TEMPELGÅRDEN

***

*

Förstora!

*

***

TELOMERER I RISINGE? - LANDSBYGDSPROMENAD

***

Nedräkningen har börjat. Det är nu 4 dagar kvar till vintersolståndet, då vänder det. Idag var solen uppe 6 timmar och 7 minuter. Om den varit uppe alltså. Minimum ligger på 6 timmar och 4 minuter, så vi kommer tappa ytterligare 3 minuter. Så håll ut, det går snart åt rätt håll igen!

*

Trots solens frånvaro och knappt läsljus blev det en hyfsad promenad på en och en halv timme ute i Risinge. Och jag tänkte - med moderna kameraunder måste det gå att få lite bilder ändå. Och visst gick det. Inte så spännande kanske men det är så här svensk landsbygd långt från city ser ut just nu en mulen decemberdag.  Det märkliga är att jag trivs ändå. Jag känner samma frihet på promenaderna nu som mitt i sommaren. Kvardröjande snö, mörk jord och grön höstsådd blir fina mönster. Och marken är fortfarande frusen efter frostnätterna tidigare i veckan, det gör den lättgådd. Gådd? Gå, gick, gått och gången, men gådd? Tur att ni begriper även om det är fel.

*

Och telomererna då? Jo, medan jag promenerar tänkte jag på en artikel om telomererna och Elisabeth  Blackburn jag läste häromdagen. Hon fick nobelpriset i medicin 2009 och var influgen till Nobel week dialogue som hade temat Framtidens mat. Telomererna sitter ju ute i ändarna på kromosomerna och  har betydelse för vår livslängd.  Ju längre telomerer, desto större chans att bli gammal, alltså bromsat åldrande. Rätt spännande. Och vad påverkar telomerernas längd då? Många saker, tex stress och fysisk aktivitet, men störst betydelse har maten vi äter. "Mycket socker, framförallt söta drycker, och processa kött ger kortare telomerer medan varierad kost med mycket mikronäringsämnen och exempelvis omega-3-fett förknippas med långa telomerer" (SvD 12 december). Och hon betonar att kvaliteten på maten betyder mer än kvantiteten. Och jag tänker att om maten kommer här hemifrån med försumbara transportsträckor och driven i ett kyligare klimat (som nästan alltid ger bättre smak och mer näringsvärden) måste inte det betyda just högre kvalitet? Det tror i alla fall jag! Så jag fortsätter att satsa på ökad längd på mina telomerer och köper ekologiskt och svenskt så ofta jag kan, även om det blir lite dyrare.

*

*

*

*

*

*

*

***

SOLENS GYLLENE ÄPPLEN 2

***

Men referens till titeln enbart, inte innehållet i Bradburys novell

*

*

***

SOLENS GYLLENE ÄPPLEN

***

"Från och med nu fanns bara solen och solen och solen.

Den var alla horisonter, den var alla väderstreck.

Den brände sönder minuterna, sekunderna, timglasen, klockorna;

den brände bort all tid och evighet."

ur "Solens gyllene äpplen", Ray Bradbury, övers. Torsten Blomkvist

*

*

***

DEN ILLUSTRERADE MANNEN

***

Jo, jag vet, jag bloggar en hel del just nu. Av flera skäl, men det viktigaste är att det är roligt. Men det utvecklar min fotografi lite inbillar jag mig också. Och vad jag säkert vet är att det ger utlopp för min fantasi, inte minst i skrivandet. Jag är ju fysiker och har jobbat inom industrin hela mitt liv så det har inte blivit så mycket utsvävningar för fantasin. Därför gör jag det nu, här på bloggen, i stället.

*

Idag fick jag en idé. Både när jag fotar och när jag skriver bloggar behöver jag ett tema, en idé. Igår hade jag en blogg med rubriken R is for Rocket. Den rubriken tog jag från en SF-roman jag läst med samma namn, skriven av Ray Bradbury, min älsklingsförfattare. Åtminstone en av dom. Rubriken till den här bloggen är också en av hans boktitlar, The illustrated man eller Den illustrerade mannen på svenska. Idén är att jag ska försöka fortsätta, fortsätta att skriva bloggar med rubriker från Ray Bradbury´s författarskap och om möjligt passande bilder därtill. Då och då, såklart kommer jag ha andra bloggtitlar för det mesta. Men då och då. Han har fantasifulla, lite romantiska titlar ofta. Dagens bild var ju självskriven

*

För att den som är intresserad ska få någon idé om vem Ray Bradbury är har jag texten från en SvD-artikel den 8 juni 2012 härnedan 

Jerry Määttä

En romantisk häxmästare har gått ur tiden

SvD 8 juni 2012

Ray Bradbury Foto: AP

I onsdags kom beskedet att Ray Bradbury gått bort vid 91 års ålder, efter en längre tids sjukdom. Han var den siste av de fyra stora namn som på 40- och 50-talen lade grunden till den moderna anglosaxiska science fiction-litteraturen: Robert Heinlein (1907–1988), Isaac Asimov (1920–1992), Arthur C Clarke (1917–2008) och Ray Bradbury (1920–2012).

