CLEAR SKIES I CYBERRYMDEN?

***

Trots att jag i botten är fysiker har jag ibland svårt att förstå. Eller förstå och förstå, jag menar mer greppa, ta till mig, integrera i min spontana världsbild. Ta bilden här nere tex. Roxen en solig marsdag, blå himmel med lätta moln, ganska lite vind. Nästan orörd natur, en mindre väg bakom mig med enstaka bilar då och då. I stort sett tyst, några kråkor i träden bredvid mig hörs då och då, ljud som följt människan sen urminnes tider. Tystnaden och renheten är påtaglig.

*

Det plingar till i mobilen och jag kollar om det var ett sms eller bara en av nyheterna SvD tycker väsentlig nog för att pusha ut som sms. När jag ändå har den uppe kollar jag likes på FS och FB och i Instagram passerar nytagna bilder från kompisarna här hemma, Insta-kompisar ute i Europa, Sydamerika och  en rad länder i Asien.  Jag ringer också hem för att tala om att jag är sen till middan, det är ju så mkt gäss här ute i vildmarken....... Av nyhetsnotiserna förstår jag att Mark Z har det lite jobbigt med att förklara hur Cambridge Analytica kunnat samla in personuppgifter, skuggprofiler och annat från 50 miljoner FB-användare och utforma nyhetsflödet så det passade Trumps valkampanj som hade täta kontakter med Cambridge Analytica.

*

Nej, så där gör jag inte alls när jag är ute och fotar, bäst att säga det för annars kommer en massa kommentarer om att jag är slav under mobilen. Men jag kunde gjort. Däremot använder jag ofta Google maps när jag kör. Och jag tänker att bara runt Roxen här finns flera hundratusen invånare som nästan alla har mobil. Och data. Man kollar på film via bredbandsuppkopplingar, det strömmat trafikinfo, försvarets och civilflygets trafikledningssystem är aktiva. Här också. Allt finns därute , i cyberrymden ovanför sjön Hur får det plats liksom? Och knepigast av allt, hur skiljer dom på det som ska till dig och det som ska till mig? Kanske skulle jag försöka tjuvkoppla lite, det vore spännande.

Och jag glömde visst radio- och TV-programmen

*

Men det där är ju bara mina funderingar. Värre är att basen för demokratin faktiskt hotas när den publika debatten i tidningar och media tonar bort för att tas över av individuellt anpassade nyheter till var och en , via FB och Google,  via Twitter och dab-radio, och via nån av dom mängder av små kanaler vi hittar i datorn, från Kina kanske , eller IS.

*

*

***

GAMMALT OCH NYTT

***

För några dagar sen skrev jag om det "gammelgamla" badhuset i Finspång, det som låg alldeles bredvid Svenska Metallverkens nya laboratorium, det som jag började min yrkesbana på 1965. Det är byggnaden som ligger därborta, med fasad i aluminium förstås, aluminium och koppar var ju Metallverkens produkter. Och då var verksamheten inom Metallverken Finspång bred på ett helt annat sätt än idag. Produktion av primäraluminium låg i Sundsvall (nu nedlagd), i Finspång fanns både varm-och kallvalsverk, med ett brett sortiment, strängpressning av profiler och omsmältverk för fallande skrot och kopparsidan hade både gjuteri och valsverk och tillverkning av kamrör. Idag är kopparsidan helt borta. På aluminiumsidan är omsmältverket kvar och det är också varm- och kallvalsverk men inriktade på en enda produkt, pläterade kylarband. Pressverket (strängpressade profiler) är också kvar. Personellt är verksamheten idag ca 20-25 % av vad den var då.

*

Orsaken är inte att dom här materialen trängts undan av plast och andra nya material, orsaken är att både framställning av primärmetall och halvfabrikat är kapitalintensiva verksamheter och har gått mot större och större enheter. Jag vet att vi diskuterade möjligheten att investera i ett nytt varmvalsverk då för snart 50 år sen men redan då skulle en sån investering kosta flera miljarder, något som inte bedömdes lönsamt och möjligt i Metallverkens och senare Gränges Aluminiums regi. Vad ett nytt, stort och modernt varmvalsverk skulle kosta i dag  vågar jag inte ens tänka på.....

