ETT LJUS I MÖRKRET

***

*

*

***

LANDSBYGDSKVÄLL

****

Åkte upp till Korsheden i går eftermiddag för att se till huset och njuta av tystnaden. Idag njöt jag också av skymningen, aftonrodnaden och månen på min promenad utefter Saxevägen

*

Aftonrodnad över lador och ängar och skogar

*

Månen stiger upp över sjö och skog

*

Gårdarna ligger i stilla väntan på kvällen

*

Barkenvågorna kluckar mot stranden

*

Björkstammarna lyser vita i månljuset

*

***

FUNDERINGAR

***

Så här dags på natten sover väl alla vettiga människor. I kväll gör inte jag det. Förresten, vad är  vettig? Jag blandar nog ihop vettig med hur man borde vara. Det finns väldigt många borden men vid närmare eftertanke tror jag inte vi bör nånting. Vi ska vara dom vi är. Alldeles oavsett vad andra tycker. Sen är det en annan sak att vi kan lära oss av våra egna erfarenheter. Och av andras. Ta intryck. Men det betyder alltså inte att vi bara ska rätta oss efter vad andra tycker.

*

Har funderat en del över ordet integration. Som fysiker och matematiker har det en väl definierad betydelse. Mer allmänt betyder ordet att åstadkomma en helhet av många delar och fragment. Jag börjar känna att det är vad jag gör nu när jag åldras, integrerar. Inte medvetet, det sker liksom av sig själv. Livet är så rikt, innehåller så otroligt mycket, och fram till nu är det så mycket som inte hängt ihop. Jobb, ekonomi, kärlek, barn , föräldrar, barndom, upplevelser, känslor, rädslor, relationer, vänner, intressen har liksom varit avskilda delar. Nu kopplar jag ihop mycket på ett annat sätt. Framförallt tycker jag mig se samband mellan sånt som hände för länge sen och hur livet har blivit och vad som händer nu. 

*

Ingenting är förutbestämt, jag tror inte på någon övernaturlig kraft eller något öde. Ändå ser jag allt oftare kopplingar och orsakssamband också i verkligheten omkring mig, också ett slags integration. Vi kan inte göra något utan konsekvenser för andra eller för vår omgivning, vår miljö.  Varje handling, varje åsikt vi uttrycker, varje känsla vi visar påverkar andra och vår omgivning. Och själv påverkas jag av allt som sker, av alla jag möter. Kanske är vi ett?

*

*

Hilda eller I tog bilden på mig när vi var i ridstallet utanför Gbg.

***

BRA OCH DÅLIGT - STARKA ELLER SVAGA FOTOGRAFER

***

Få saker gör mig så förbannad som nonchalanta generaliseringar. Jag har massor av dåliga bilder enligt mitt eget tyckande. En del publicerar jag i alla fall  här på bloggen - därför att dom fyller mitt syfte som jag ser det. Jag har däremot inga krav på att andra varken ska tycka att dom är bra eller fyller det syfte jag vill. Tvärtom är det nästan alltid positivt att andra talar om vad dom ser i en bild, också om det är något helt annat än jag önskar eller hoppats. Det utvecklar. Nu skriver jag inte det här för att jag fått kritik som jag inte tycker om, tvärtom känner jag att det finns en stor välvilja och en positiv attityd till nästan allt jag gör.

*

Det finns en helt annan bakgrund till dom här raderna. Jag gillar inte generaliseringar. Vi människor är olika. Vi har olika syften med det vi gör. Vi vet ju inte vad andra vill med sina bilder, vad dom står för. Det betyder inte att jag inte ska kunna tala om att jag inte tycker om en bild. Däremot tycker jag det är förmätet att tala om vad som är bra fotografi eller dålig fotografi - för dom allra flesta är fotografi ett sätt att dokumentera det som som hänt i deras  liv och vad som är viktigt och betydelsefullt just för dom. Jag förväntar mig inte ett ögonblick att ni andra ska gilla mina familjebilder men dom är viktiga för mig. För mig är det alltså bra fotografi.

*

 Generaliseringar är nästan alltid av ondo. Jag kan gå ännu längre - dom flesta omdömen blir ett slags kategorisering - bra eller dåligt, lyckat eller misslyckat, gatufotografi eller naturfotografi,  fotograf eller amatör, knäppare eller fotografer, kända eller okända, proffs eller amatör. Alla generaliserade omdömen begränsar, blir etiketter. Och när vi uttalar oss i generaliseringar begränsar vi upplevelsen för och av andra. Vi har satt en etikett som vi inte så enkelt  frigör oss ifrån, vi har begränsat den fria, opåverkade upplevelsen. För säkerhets skull upprepar jag - det här har inte alls innebörden att vi inte ska kunna kritisera eller ge omdömen, även negativa, men såna ska vara riktade, definierade och avgränsade .  Som jag ser det går det här långt utanför fotografi, det gäller i stort sett allt. Alla etiketter begränsar, snävar in.

*

För den som är liten blir nästan allt av betydelse. En enda mening, ett enda ansiktsuttryck, ett enda vredesutbrott, ett enda leende kan sitta i ett helt liv och färga vår tolkning av allt vi gör senare  livet. Och oavsett om vi är försiktiga eller utåtriktade har vi blivit det av en orsak. Och det är varken bra eller dåligt, men olika.

*

*

*

*

***

LEARNING BY OBSERVATION

***

*

*

***