WAITING FOR GOD

***

*

Ludvika måndag eftermiddag

*

***

REPET - OCH LITE OM SKÄRPA

***

Så blev det en svartvit bild igen. Orginalet hade väldigt lite färg ändå tänkte jag, det är bara rosten på stegen det hänger på som inte kom med. Och bättre skärpedjup hade det ju blivit med kortare brännvidd men nu satt långtelet på och så  fick det vara. Inte var ljuset så bra heller, ISO 12800 behövdes. Men det är formerna och strukturen jag ville åt och dom finns där även om det int är nå´n kanonskärpa, men vi är alla redan överens om skärpans betydelse så det behöver jag inte orda om. Det som ofta förvånar mig är att dom som mest efterlyser bilden och bildinnehållet och som påpekar att det är inte utrustningen som avgör bildens bildkvaliteter ofta just är dom som nästan uteslutande skriver om teknik och utrustningar.

*

Vad gäller skärpa är det ju heller inte sant att skärpan är utan betydelse. Att skärpa i sig inte gör en bild till en bild med bildinnehåll är visserligen sant, men för många bildgenrer är skärpa av stor betydelse. Dit hör landskap, dit hör sportfoto, dit hör fågelfoto, dit hör produkt- och modefoto mm mm. Sen är det också sant att både i sportfoto och fågelfoto kan en lämplig och medveten oskärpa också tillföra bilden värde. Allt det här vet alla som är intresserade av foto, ändå skrivs dom flesta inlägg om skärpa ur något slags miniperspektiv som oftast utgår från en genre och ett syfte eller ännu oftare, från den egna utrustningen. Det gäller fö bildkritiken också ofta. Att dela bilder på en bred och öppen fotoblogg gör ju inte alla med syftet att åstadkomma bilder med stort allmängiltigt bildinnehåll. Vi är många som tycker det är roligt med vardagsfotografering och trivialfotografering också, förutom att nån gång då och då, av slump eller skicklighet, åstadkomma en bild som kan uppskattas av många. Tur är väl det för Fotosidan, tror dom skulle ha det magert om den bara vore för de riktigt duktiga, dom är nog färre än det kan verka......

*

*

***

SVARTVITT

***

Tar man bort färgen (praktiskt taget alla digitalkameror registrerar i färg) tar man också bort naturavbildningen. Hux flux är man befriad från misstankar om pictorialism och vykortsknäppande, allt blir genast mer seriöst och rentav en smula konstnärligt......

*

Lite mer seriöst är det ingen tvekan om att svartvitt nästan alltid ger ett allvarligare intryck, färg och livsglädje hör ju på något sätt ihop. Faktiskt är det ett av skälen till att jag nästan alltid vill ha mina bilder i färg. Livet är alldeles tillräckligt allvarligt utan att jag understryker det i mina bilder. Så långt jag kan strävar jag efter att betona det positiva i tillvaron. Jag vet ju - det jag betonar och fokuserar på växer i mig, det jag avstår från att ge uppmärksamhet får allt mindre grepp om mig. 

*

I just den här bilden har jag så klart gjort tvärtom. Det automatiskt allvarliga i det svartvita har jag förstärkt genom att hålla bilden mörk. Själva motivet ser inte så kul ut i färg och i verkligheten heller, det är grisgården vi passerar varje dag. Grisar har en fullständigt fenomenal förmåga att böka upp jorden och resultatet blir massor av sten. Så motivet i sig passar  för att göra ännu dystrare. Förutom att bilden är mörk har jag vignetterat, men inte mer än man ser alla stenar.

*

*

***

VITKINDADE I SVARTVITT

***

Häromsistens, för prick en vecka sen, ute vid kyrkudden i Söderbärke. Efter att Marianne gått kom dom vitkindade gässen tillbaka. Tre par med en, tre resp fem ungar, kul. Ungarna var av rätt olika storlek i dom olika kullarna. Motljuset var starkt, rakt mot solen nästan, alltså föll det sig naturligt idag att testa svartvitt. Här kommer några. 

*

*

*

*

*

*

***

TRÄDGÅRD

***

Ibland måste man ta beslut som inte bara är skoj. Jag ser att jag börjar få svårt att orka med trädgården som den sett ut, massor av buskar och träd. bla. Därför har vi anlitat hjälp både för att få synpunkter och få en genomgång. Tanken är att behålla den lite "frivuxna" känslan  men ändå göra den mer lättarbetad. Vi har precis börjat men är väldigt nöjda med Elin som vi valt därför att hon kan allt om buskar och träd, ser vad som kan räddas och vad som inte funkar. Första svåra beslutet var våra älskade bukettaplar som varit med sen huset byggdes 1961. Dom har vuxit sig jättestora, bildat valv inte bara in mot trädgården utan också  ut över trottoaren och om jag inte regelbundet klippt har det varit svårt att komma fram. När Elin dessutom konstaterade att dom inte var i så bra skick utan hade begynnande röta på flera ställen var beslutet givet. Så har vi precis fått träden nedsågade och borttransporterade. Det känns lite tomt just där, men tanken är att vi ska plantera lite enklare träd/ buskar. Sannolikt måste vi dock in med en mindre grävare först för att få bort rötterna - jag tror det var fem träd, ca 8-10 m höga och som stått där sen 1961, inga rötter man fixar med spade och spett. Ändå känns det skönt att ha börjat med åtgärder som vi länge sett framför oss, ska vi kunna bo kvar måste det bli mer lättskött. Alltså kände jag det var läge att ta några bilder. 

*

Pingstliljorna i slänten har funnits där sen vl flyttade in 1971, antagligen också sen huset byggdes 1961. Det röda i bakgrunden är blommande kvitten

*

Tulpanerna finns strödda lite överallt trots att dom regelbundet blir mat för hararna

*

Den stora rhododendronbusken, som står intill husväggen och som också funnits sen huset var nytt, har ännu inte börjat blomma. Däremot glädjer vi oss åt att dom sen ett par tre år nysatta buskarna nu kommer igen bra, dom var nära att torka bort sommaren 2018

*

Kvittenbuskarna är vildsådda av fåglarna men gillas också starkt

*

*

Det här är purpurapel som snart blommar, där har vi ett par buskar, den ena  fågelsådd

*

*

Jag var sent ute med kameran, träden är redan nersågade och det mesta redan lastat i kranbilen. En ganska lång sträcka utefter staketet som nu är kal

*

Den nu tomma sträckan fortsätter åt andra hållet

*

Svartvit variant av purpurapelgren

*

Och lite måste jag få leka med trädgården

*

***