Redan från början utmärkte sig Bradbury från de flesta av sina samtida kollegor inom genren. Till att börja med utvecklade han redan tidigt en helt egen stil, där tonvikten låg vid det poetiska och symboliska snarare än vid genrens vanligen nyktra och genomskinliga. Han var därtill en obotlig romantiker, med intresse för stämningar, drömmar och psykologi snarare än framtidsspekulationer, filosofiska tankenötter eller rafflande äventyr i tid och rum. Till skillnad från de flesta samtida sf-författare var Bradbury också redan tidigt lagd åt det teknikskeptiska hållet. Sammantaget gjorde allt detta att han inte alltid sågs med blida ögon inom sf-kretsar, där han ofta betraktades som en sentimental nostalgiker som inte riktigt begrep sig på teknik och naturvetenskap.

Trots det begränsade intresset för tekniska innovationer lyckades dock Bradbury flera gånger förutsäga framtiden på ett närmast kusligt sätt. Novellen ”The murderer”, publicerad i samlingen ”The golden apples of the sun” från 1953, rymmer till exempel en förödande kritik av skvalradio och mobiltelefoner, som förgiftat ljudrummet i det moderna samhället. Och hans mest kända verk, dystopin ”Fahrenheit 451” (1953), skildrar ett samhälle där den högsta drömmen blivit att skaffa platta tv-apparater som är så stora att de täcker hela väggar, och som man kan bygga in sig med.

Annons

X

Samma år som dessa berättelser kom ut lanserades Ray Bradbury på den svenska bokmarknaden (ska man vara noga hade dock en av hans noveller, ”Jag är en raket”, publicerats i Jules Verne-Magasinet redan våren 1946). Detta skedde med hela tre noveller i den första svenska volymen med översatt modern anglosaxisk science fiction, professor E N Tigerstedts ”Morgondagens äventyr. En antologi naturvetenskapliga framtidsnoveller”, utgiven på Natur & Kultur på våren 1953, sedan med det egna verket ”The Martian chronicles” (1950), som gavs ut av Forum på hösten samma år med den något besynnerliga titeln ”Invasion på Mars”. Prepositionen i den svenska titeln antyder dock vad det hela handlar om. Till skillnad från mycken samtida science fiction var det inte utomjordningarna som invaderade denna gång, utan verket skildrar i en rad noveller och poetiska vinjetter hur människan och den västerländska civilisationen invaderar, koloniserar och skövlar vår röda grannplanet.

Mottagandet av detta sällsamma verk – som Harry Martinson ansåg vara ett av 50-talets viktigaste, och som intressant nog uppvisar flera likheter med grundintrigen i ”Aniara” – blev blandat. Medan Sven Hallén i Dagens Nyheter såg Bradbury som ”en modern efterföljare till Voltaire och Swift, med sin direkta och indirekta samtidssatir under rymdexotismens mask”, klumpade Arne Andreasson i Morgon-Tidningen ihop Bradbury med resten av genren, som han i nyanserade ordalag beskrev som ”tvivelaktig rappakalja”, ”raffel för rafflets egen skull”, ”detta primitiva slag av grumlig folksmakslitteratur”.

Helt annorlunda lät det när Norstedts fem år senare gav sig på en hårdlansering av Ray Bradbury i Sverige. Mellan 1958 och 1965 gav man ut inte mindre än åtta titlar av Bradbury, förutom romanen ”Fahrenheit 451” främst novellsamlingar som ”Oktoberlandet”, ”Solens gyllene äpplen”, ”Den illustrerade mannen” och ”Det eviga regnets dag”. Inom kort hade de svenska kritikerna, med Artur Lundkvist, Bengt Holmqvist och Karl Vennberg i spetsen, enats om att Bradbury var något av en litterär sensation, och många såg honom dessutom som ett bevis på att science fiction kunde vara både estetiskt och ideologiskt relevant. Mycket snart fick han också epitetet ”häxmästare”, som sedan i flera års tid förföljde honom i recensioner och på bokomslag.

***