DECEMBERKVÄLL 2020

***

*

Granvägen Finspång i fredagskväll

*

***

SVARTVITT LANDSKAP

***

*

I närheten av Vånga

*

***

HÄR BYGGES DALARNAS STÖRSTA OCH MODERNASTE VARUHUS - LUDVIKA 1956

***

Tiden går fort när man tittar i backspegeln. Domus invigdes i september 1958, Domus som nu blivit Engelbrekstsgallerian , eller åtminstone en del av den. Här har man precis börjar bygget. Fortfarande går genomfartstrafiken utefter Storgatan...... Bildkvalitén är inget att yvas över, perioden med min Robot IIa var inte precis den bästa tekniskt, min Nettar innan liksom min Yashica-Mat som kom efter Roboten lyckades jag bättre med.  Ändå tyckte jag det var roligt att hitta dom här bilderna, hade helt glömt att jag hade bilder på Domusbygget. 

*

Det blå planket kommer jag väl ihåg......

*

Kranen var säkert stor då, nu ser den varken så stor eller så stabil ut. Carlavägen som syns därbakom

*

Här känner en del säkert igen hörnan, Stadshotellet finns ju kvar och stadshuset i fonden. I huset längst till vänster låg Olle Ericssons speceriaffär med ingång på hörnet. Där hade jag mitt första jobb, schas en vecka 1954, det räckte till min Nettar. Undrar hur många såna där skopor som behövdes innan betonggjutning var klar?

*

Vad hette skjortaffären på närmaste hörnet, var det Vic?

*

Oskarpt så det förslår men det visar lite av byggprocessen

*

*

Med lite skärpa hade det nästan blivit ett godkänt gatufoto?

*

Den här bilden har ni sett förut men den fick komma med eftersom det är gamla torget in till vänster, alltså platsen där Domus byggdes. Den är från 1954 och tagen just med min Zeiss Ikon Nettar. Idag kan jag tycka att det varit roligare att ha ett riktigt torg kvar precis i centrum. Men kanske hade det varit öde och tomt idag, vem vet?

*

***

MÖRKERTID

***

"Det är svårt att föreställa sig hur mörkt det faktiskt var förr. Fram tills 1900-talet har man på våra breddgrader levt till största delen i mörker under vinterhalvåret. Det räcker med att titta ut  genom fönstret just nu när det känns som dagsljuset  knappt hinner gå från gryning till skymning. Tänk att då sitta i ett torp i början av 1800-talet där den enda ljuskällan  var glödbädden i den öppna spisen. Under stora delar av vinterhalvåret  befann man sig nästan i totalt mörker. När mörkret kom satt man ofta uppkrupen  i stugans stora rum. Man var van vid mörkret och många hade utvecklat en förmåga att genom känsel lappa kläder, tälja eller laga redskap. I den mörka stugan kunde man sitta tillsammans , arbeta och berätta historier. Man kan lätt föreställa sig att det inte var så väldigt roligt att sent på kvällen behöva lämna stugan för att besöka dasset på andra sidan gården efter historier om gastar, troll och tomtar." (Niklas Norlin & Ida Rådegård, Etnologer, Fokus Finspång nr 20, 2020)

*

Jag har många gånger tänkt i liknande banor. Inget badrum, inte rinnande vatten överhuvudtaget, ingen centralvärme, inget sjukhus i vår mening, inget.....Listan kan göras hur lång som helst. Dagens alla moderna utrustningar ska vi bara inte tala om. Före år 1900.  Det är 120 år sen. Morfar föddes 1872. Alltså två, eller tre, generationer tillbaka. Det är överblickbart. 

*

Jag tror det är ytterst få som vill byta ut dagens standard mot standarden som vanligt folk hade före år 1900. Ändå är diskussionerna här och i media av olika slag fulla av  förakt för vad människan står för, ovettsorden haglar på sina ställen och maktbegär och lurendrejeri sägs vara huvuddrivkrafter till där vi nu är med klimatproblem och miljöproblem av storlek. Samtidigt som dom flesta  av oss gärna vill ha lite högre lön, eller bättre pensioner, eller bättre sjukvård åtminstone. Själv tror jag det är  lusten att resa sig upp ur dåliga livsvillkor som varit den stora drivkraften. Och som fortfarande är den stora drivkraften  i fattigare delar av världen.  Därmed inte sagt att det inte finns maktbegär och lurendrejeri också. Och status- och standardhöjningsjakten har gått för långt, det instämmer jag också i.

*

Jag försöker inte bagatellisera klimat- och miljöproblemen, jag försöker ge lite tidsperspektiv på vad som faktiskt hänt på de senaste 120 åren. Det är mycket som hänt.  Och människan är inte  ond, precis som alla andra arter försöker hon utvidga sina revir så långt hon kan. Nu verkar hon varit så "framgångsrik" i just detta att hon måste börja begränsa sig själv. Det tror jag ingen annan art har gjort, såvitt jag förstår är vi unika där. Just nu sker ganska mycket inom både energiförsörjning och koldioxidutsläpp, inom matvanor och resande, inom jordbruk och havsbruk. Om det räcker och går fort nog, vet inte jag. Men vi försöker göra något . Och jag är övertygad om att fortsatt teknisk utveckling är en förutsättning. Att i verkligheten försöka backa tror jag inte alls på. Och såklart tror jag mer på att hitta lösningar än att stormskälla på andra.

*

Bilden är tagen utmed Saxevägen (Nohrstedtsvägen). Kanske borde jag ha klonat bort den ensamma glödlampan, den fanns inte heller för 120 år sen

*

***

HUR OSKARPT FÅR DET VARA?

***

Vid det här laget är väl dom flesta (fotografer) överens om att det inte alltid måste vara skarpt. Jag kommer fortfarande ihåg Paolo Roversis porträtt på Fotografiska för några år sen, inte en bild var skarp, men vilka porträtt......Å andra sidan är det väldigt roligt när fågelbilderna kan visa detaljer i fjäderdräkten, när dom enskilda granarna i landskapsbilden är möjliga att urskilja, när modefotografierna visar allt, när....Ja, ni vet ju. Alltså finns det fortfarande plats för bra objektiv. 

*

För egen del har jag alltid haft problem med skärpeinställningen, mest synligt på bilderna före autofokusens tid. Om det berott på slarv och nonchalans eller dåliga ögon, det vet jag inte. Sannolikt båda delarna är min tro så här i efterhand. Men eftersom porträtt inte måste vara knivskarpa passar jag på att visa några bilder på Katarina (1 1/2) för 50 år sen, alltså 1970. Ingen av dom är riktigt skarp och det beror säkert inte på objektivet även om det inte var något känt objektiv. Kamera och objektiv ser ni på sista bilden. Jag är osäker på ljussättning men tror att det var naturligt ljus från fönstren i vardagsrummet, bakgrunden är min projektorduk. Har jag kört med naturligt ljus har jag sannolikt använt full öppning - 1,4 - och alltså haft väldans kort skärpedjup. Inte idealiskt vid porträtt, i alla fall inte om inte skärpan ligger just på ögonen. Det gör den ju definitivt inte här. Filmen är en Ilford Pan F. Men oavsett allt snack om skärpa, jag gillar ju såklart dom här bilderna........

*

*

*

*

*

*

***