LOTORPSÅN

***

Då och då har jag gått gång- och cykelbanan ut till Lotorp, oftast med Butbro som utgångspunkt. Häromdagen ställde jag bilen straxt efter Lotorp och gick efter kanten på Lotorpsån ut mot Yxviken. Det gav mig några fina vyer jag inte noterat tidigare, här kommer en

*

*

***

ÄNTLIGEN SKRIDSKO PÅ BÖNNERN IGEN!

***

Ja, äntligen blev det tillfälle till långfärdsskridskor igen. Det är fyra år sen sist, diskbråck och lite annat sånt har gjort det omöjligt flera år. Men nu är det ok, och det finns is. Och häromdagen körde Pelle Störe upp en finfin bana utmed hela Bönnern med sin fyrhjuling. Och idag blev det provtur, två stycken tom. Lite vingligt första kilometern men sen gick det riktigt hyfsat. Vad kan det bli sjön upp och ner, 6-7 kilometer kanske? I alla fall blev det en vända till senare på eftermiddagen och jag känner mig barnsligt glad för det. Stort tack Pelle!

*

*

***

BLOGGAR OCH BLIXTAR

***

Navigare neccesse est, men vad heter blogga på latin? Jag är ju realare så här behöver jag hjälp! Med jämna mellanrum har jag (också) tänkt sluta blogga, senast för bara någon dag sen. Det har aldrig handlat om reaktionerna därute, det handlar om min egen känsla. Ibland känner jag att hjärtat inte varit med på ett tag, jag inser att jag lagt ut bilder och text som inte har kommit från mitt levande jag utan bara från vanan att göra det. Då tänker jag att nu slutar jag tills jag känner att jag har något att säga eller visa. Det brukar ta en eftermiddag eller i värsta fall en dag. En blogg tom kan också bli en lättnad när jag är låg. Det har jag varit under längre tid än jag brukar nu, jag känner inte igen mig själv riktigt. Det handlar inte om att beklaga mig, bara få det sagt, så känns det bättre. Alltså letar jag rätt på en (för mig) positiv bild på barnbarnet L

*

Och här går väl gränsen? Barnbilder, tom bilder på egna barnbarn, är ju tillåtna på blogen. Men blixtbilder? Nej, ikke det! Lite rebell är vi väl lite till mans, alltså en blixtbild på ett barnbarn! Själv tycker jag den blev riktigt bra, ganska mjuk och fin efter lite lokala exponeringsjusteringar. Och ärligt talat skiter jag i vad ni tycker :-)

*

Till sist, jag har inte märkt att det är för många av något särskilt slag av fotografer här på bloggen. Jag tycker att dom (vi) är för få, av alla sorter. Och jag saknar dom som försvinner

***

OPEN WINDOWS

***

So many good memories -

open windows

summer and sunshine

and so many friends

*

*

***

GAMLA BADHUSET - ELLER TIDEN OCH BILDERNA?

***

Perspektiven ändras med tiden. Undrar hur många tiotusen bilder på blommor, vattendroppar, spindelnät, landskap, rostiga spikar och okända människor jag tagit, alla med större eller mindre ambitioner att utveckla min fotografi till något mer allmängiltigt. Till skillnad mot familjebilderna, bilderna på kompisar och flickvänner, bilderna från första lägenheten och samhällena som sådana som jag fotograferade utan några andra ambitioner än att dokumentera det som var då. Bara för att så där sextio år senare upptäcka att jag saklöst sorterar bort alla blommor, grässtrån, vattendroppar och spindelnät när jag tittar på gama bilder. Och rostiga spikar. Däremot fastnar jag hela tiden för familjebilderna, bilderna från skolan och kompisarna, lägenheten eller huset och inte minst miljöerna som försvunnit. Förstå mig rätt - jag tar fortfarande bilder på grässtrån, vattendroppar och landskap. Men såna bilder har kortare livslängd. Möjligen har dom en bredare publik i stället, åtminstone om dom verkligen är bra. Familjebilderna är ju bara intressanta för familjen. Men å andra sidan är det ju ganska många som bor i Finspång. Typ 20 000. Kanske nån där gillar såna här gamla badhus.

*

Det här är gamla badhuset i Finspång. Alltså, det gammelgamla badhuset. Det som fanns före det dom nu kallar det gamla badhuset. Förbaskat vad gammal jag blivit, det folk nu kallar gamla badhuset, det är ju det nya badhuset. Fast jag vet, det är också rivet, för att ge plats åt växande Siemens i Finspång. Men det här det revs samma år, eller året efter vi kom till Finspång. Vi kom hit hösten 1965 och jag jobbade på Metallverkens laboratorium som låg (ligger) alldeles bredvid det här  gamla badhuset. Och det revs redan första vintern vi var här