SVARTVITT LANDSKAP

***

Trots att färg är mitt naturliga val när det gäller naturbilder känns svartvitt då och då som det rätta. Jag har sällan försökt analysera varför, nästan alla bilder jag tar utgår från känsla, både familjebilder och naturbilder. Känslan får styra också val av svv eller färg. Ändå har jag några funderingar. När jag väljer svartvitt tar jag steget från ren dokumentation av verkligheten till någon form av stilisering. Ibland handlar det om rent bildmässig stilisering, det jag skulle kalla en grafiska effekt. Men bara genom att utelämna färgen upplever jag också en annan sorts renodlande, av känslan jag upplever i bilden.   

*

*

***

MÖRKSKOGEN - LARSBO

***

Var skog har sin karaktär. Tallskogar, fjällskogar, bokskogar mfl är fotochica. Det är inte mörkskogen. Jo, förresten, den orörda svenska urskogen. Men så finns skogarna som okontrollerat tagit över hyggen och andra marker. Dom här bilderna från mörkskogen utanför Larsbo har ingen enkel "skönhetskod". För mig lockar dom med det okända, det gömda, dom försvunna tiderna.

*

Jag börjar uppe vid Lillängsviken straxt norr om Larsbo. Vattnet är kolsvart oavsett ljus och den sida av viken jag står på är till stor del fylld med slaggsten. Till höger utanför bild finns en liten damm som reglerar avtappningsmängden ner i Larsboån.

*

Något nedanför dammluckan hittar jag rester av murar jag inte sett tidigare, först den här gången.

*

Från den gamla körvägen är skogen mörk och mestadels ser jag inte ån

*

Inte kan jag längre urskilja var det gamla trähuset med trädgård låg men jag kommer ihåg det från dom första åren häruppe i Korsheden i slutet av 60-talet. Undrar om inte detta är en förvildad gammal apel från den gården?

*

Manshöga växer dom här flockblomstren. Om det är strätta, kvanne eller jättebjörnloka vet jag inte, hoppas ni vet och kan berätta

*

Granarna visar både friska och torkad grenar

*

Flera grangrenar

*

Precis när skogen tagit slut och ängen börjar nere ovanför dammen i Larsbo ser jag den enda fortfarande stående väggen från hyttan

*

***

79:E FÖDELSEDAGEN

***

I fyller år den sista juli, i år 79. Sista juli är fö också vår bröllopsdag, i år den 57:e. Annika hade åkt upp och förgyllde dagen. Hon fixar allt, tårta, middag och present så där lekande lätt när allt känns allt mera trögt för mig, en fröjd att få vara tillsammans. Tårtan var superb - marängbotten, mycket grädde och färska bär - hallon, jordgubbar och blåbär . Ett dopp på eftermiddagen förstås. 

*

*

*

*

*

***