Jag drog ju ner ljuset en del men direkt spöklikt var inte tanken (fast jag förstår att det blir intrycket). Mer lite ödesmättat kanske. Här var det en rad känslor som blixtrade förbi i mitt huvud när jag såg den folktomma och mörka bakgården och husen runtomkring mot det starka himmelsljuset i väster. Människans litenhet och så där, bakgårdens meningslöshet med parkerade bilar i kontrast mot allas längtan efter gemenskap och meningsfullhet. Och rubriken pekar på det som så många ser som frälsarkransen för allt detta.......Tack Gunte, hälsningar/ Björn

Du skriver då och då om en mörkare och allt ondskefullare värld, det förvånar mig. För mig stämmer inte den bilden alls. Nog för att vi har problem så det räcker, men sedd genom ett långt (mångtusenårigt) mänskligt perspektiv tror jag både ondskan och oförståndet minskar, för att inte tala om hur hungern och nöden minskat genom århundraden och årtusenden. Likaså träldom och slaveri. Det verkar vara svårt att ta in hur eländigt dom flesta människor haft genom historien. Och utan syfte att såra dig innebär den fåvitska längtan efter Gud rubriken talar om i praktiken att människor inte förstår sitt eget ansvar och sin egna potential. Tack och många hälsningar!

Det är kanske så att vi har en olikartad världsbild. Där din är ljusare. Jag skulle önska jag kunde dela den. Men det hela är ett för stort ämne att avhandla i en bloggs kommentarsfält. Du nämner några få exempel. De kan diskuteras (ifrågasättas) var för sig. Och det finns hundratals mer. Och med starka variationer beroende på tid. Därtill är mångt och mycket subjektivt vad man anser vara "mörker" i tillvaron.

(Din förklaring till din rubrik måste jag nog säga var svår att förstå. Och det är nästan så man kan misstänka en efterkonstruktion? Fast nej, knappast från dig.) 🤔

Med många vänliga hälsningar!

Kanske är rubriken inte riktigt vad läsarna tror, läs gärna mina svar till Gunte och Ragnar om du vill förstå hur jag tänkt/känt, tack Erik!

Jag förstår, vilken antiklimax! :-) Tack Lena!