*

Glädjande är att just dom pläterade kylarbanden har vuxit till en betydande industri och där Finspång är en av de riktigt stora på världsmarknaden. Det var ett projekt vi satsade mycket på under 70-talet och där ett mindre varmvalsverk faktiskt är en fördel och inte en nackdel. Den verksamheten har ju också tagit vara på det gamla Grängesnamnet och är nu en egen börsnoterad koncern.

*

Ursäkta, blev lite nostalgisk där......

*

Svenska Metallverkens nya laboratorium 1966

*

***

NU BÖRJAR DET....

***

Åter en tur bort till västra Roxenstranden och Svartåns inlopp i sjön där det finns ett fågeltorn. Och nu minsann börjar det hända saker, en hel del grågäss fanns på  fälten runtomkring.

*

*

*

*

***

DOGMA OCH KAMERASNACK? - NEJ, WEBLOG ÄPPELPLOCKNING - MYCKET ROLIGARE

***

För mig är ju bloggen som ett klotterplank. Vi har alla olika syften med det vi skriver och visar, själv har jag också olika syften från gång till gång. Häromdagen, i går, slog jag upp ordet blog, var inte  säker på vad det egentligen betydde. Enkelt, förkortning av weblog (till skillnad mot serverlog), alltså en slags webdagbok helt enkelt.

*

Så klart bloggar jag för att dela. Dela bilder, dela tankar och funderingar, dela glädjeämnen och i någon mån sorger och besvikelser. Och jag berättar hur min värld ser ut, dvs hur den ser ut för mig. Och eftersom vi alla bär färgade glasögon hela tiden ser den helt olika ut för mig och för dig

*

En av finesserna med bloggen är ju att jag väljer det jag läser och tittar på, väljer det jag vill kommentera. Eftersom vi inte kan göra oss fria från våra färgade glasögon (uppfostran, historia, erfarenheter, yrke....) är det ju bra att vi kan välja, vi måste inte tycka om allt, läsa allt eller kommentera allt. Men det betyder ju inte att jag är bättre eller duktigare än dom jag inte riktigt uppskattar, bara annorlunda. Alltså finns ingen anledning att kritisera det jag inte gillar, varför skulle jag göra det? Däremot är det roligt att få kommentera det jag gillar, oavsett det gäller bilderna, texten eller tonen i bloggen (obs, det finns en tidsfaktor också, det finns många bloggar och det är bara ett gäng jag brukar kommentera)

*

Häromdagen skrev jag att jag inte gillar att välja, att sätta etiketter på saker och ting och  se mig som representant för ismer eller andra avgränsningar. Typiska exempel på sån´t är i min värld dogman, pictorialism, gatufoto,.......(Observera att jag har ingenting alls mot gatufoto, jag tycker det är roligt att prova det också. Men jag skulle aldrig beskriva mig med etiketten gatufotograf)

*

Så finns det sån´t jag inte förstår och därför nästan aldrig kommenterar men undrar över. Tex varför regelbundet i bloggarna klaga över bristen på fokus på bilden i stället för på teknik, kamera och optik men själv i stort sett inte behandla någonting utanför teknik, kameror och optik?

*

Här kommer nu något mycket lättsammare, en (för mig) typisk weblog. Bilderna är från hösten 2014 då jag var lite ivrig att testa min första spegellösa kamera (Sony A7S) så det blev rätt många bilder när ett par av barnbarnen var hemma och plockade äpplen och firade halloween. Och jag blir glad över att se bilderna igen, jag har varit låg ett par månader och har svårt med fotandet just nu.

*

Bilderna talar för sig själva tror jag. Och krattor är utmärkta plockredskap när man är liten och inte når upp, fast på slutet blev det nästan lite krattkrig så mormor I fick ingripa....

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

SOLSKENSDAGAR

***

Det är fina marsdagar nu den ena efter den andra, kallt på nätterna men flera plusgrader på dagarna. Isarna är perfekta lättgångna promenadområden, särskilt invid de södervända stränderna där dagsmejan fått snötäcket att sjunka ihop och nattkylan gjort det hårt.  Häromdagen hade vi fika med och satt en stund i solen. Inget slår kaffe och ostmacka utomhus.

*

I på Lillskiren

*

På eftermiddagen drog det in lite moln men idag lyser solen lika fint igen

*

***