BIRDS ON THE WING

***

No planning and full control

*

*

***

2 JANUARI 1955

***

Nätet är  verkligen bra för att hitta kopplingar till gamla bekanta, nu har det hänt igen.. Häromdagen, i förrgår tror jag, hade jag en gatufotoserie från Ludvika tagen 1958. I kommentarerna i  Ludvikagruppen på FB fanns ett namn jag kände igen - Rabogliatti. Det är ett namn jag känner igen, mamma och pappa umgicks med  familjen som flyttat till Ludvika från Italien i början av 50-talet när ASEA sökte utbildade ingenjörer med ljus och lykta. En familj dom uppskattade mycket för den värme och glädje dom spred. Pappan hette Stefano, sonen Bruno, mammans namn är jag inte säker på, kan det ha varit Rita? Och visst stämde det, Bruno visade sig vara far till kvinnan som kommenterade bloggen och Stefano hennes farfar, så nu tänkte jag jag skulle visa dom här bilderna också för henne, kanske kul att se efter 64 år?

*

Den andra januari 1955 var vi hembjudna på julmiddag till familjen Rabogliatti och jag tog några bilder förstås. Kamera var Zeiss Ikon Nettar, rullfim 120. På den tiden antecknade jag varje bild i en anteckningsbok så båda är tagna på 1/25 s, bl 5 resp 8 ca, och så blixt förstås, vanliga lösa blixtlampor som sattes i blixthållare. Och bilderna togs kl 17 ungefär, allt noga antecknat av den 14-årige fotografen..........

*

Pappa Stefano, mamma (Rita?) och sonen Bruno

*

Här sitter vi vid kaffebordet, lillebror Dag i mitten och jag tror det är storasyster Sigbrit bakom honom

*

Önskar er alla en fin vecka!

***

OCH ÄNDÅ - SVARTVITA LANDSKAP RISINGE

***

Tredjedag jul. Några plusgrader, molnen släpar i marken. Den snö som fanns är på väg bort.

Och ändå är det vackert på något sätt.....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

GATUFOTO KANSKE?

***

Så mycket tror jag mig ha förstått - gatufoto måste inte vara tagna just på  gatan - men väl, eller åtminstone helst - i det offentliga rummet. Så en kaj borde kunna funka. Däremot funkar nog inte, i alla fall inte efter de striktare regler som förekommer, en massa promenerande människor utan särskilt fokus på en enskild person som man kan ägna djuplodande tankar kring  existerandet åt. Det här är nog vanliga, men säkert ganska välbärgade, människor som promenerar på Eriksbergskajen på juldagen. Lägenheterna därnere vid kajen är definitivt inte billiga.

*

Som vanligt har jag aldrig avsett att det skulle bli någon särskild typ av bilder, jag menar gatufotobilder tex. Det var strålande väder, typ plus 6, och det fanns mkt att fota därnere, jag har visat en serie förut. Och alldeles uppenbart, här var det motljuset som lockade mig till att ta just dom här bilderna. Så om jag nu skall välja vilken genre bilderna hör till blir det motljusgenren. Eller möjligtvis folklivsgenren. Fast dom är nog lite för välbärgade för det, tror att folkliv nog associeras mest med "allmogen". Så slutgiltigt måste dom här bilderna betecknas som tillhörande Motljusgenren.

*

Ironiskt? Jo, lite. Hoppas ingen ser det som elakt, men jag har otroligt svårt för det här med etiketter. För mig tar alla former av etiketter bort fokus på det väsentliga, bilden. I stället blir fokus på att undersöka och avgöra om bilden uppfyller kriterierna. Gör den det, kan man eventuellt gilla den. Uppfatta bara inte att jag är emot gatufotobilder, det är jag inte alls.Tvärtom, jag har flera gånger sagt att det vore roligt att ta mer bilder av gatulivet i städerna, särskilt storstäderna. Och självklart ser jag det inte heller som onödigt att mer översiktligt tala om genrer  så länge det inte kommer till detaljerade gränsdragningar - landskapsbilder, gatufoto, porträtt, familjebilder osv 

*

*

*

*

Önskar alla en god fortsättning på det nya året!

***

SYSTRARNA

***

Det är helt annorlunda att fota dom äldre flickorna i Göteborg, 13 och 15. Ingen av dom har sagt att dom inte vill att jag ska fota, ändå skulle jag känna mig närgången om jag skulle sitta med 135:an som jag gjorde i går här i Korsheden med dom yngre barnbarnen. Jag har skrivit om det tidigare, med tonåren kommer en egen och stark integritet. Att då och då ta en bild känns ok, men inte att sitta fota långa stunder för att få "rätt" uttryck. Alltså blir det en helt annan sorts bilder. Och ibland känner jag att just det är bra, att det blir en annan sorts bilder alltså.

*

*

***