ÄNGARNA OCH GRÄSEN........

***

........ ute vid Västerbyhytta slutar aldrig att fascinera mig. Gräset växlar färger allteftersom sommaren går och allteftersom dagsljuset ändrar sig. Varje ängsvy är som ett collage av mjuka vattenfärger. När jag går därute gör vinden dessutom att gräsen rör sig, där går lätta vågor, som i vatten med med upplösta vattenfärger. Och sinnet blir lätt och livet lätt att leva.

*

Måste förstoras!

*

***

ATT LÄSA BÖCKER.....

***

....har hört till mina käraste sysselsättningar sen jag kunde läsa ordentligt. Jag kommer fortfarande ihåg känslan att läsa Jules Vernes böcker  när jag var hemma hos mormor och morfar i Deje och som jag och Mats och Birgitta lånat på biblioteket där. Så småningom har det också blivit mkt fackböcker. 

*

Desto mer förvånad har jag därför konstaterat att jag senare år nästan slutat läsa böcker. Det är helt enkelt få böcker som jag känner glädje vid att läsa. En och annan fackbok läser jag, som Roslings bok häromsistens, men ytterst få skönlitterära böcker. Då och då köper jag någon av aktuell nobelpristagares böcker, men där hittar jag praktiskt taget aldrig något som ger mig glädje vid läsningen. Senast var det Ishiguros Den otröstade som jag önskade och fick i julklapp. Både Ishiguro och den här boken har fått lysande recensioner, själv tyckte jag den var riktigt tråkig. Antagligen säger det mer om mig själv än Ishiguro och hans bok.

*

Desto roligare är det därför när jag hittar ngt jag tycker riktigt mycket om. För drygt en vecka sedan läste jag om John Williams roman Stoner i ett tre år gammalt nummer av Forskning och framsteg som låg framme här i Korsheden. Sagt och gjort, den beställde jag på nätet och den kom efter en dag. En och en halv dag senare var den utläst och jag kan bara konstatera att det återigen var roligt att läsa. Och jag har förstått av att jag inte är ensam om att tycka så.

* 

*

***

OCH DET HÄR DÅ, KANSKE INTE ENS EN FJÄRIL...........?

***

Den här krabaten hittade jag på ängen nere vid Bartjärn, ser inte ut som en vanlig fjäril men nå´t ditåt. Hen satt lugnt medan jag fotade, säkert i tio minuter. Inte förrän en humla kom på besök och började trängas lyfte hen.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

PÄRLEMORFJÄRIL?

***

Nästa fjäril i den här lilla serien tror jag är en pärlemorfjäril av något slag, också den ska ha ett tjugotal underarter. Dom fyra första bilderna är en och samma fjäril på ängen här i Korsheden, dom tre sista bilderna ett annat exemplar fotat i det höga ängsgräset vid Bartjärn. Dom tre bilderna är dessutom samma bild som jag stegvis croppat fram mer närbild, lite fascinerad av att det går att få så bra detaljskärpa med 400 mm handhållet och kanske bara en knapp meter framför mina fötter. Fjärilen är ju starkt fläckad, det ser ut som det tom gäller dom stora facettögonen. Om det är en synvilla eller verkligt vet jag inte.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

BLÅVINGE NR 2

***

Straxt därefter kom blåvinge nr 2. Den placerade sig på gräsmattan men också en lång stund på den bara jorden i en nysådd pallkrage. Det här exemplaret var lite mer välbevarat, även om också denna hade mindre skador längst ut på vingarna. Det har ju blåst en del de sista dagarna och jag gissar det kan ha sitt pris om man är fjäril. Om det är ängsblåvinge eller silverblåvinge kan inte jag avgöra, jag har googlat på båda och dom verkar väldigt lika

*

*

*

*

*

*

***