MASKROSOR, BARA MASKROSOR - KORSHEDEN

***

Är det möjligen maskrosår i år? Nähä säger ni, så här är det alla år.  Så kanske det är, inte vet jag. Vad jag däremot vet är att det är vackert med maskrosor, åtminstone utefter Saxevägen där jag gick idag. Jag glömde att räkna dom, men det var rätt många.

*

Första halvan av promenadsen koncentrerade jag  mig på maskrosor, det är dom värda tycker jag.  Det är ju inte bara många exemplar, det är många sorter också. Kollade i boken Våra vanligaste vilda växter som står i bokhyllan i Korsheden, där sägs att det finns ca 3000 registrerade arter. När jag googlade sägs det finnas 900 här i Norden . Och då har dom säkert inte räknat med alla fibblor också, såna som jag i min okunnighet också kallar maskrosor. Så här såg det i alla fall ut i Korsheden efter Saxevägen idag.

*

*

*

*

*

*

*

*

Andra halvan av promenaden fokuserade jag på något helt annat. Vad det var? Det blir nästa blog.

***

ATT SUMMERA ETT LIV

Vi går och vi går. Och vart vi ska? Ingen som vet. Vi följer vägen, åtminstone är det så jag gjort för det mesta. Enstaka avstickare har det blivit. Men innan jag blev 60 följde jag alltid vägen, den utstakade. Vem som stakat ut den? Jag vet inte, föräldrar, skola och ekonomin kanske. Den hade blivit inbyggd i mig själv, men den sista som jag frågat var mig själv. Efter sextio är det bara mig själv jag frågar vad jag vill. Och vart jag vill. Ingen har nånsin hindrat mig att göra det jag vill, ingen annan än jag själv. Jag har inte förstått, jag har inte fattat, att det är mitt liv. Nu, när jag tror jag äntligen förstått, är det bråttom. Nej förresten, bråttom är helt fel ord. Det är aldrig bråttom. Men det är viktigt att inte göra det som är oviktigt eller onödigt. Bara det som är viktigt, det som betyder nåt för mig och dom människor jag möter är viktigt. Ändå anpassar jag mig fortfarande för mycket till vad andra tycker och tänker, även om det är mindre än förut, mycket mindre. Alla viktiga svar finns därinne, i mig själv. Svar utifrån kan jag bara få på oviktiga saker som hur jag bygger hus eller klarar jobb och ekonomi. Eller vilka bilder som får gensvar.  Dom enda bilder som är viktiga för mig är dom som säger något om mig själv och som i mina ögon uttrycker något av vad jag känner. Och boken var viktig - för mig.

*

Kanske undrar ni varför jag skriver det här? Enkelt. Läkarna tror inte min storasyster överlever helgen, hon är inte kontaktbar  längre. Jag önskar jag hade pratat mer om det som är viktigt med henne. Det som varit viktigt för henne. Jag tror hon haft ännu svårare än jag för att göra det. Jag fick chansen till ett andra liv efter sextio, jag hade kunnat fråga mycket mer. Mycket mycket mer.

*

*

***

SILENT TEARS

***

Silent tears come from your deepest sources

They are diamonds from within

They tell what cannot be told

They reveal truth

They reveal the real you

Tears, precious diamonds from within ......

Hjärtats Röst, 2015

*

*

***

SÅRAD

***

Föraktets pilar träffar klockrent

hånet förgiftar min själ

Vreden är okränkbar

förnuft finns inte

*

Sårad när jag borde veta

mitt värde bara är

Din vrede är din

Min vrede är bara smärta

Du är min befriares ängel

Hjärtats Röst, 2015

*

*

***

GATUFOTO PUNE - ANOTHER WORLD

***

Somewhere in the city of Pune, Indien. Mest sannolikt Main Road Koregaon Park.

Pune - drygt 3 miljoner inv i själva stan, drygt fem i storstadsområdet. Starkt croppat från en kompakt men förstora ändå!

*

*

***