ROSKILDE 1957

***

Både fotolusten och blogglusten är (har varit?) lite låga för tillfället. I stället fokuserar jag på en del annat, sånt som förhoppningsvis är något mer bestående. Bloggarna är ju verkligen dagsländor, för de flesta av oss åtminstone (undantaget Bob då, bra gjort Bob!). För mig betyder det lite jobb på ett par fotoböcker som  är på gång, framtagande av en kalender från Bärkebygden 2019 (Söderbärke med omnejd). Jag gjorde en i fjol som blev omtyckt även om upplagan inte är så stor, kalendrar får man ju gratis på många håll.

*

Nåväl, jag har också tagit fram några fler av alla gamla negativ jag har. Och en av bilderna jag hittade är från Roskilde, taget sommaren (juli tror jag) 1957. Noggrann som jag var då med anteckningar, vet jag att den är fotad med min Yashica Mat på en Adox R18P, 1/100 s bl 5,6. Måhända det kan intressera Erik? Går det att känna igen var det är taget? I mina anteckningar står i alla fall Gata i Roskilde

*

På väg på färjan - lite mindre än dagens färjor

*

På färjan, våran Vauxhall Cresta i mitten med pappa vid ratten

*

"Gata i Roskilde", sommaren 1957

*

***

THE OBSERVER

***

*

*

***

GÅVAN

***

Allting är så stort och så litet. Sierskorna må spå, men begränsade äro deras  förmågor. Trådarna finns där och bildar vävarna, mönstren, vi sakta rör oss i. Mönstren av släktled  och erfarenheter, obrutna mönsterspår ända tillbaka till urtidhaven. Så förverkligar vi oss själva och gör våra val efter bästa förmåga och tror oss fria och obundna men rör oss med snigelfart utefter vävarnas trådar, och blåsor av rymd med rödförskjutet galaxljus omger oss. Och under de tunnaste hudskikt pulserar blodet med gåvan vi fått. 

*

*

***

TÅRTAN IDAG

***

Återigen ett roligt, trevligt och intressant Tårtan-möte! Trots att vi saknade maestro Bengt som fastnat på pendeltåget. Trångt som sjutton i början, men gradvis släppte trängseln och vi kunde utöka våra domäner. Som vanligt mycket kamerasnack och lite bilder.

*

Också som vanligt fotade jag flitigt, och precis som vanligt mest porträttkaraktär. Jag hade Minolta-85:an och med den blir det inga gruppbilder precis, i varje fall inte sittande vid bordet. Skumt och halvmörkt är det, men det funkar ganska bra med moderna kameror.  Av någon anledning fastnade jag för dom här ljusa  lågkontrast-konverteringarna till svartvitt som, tillsammans med en kall ton, ändå ger bra "kontrastupplösning" i mitt tycke. Alla utom sista bilden, den bara måste vara mörk. Och vem som tog bilden på mig vet jag inte - Stig kanske?

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

Ha det gott och tack alla för ett trevligt möte!

***

VRETA KLOSTERS KYRKA

***

Med solen kommer upptäckarlusten tillbaka! Efter att ha varit i Linköping ett ärende tänkte jag mig igår ut på Linköpingsslätten, men jag stannade redan vid Vreta kloster med tillhörande kyrka. Den ligger ju precis bredvid Bergs slussar och jag har näst intill dagligen passerat den på väg till och från jobbet i Malmslätt i över 20 år. Och tror ni jag stannat där nå´n gång.......?

*

Nåväl, nu låg den där i eftermiddagssolen och lyste och jag hade ingen brådska, bra tillfälle tänkte jag. Och där blev jag kvar i säkert en timme, kanske mer. Min icke-tro till trots tycker jag kyrkor både är vackra och intressanta.  Framförallt är det tidsaspekten som intresserar mig. Vi har inte många byggnader som är i åldersklass med Vreta klosters kyrka, vars äldsta delar är från tidigt 1100-tal. Vid undersökning av kyrkan har man också hittat  rester av runristade gravmonument som tyder på att en träkyrka funnits där tidigare. Dessa har  har daterats till 1000-talets andra hälft. 

(Alla sakuppgifter hämtade från Svenska Kyrkans broschyr Vreta klosters kyrka)

*

Att kyrkan var så gammal visste jag inte. Medeltid har jag trott, men det här är alltså precis i början av medeltiden. Stormanskyrka, byggd av medlemmar av den Stenkilska ätten. Och det var kung Inge d.ä. och hans drottning Helena som skänkte jorden till klostret, sannolikt, eller kanske möjligen, det äldsta i Sverige. Desto roligare var det att kyrkan var öppen så jag kunde gå in. 

*

Vreta klosterkyrka

*

Klostret och kyrkan ligger på en höjd med utsikt över Linköpingsslätten och Roxen som ligger utanför bilden till vänster. Namnet Vreta sägs komma från vret = liten åkerlapp, men så små är inte åkerlapparna längre

*

Kyrkans form är ju uppenbart medeltid, det ser också jag

*

Väl upplyst ser interiören inte så mörk ut som jag trott

*

Utan den starka belysningen gör den såklart ett mörkare intryck, här koret

*

Dopfunten, formad som en kalk, har en överdel i gotländsk kalksten och som är tillverkad under senare delen av 1200-talet. Den kom  sannolikt till kyrkan vid ombyggnationen efter branden 1248, kyrkan återinvigdes den 13 juni 1289 och invigdes av biskop Bengt i närvaro av hans bror kung Magnus Ladulås och dennes drottning Helvig. Och jag imponeras av storleken, dagens dopfuntar verkar små i jämförelse

*

Mot väster och ingången

*

Interiör

*

Kyrkan, sedd från klosterträdgården

*

***