STÄNDIG FÖRBÄTTRING? (KAIZEN)

***

Vi lär oss hela livet. Tror vi. Vi lär oss gå och tala, så kommer skolan och yrkesutbildning, så nån hobby, foto tex, sen digitalfoto, bildbehandling. Det tar aldrig slut. Eller? Jag vet inte, jag är mindre och mindre säker på nånting, på några sanningar. Det enda jag numera är säker på är det som händer just nu, vad jag själv tycker och känner just nu. Hur det är för andra eller hur det blir i morgon kan jag aldrig veta. Därför skriver jag också mer och mer om mig själv, om det jag ser eller känner eller på annat sätt upplever i mina bloggar.

*

Tex har jag lagt märke till sen många många år att färdigheterna, mina egna färdigheter, tenderar att försvinna eller i alla fall avta. Allra tydligast är det ju i dom fysiska färdigheterna. Det andra, det mentala, är ju inte så enkelt att mäta eller bedöma. Men det finns där säkert också. Så ser jag tex hur mkt mer fel det blir när jag skriver mina bloggtexter. Eftersom jag förhandsgranskar innan jag lägger ut det syns ju inte det mesta, men när jag skriver blir det fel hela tiden. Det finns massor av delförklaringar, tex att tangentborden börjar bli lite slitna och oxiderade, att Apples fantastiska mjukvaror hela tiden skriver helt andra saker än vad jag gör. Nästa steg är ju att inse att mina fingrar helt enkelt inte lyder lika bra som dom brukar, dessutom ser jag inte lika bra längre, särskilt inte efter starroperationen. Värre är att jag börjar inse att  jag vänder på språk och ordföljder redan i huvudet, ibland vid förhandsgranskningen måste jag fundera över vad jag egentligen har skrivit. Och det utan att det går att skylla på Apples mjukvaror.

*

Det var text det där. Undrar hur det är med resten, allt det andra? Bilduppfattning tex? (ni behöver inte kommentera och peppa mig!) . Kanske är det inte kunskap och förbättring som är viktigast längre, kanske är det acceptans?

*

*

***

DOVERSTORP

***

För mindre än två veckor sen såg det mer ut som mars. Nu har vi äntligen fått riktig vinter, det känns skönt

*

*

***

VILKET ÄR VIKTIGAST - GLAD ELLER SKARPT?

***

Från en "porträttsession" med egna och grannars barn 1969. Studio vardagsrummet, en projektorduk bakom, ingen blixt eller riktigt fotoljus utan fönsterljus understött med skrivbordslampan om jag minns rätt 

*

Som sagt - glad eller skarpt?

*

Eller plåster och glad eller skarpt?

*

Eller halvskarpt kanske?

*

***

LILLMYREN

***

*

*

***

EN UPPLEVELSE RIKARE

***

I går söndag var I och jag och äldsta dottern på de Geerhallen, Norrköping, och såg Svansjön med den ryska nationalbaletten. Svårt att inte bli oerhört imponerad av dansarnas prestationer, fullständigt osannolik kroppskontroll. Och jag vet ungefär vad som krävs för att bli en dansare av klass, helst ska man börja före femårs ålder och sen låta dansen gradvis ta över större delen av livet i 15-20 år innan det är dags för dom stora rollerna. Fan vet om det är värt priset, men det kan ju inte jag som inte dansar veta.  

*

Några andra reflektioner är att det hade varit helt ok med en timme och tjuga minuter, inte två timmar och tjugo minuter. Och Tjajkovskijs musik är vacker men också ganska pompös, så bitvis blev det lite mycket kan jag tycka. Men låt inte dom här funderingarna avskräcka er, dansarna är huvudsaken och om ordet fantastiskt någon gång är helt berättigat tycker jag det är här. Dessutom har jag täppt till ett stort hål i min allmänbildning, nu har jags sett Svansjön. Nu är väl nästa att läsa Idioten och se Måsen, jag har ganska många luckor när jag börja  tänka efter, tur  att jag inte gör det så ofta.... 

Jag nöjde mig med några mobilbilder före föreställningen och i pausen. Tyvärr gjorde inte alla där det, synd. Jag tycker det är oartigt mot både mot dansarna och den omkringsittande publiken att sitta och filma sekvens efter sekvens i flera minuter och med mobilerna upplyfta till allmän beskådan. Noll fokus på dansarna irl, istället på en liten blåaktig bild i mobilen. Kan man njuta konst utan koncentration eller uppmärksamhet åtminstone? Nästa steg är väl att inte gå dit alls utan hitta en plats att sätta upp mobilerna på så kan man ju sitta och fika eller göra något annat under tiden ( sa han surgubben). Men fullsatt blev det!

*

En del av foajen

*

Prateeksha rör på sig under pausen

*

Tack och god natt, suss gott!

***