finns väl själar?

*

*

Suss gott

***

MOMENTS

***

*

*

***

VEM VAR HAN?

***

Jag satt på tåget från Hallsberg till Göteborg, tjänsteresa, men jag hade tagit med mig kameran just för att fota lite på tåget. Det är 2009, kameran var en Sony A700 med min många år äldre standardoptik Minolta 50/1,4. Den hade nog redan då hängt med i så där 25 år, men bra ljusstyrka och hyfsad kvalitet. Jag fotade lite där jag satt, men tror det var i restaurangvagnen jag tog dom här bilderna. Det var inte direkt svårt att få ögonen på den här mannen, han såg inte ut som en vanlig ursvensk medelsvensson om jag så säger. Som framgår av bilderna såg han  ju att jag fotade honom. Han sa ingenting men gav inte heller skymten av ett leende, något som sa det är ok. Jag ångrar att jag inte själv sa något, det blev aldrig någon konversation och jag undrar fortfarande  vem han var. Hans lugna men mkt intensiva blick glömmer jag inte.

*

En av bilderna har jag visat här förut, den sista, men inte dom andra två. På sätt och vis är det väl gatufoto? Visserligen inte gatumiljö men väl allmän plats. Mig spelar det heller ingen roll, det är bilder jag gillar oavsett vad dom räknas till för genre.  Genrelöst är också helt ok.

*

*

*

*

***

PEOPLE

***

Ytterligare en bild i serien People. Jag har visat den förut, i annat sammanhang.

*

*

***