Khalad Photography Blog
SMARTARE ÄN BÅDE DU OCH JAG
***
Slemsvamparna alltså. Åtminstone när det gäller att hitta käk och hålla sig vid liv. Överlevare alltså. Ett par år utan vatten är inget problem. Och skulle en del av kroppen förstöras eller ätas upp gör man bara en ny del, hur enkelt som helst. Encelliga fast dom kan bli decimeterstora. Naturligtvis hade jag hoppats stöta på en slemsvamp på promenaden i Risinge idag, men nån sån kunde jag inte hitta. För ni såg väl måndagskvällens Vetenskapens Värld? Superintressant! Dags att omdefiniera intelligens. Intelligens utan hjärna tex. Ock äta utan mage går alldeles utmärkt. Nu blev det en promenad utan slemsvampar men jag ska håll koll på dom i fortsättningen
*
Här är några förrymda eklöv som fångats upp av aspsnåren, eller om dom lärt sig av gökarna och försöker nästla sig in där och få käk av dom andra, asparna alltså
*
Den fallna eken sprider fortfarande sina grenar där den ligger
*
Och alla blommor har inte fallit ihop även om dom vissnat, en del står fortfarande pall
*
Men gå in på datorn och leta rätt på Vetenskapens värld från i går, ni kommer inte ångra ee
***
SAMTAL
***
Ibland undrar jag om vi nånsin samtalar med varandra numera. Jodå, visst pratar vi med varandra, vi fikar ihop och snackar, vi byter åsikter med varandra. Fast mest är det ju i sociala medier som fb, fs, Insta vi träffas. Och jag menar såklart inte bara vi här på FS utan vi i största allmänhet.
*
Samtal står för mig för någonting mer än att prata bort en stund. Till att börja med kan man aldrig ha bråttom, det måste finnas gott om tid om samtalet ska ge något. Och viktigast kan inte vara att föra fram sina åsikter, att hävda sin mening, det viktigaste i samtalet är att få veta något om dom man talar med. Att få veta något om vad som hänt sen senast eller få veta något om en människa man inte känner. Inte vilka åsikter hon har utan vem hon är, vilket liv och vilken lott som är hennes. Lyssna är viktigare än att tala, också att lyssna på dom som tar tid på sig, som inte är vana eller kanske inte ens vill tala. I förstone. Att samtala tror jag är nästan lika grundläggande som att andas. Att få dela det som är tungt, svårt eller bittert är att få lätta en aning på bördan, och att få dela det som är till glädje är precis som ordspråket säger, dubbel glädje.
*
På bilden, tagen 1963 eller 1964, samtalar Berit, I:s mamma, med några släktingar till I:s kusin som gift sig dagen innan och på vars bröllop vi varit. Samtalet sker i ett ljust, lite gammeldags rum där solen lyser in, tom mönstret av gardinerna (volanger heter det väl) finns där på väggen. Ändå är ett ljus tänt och hela bilden andas för mig lugn och ro, frid, och gott om tid. Bilden blir liksom en sinnebild för det goda samtalet.
*
*
***







