ANALOGT IGEN KANSKE?

***

Fortfarande, efter 15 år med allt mer avancerade digitalkameror, har jag jobbat med analogt långt över tre, närmare fyra gånger så länge. Nästa år är det 70 år med fotande, varav 55 analogt. Jag, som är lättpåverkad (eller öppen för andra kanske?), var för några dagar sen på vippen att beställa hem en Kiev II från eBay. Egentligen är jag inte särskilt intresserad av gamla kameror och vem som fått mig på såna tankar får ni fundera på, men jag har alltid tyckt att Contax är en vacker kamera. Nu blev det inte så, istället bestämde jag mig för att köpa film både till min älskade gamla Yashica-Mat och min Olympus OM-2n . Båda ser ut att fungera vid enkel genomsiktskoll. 

*

Nu är det inte bara påverkan från kompisar här på sidan, jag skannar ju lite då och då gamla svartvita negativ och lägger ut bilder här på bloggen.  Det är genuint roligt och framförallt har jag sett att digital bildbehandling ger väsentligt bättre bilder än jag nånsin åstadkommit från samma negativ den vanliga våta pappersvägen. Det känns som kombinationen analogt fotande och digital efterbearbetning kan ge väldigt fina resultat. Funkar Yashican lockar den mig mest, det stora negativformatet är en stor tillgång för resultatet vid skanningen. Nu finns alltså ett par Ilford HP5 120-rullar och likaså ett par Kodak 400 TMax 135 hemma.

*

Än sitter dom inte ens i kamerorna, vi får se, jag lovar inget. Men min gamla Ikophot ligger i bokhyllan, den behöver jag inte byta batteri på ens, den kommer nog till nytta. Eftersom jag för kanske 10 år sen gjorde mig av med mina gamla prylar, förstoringsapparat, skålar och så där, till och med dosan, har jag tänkt mig "lämna in" filmerna för framkallning,  var man nu gör det, inte på Stefans i alla fall......Skicka till Crimson är väl realistiskt kanske?

*

Bilden på bror Dag är tagen 1959 eller -60, så långt fram i tiden gjorde jag inte längre anteckningar till varje bild, inte ens till varje film. Han är alltså 15 eller 16, jag är tre år äldre. Och kameran är såklart Yashica-Mat, köpt 1957, första årgången tror jag. Objektivet är ett Lumaxar 80/3,5

*

Bror Dag, 1959 eller -60, inte visat tidigare

*

I fotad ett år senare visat tidigare

*

*

***

SE UPP I BACKEN, ANNARS FÅR DU HÅL I NACKEN!

***

Ja, ursäkta det lite barnsliga tilltalet men bloggandet är alldeles för roligt för att tas på allvar hela tiden. Ramsan vet jag att vi använde när vi åkte bob i Grisbacken (nedanför Prästgårdsgatan bredvid järnvägen i epadalen, Ludvika, slutet på 40-talet). Jag fotade tranan, som vanligt  ute på Risingefälten (Finspång), när den här grågåsen kom svischande i hög fart och ramsan kom omedelbart för mig trots att det är drygt 70 år sen.

*

*

***

HORNS UDDE - ISLOSSNING

***

Horns udde är en av favoritplatserna. I förrgår åkte jag ut för att se om Glan sköljt, kanske kunde jag hitta fågel där? Sköljt hade den, kanske någon dag innan, kanske samma dag. Fåglar såg jag inga, däremot var stora delar av stranden full med is som tryckts upp, säkert hade isen brutit upp när det blåste och tryckt upp isflaken mot stranden. Strandskogen med dom gamla tallarna är nästan alltid vackra, inte minst i solnedgångsljuset. När jag var där var det perfekt, omkring noll grader, vindstilla och solnedgång, en timme att vara tacksam för därute. Fåglar fanns, men långt långt ut.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

MYSTERIET

***

Allt har sin historia

Allt har betydelse

Allt hör till

 Alla frågor leder fel

Det är mysteriet som är gåvan

*

*

***

RISINGERUNDAN - HÅLLPUNKTERNA

***

När sammanhangen blir otydligare och verkligheten mer lösa fragment än ett sammanhängande helt blir också hållpunkterna och igenkännandet viktigare. Vi fortsätter promenera på den urgamla, medeltida kyrkvägen. Här har folk gått i sådär en sexhundra år, kanske mer, det känns tryggt på något sätt, också för mig.

*

Inte bara ekar, här finns vackra tallar utefter vägen

*

Den gamla eken, ungefär där vi vänder. Sockerdrickseken säger vi ibland, Pippi brukade ju gömma sockerdricka i något ihåligt träd för Tommy och Annika att hitta.

*

Trots att stammen är bruten på ett par tre meters höjd  brukar den varje år ha gröna fina blad i toppgrenarna, den lever. Omkring finns  gott om stora, friska ekar, vi kallar hela kullen för Ekbacken. Vad den egentligen heter, om den nu över huvud taget har ett namn, vet vi inte.

*

Under sommarhalvåret är Ekbacken en stor hästhage, får jag gissa skulle jag säga 5-10 hektar ungefär

*

Just den här vyn, där kullen sluttar ner mot åkrarna, har ni sett många, många bilder på

*

Här är vi nästan tillbaka vid S:ta Maria igen. Klassisk kulturbygd

*

Bogårdsmuren (varför den heter just så vet jag inte, men det gör den) är liksom vägen medeltida. Äldsta delarna av kyrkan är från slutet av 1100-talet. Här föll jag för solmönstret och trädens skuggor på muren

*

Efter promenaden fortsätter vi ut mot Doversund och Doverstorp. Efter bara kanske 500 meter passerar vi dom översvämmade fälten och jag har bytt till långtelet. Gässen och tofsviporna har samlats för kvällen

*

*

*

*

När vi passerar Doversund ser jag att det lilla skäret fortfarande (17:24) ligger i sol medan Glan och stränderna i syd ligger i skugga. Ett stopp strax efter bron och jag hinner ta en serie bilder. Max  brännvidd förstås (560) och dessutom croppat, men det goda ljuset gör ändå att skärpan är hyfsad trots avståndet och aningen dis. Sen tar det knappt en halvtimme hem. Där blev det lite vardagslyx med en bit Salmalax, kokt potatis och varsitt glas vitt.......

*

***