COLA PÅ BURK

***

Mer komplicerat är det inte. Livet alltså. Köp en cola på burk får du se. Man blir glad i hela kroppen. För att inte tala om ansiktet. Vaddå, jag? Är det jag som gör det komplicerat? Du menar förra bloggen? Jamen det var ju då ju. Nu är nu och här är här.  

Jag ser att jag brutit mot en av Gösta Skoglunds regler, ni minns väl att man inte ska ha flaggstänger eller gatlyktor som växer upp ur huvudet på folk? Inte exakt så här, men Vilmas huvud blir liksom delat av kanten på markisen, ena bakgrundshalvan är ljus himmel, andra är mörkt markistyg. Fast ni ser väl att den halvfulla burkens ljusa och mörka halvor korresponderar med bakgrunden fastän speglat. Jag funderade länge på hur jag skulle få till kompositionen just så......

*

*

***

HEJ DÅ, JAG STICKER NU!

***

*

*

***

BIRD ON WING

***

Eftersom faktasamlandet aldrig gett mig förklaringarna jag trott väljer jag nu alltsomoftast andra vägar. Andra vägar för att förstå. Något om livet kanske, något om världen och något om mig själv. Missförstå mig inte, jag är fortfarande noga med fakta - varifrån dom kommer och vilka  mer fakta som finns till exempel. Och fakta är också bra. Med fakta kan man bygga broar och hus liksom atombomber. Men fakta ger mig inga svar. Vilka dom är? Frågorna? Det är inte så enkelt att svara på, dom är lite diffusa. Egentligen är det nog inga frågor alls. Börjar jag ställa frågor bleknar dom, miraklen, som annars finns överallt. Och hur konstigt det än låter, det jag vill veta  vet jag redan. Jag behöver bara vara tyst och lyssna.

*  

Hussvalorna jagade runt en knapp halvmeter över gräset på allmänningen, jag hade inte en chans att ens följa dom med blicken i vändningarna. Luften var alldeles stilla i det mulna vädret, något nytt var på väg, det kändes. På lite håll såg jag den, a bird on wing. Fast ingen hussvala, det är nog en sädesärla ser det ut som. Men det gör ingen skillnad, undret är lika stort ändå.

*

Förstora!

*

***

MINST TVÅ KAMEROR OCH ETT ANTAL OBJEKTIV SÅKLART!

***

Det var greppet jag fastnade för, handlaget. Det naturliga, i mina ögon mkt kvinnliga, greppet om mobilen. Så där ser jag sällan män hålla i mobilerna. Och jovisst är det ett av barnbarnen, men det är inte därför jag visar bilden. Barnbarnen är dom enda modeller jag har tillgång till och eftersom vi känner varann väl blir både ansiktsuttryck och kroppsspråk otvungna och naturliga. Vid det här tillfället satt Agnes sysselsatt med sin mobil framför pappa som tar sig en eftermiddagsslummer i soffan. Min enda "modellinstruktion" var att lågt säga hennes namn, Agnes, vilket fick henne att vrida på huvudet. I samma ögonblick tog jag bilden.

*

Allt oftare har jag två kameror tillgängliga, åtminstone när barnbarnen är här. Förutom A7RIII:an, numera oftast försedd med den fasta Sonyvidvinkeln, också min gamla 99:a, antingen med Zeiss-135:an eller  Minolta-85:an. Alla är klara favoriter. Det är fö också mina Sony-telen 70-200 och 100-400, fast då mer till fåglar och sånt, simhopp tex. Så har jag ett billigt makro som måste med, 90 mm-tamronet. Få se nu, hur många objektiv kan vara favoriter samtidigt utan att devalvera favoritbegreppet..... ?

Leica har jag inte någon, inte Fuji heller. Det är ett givet handicap har jag förstått, alla riktiga fotografer har ju det, så egentligen borde mina bilder ha lite extra  poäng redan från början, innan dom går in i slutbedömningen så att säga. För det är väl poäng det handlar om, fotograferingen?

*

*

***

SEXTON

***

*

Förstora!

*

***