KLASSHIPPAN - LUDVIKA 1954

***

Jo, jag vet, ni har sett dom. Men nu är det här jag är med både tankar och planering så det blir inget fotande idag.

*

Världen då, eller riktigare, min värld då i lilla Ludvika, var så totalt annorlunda mot idag - liten, enkel, omodern, ostajlad och omedveten. Så lite det behövdes för att något skulle kännas märkvärdigt - en klasshippa tex. Och ganska uppenbart är det både ostajlat och omedvetet. Inga stroboskop eller rökmaskiner och ingen dunkande discomusik - en enkel skivspelare med liten högtalare till och ett antal EP-skivor, Glenn Miller, Benny Goodman och Louis Armstrong tex. Take the A-train, Moonlight serenade. Majjen var med så att inget otillbörligt hände, typ sprit eller cigaretter. Nå´t värre kunde man väl knappt föreställa sig ....

*

Kanske är det här första klasshippan, året är i alla fall 1954 eller möjligen 1955 och vi går i andra klass i realskolan. Och dansen  - mjaa. Men det var så här vi lärde oss. Och jag var väl mer intresserad av foto än av flickor. Än så länge.

*

Majvor och Erik

*

Cri och Ulla, Anna-Greta, Majvor och Erik, majjen, Jan och Lilian, ? och Gunnar

*

***

UNFILTERED

***

*

*

***

PIANOETYD FRÅN TORSTORP OCH MÄSELN

***

Lika enkelt som det är att få hyfsat bra bilder vid dom böljande ängarna ute i Torstorp vår, sommar och höst, lika svårt är det att få till något vintertid. Många gånger har jag försökt få något vettigt från virrvarret av alla täta buskage med mängder grenar och slyträd men inte är det lätt. Dom flesta gånger har jag slängt i stort sett allt. Men jag börjar inse att det nog också är jag som har förutfattade meningar om hur bilderna borde de ut.  Bilderna ljuger ju inte, det är så här det ser ut....Jag menar inte att bilderna idag är särskilt bra eller lyckade, jag har bara försökt ta vara på några bilder av dom jag fick. Och lämnar det där med bra eller dåligt åt sidan. På ett sätt var det extrasvårt idag med ett alldeles vitt gråväder utan något som helst spännande ljus eller himlar. Så den här serien gör jag på ungefär samma sätt som då jag spelade etyder på pianot för att lära tekniken och fingerfärdigheten

*

Tjatig påminnelse, förstora, annars blir det inget att se!

*

*

*

*

*

*

*

*

Fö lovar jag att inte göra om det där med att ge sån uppmärksamhet till gatufoto :-). Jag har gått in i bengts gatufotogrupp Avtryck, Intryck och...och det det känns väldigt bra.

***

GUD BEVARE MIG FÖR GATUFOTOGRUPPEN

***

Man gör sina misstag här i livet. Jag har ju anat att det här med gatufoto är speciellt. Ändå ansökte jag om medlemskap i gruppen i går och blev antagen. En bild la jag också in.

*

Så klart kommer jag bli beskylld för att inte tåla kritik, men det skiter jag i. Det är nämligen inte det. Det är självgodheten i  dom tre kommentarerna som fick mig att reagera. Först tänkte jag skriva några svar, men började i stället bläddra i vad som finns i gruppen. Definitionen av vad gruppen menar med gatufoto tex ("Stämmer med mångas känsla av vad som är gatufoto", "Det får finnas spår av människor....."), kommentarer och ändlösa diskussioner om vad gatufoto egentligen är och vad som är bra eller dåligt. Tonen är allmänt icke-förlåtande om ni frågar mig.

*

Ja, kommentarerna jag fick då? Bilden har ni på bloggen redan sett, flickan i de mönstrade byxorna. Mja, inte var det mkt som var rätt. Hon tittade för mkt på bilarna. Och dom,  bilarna alltså,  tog för mkt plats i bilden. Och huvudmotivet var inte särskilt anslående. Så var hon, tjejen alltså, kapad upptill. Och jag borde ha riktat upp kameran mera.  Och skulle jag haft mindre trottoar nertill. Och absolut ingen kantlinje, den är onödig. Men gruskornen som kom med var fina :-).  Ingen har överhuvud kommenterat vad bilden ger för känsla, det var en mycket speciell tjej som gav mig många tankar och funderingar. Men jag förstår att sånt som helhet och bildinnehåll över huvud taget inte har någon betydelse i den här gruppen om man kan hitta detaljfel. Och det som blev droppen var när gruppchefen själv (förlåt gruppvärden) med sedvanlig finess betecknade min kantlinje (ram) som snobbig - min första bild och första dag i gruppen. Och såklart inget välkommen till gruppen, trevligt att du vill komma med.

Ursäkta, den gruppen är jag glad att lämna lika fort som jag gick med. Och det beror inte på att ni inte gillar bilden. Gatufoto, liksom all annan foto, tom all annan konst, är subjektiv. Det är ärligt att säga att jag gillar inte bilden. Men konstruerade "regler" och "kriterier" till en så diffus definition av gf blir i mina ögon lite löjeväckande. Men det ska ju vara konstruktiv kritik, det står i reglerna, så jag förstår att det här är vad som menas med konstruktiv kritik. Kantram är snobbigt, typiskt konstruktiv kritik.....Här kommer i alla fall en ryggbild. Med ram. Därför att jag gillar ram, ibland. Men den här bilden är, till skillnad mot tjejen som går bredvid bilarna, inte särskilt bra. Tycker inte jag i alla fall. Men gruppchefen (förlåt, gruppvärden) ville ha det som en utmaning. Och här är inte så mycket bilar och huvudet inte avklippt och kameran inte så uppåtriktad så rent definitionsmässigt är det en dj-gt bra bild. Ramen satte jag dit av ren elakhet.

*

***

THE LIGHT

***

The light came through the window

Straight from the sun above

And so inside my little room

There plunged the rays of love

*

In streams of light I clearly saw

The dust you seldom see,

Out of which the nameless makes

A name for one like me

Leonard Cohen 2001

*

Förstoras!

*

***