AUGUSTIKVÄLLAR........

***

.....kommer med mjukt mörker, just nu är det kolsvart utanför fönstren här i Korsheden. Dimman brukar också göra entre på allvar under den här månaden, både på mornarna och kvällarna, precis som idag. Den lägger sig i alla svackor och visar hur kalluften fördelar sig i landskapet. Dimman väcker alltid en sorts längtan inom mig. Det är inget, eller ingen, jag längtar efter, där finns bara längtan helt enkelt. 

*

Skönt är också att det blir alldeles extra tyst. Tyst är det för det mesta i Korsheden, men när dimman kommer blir det extra tyst. Det passar mig, det ger mig ro. Ju äldre jag blir, desto mer märker jag att jag drar mig undan en smula och jag njuter av tystnaden och att få vara ensam med mina tankar. Det är tur att det är så. Ryggen har satt stopp för riktiga promenad några veckor, i alla fall riktiga promenader i terräng. Det gör att det blir svårare att få dom naturbilder jag vill, nu blir det mest områden som inte ligger så långt från dom farbara vägarna . Här kommer dimman över fälten ute vid Torrbo.

*

Förstora!

*

I tystnaden och mörkret här i Korsheden hoade just en uggla och påminde mig om att det är dags att krypa till kojs. Önskar er en fin dag i morgon, natti!

***

MALINGSBO - KLOTEN

***

På väg hem från Värmland häromdagen tog jag vägen över Malingsbo - Kloten sista biten mot Söderbärke. Har knappt tänkt på att detta område också ingår i Smedjebackens kommun. Vackert är det, och jag hade regnet i bakhasorna. När jag åkte från Bjurtjärn, Storfors hade det redan börjat regna och det gick österut, dagen efter hade vi heldagsregn. 

*

*

*

*

*

***

FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ FLERA MÅNADER.....

***

....blev det en varm dusch i stället för det vanliga morgondoppet i Bartjärn idag.  Vi har de sista veckorna haft en hel del regn här i Korsheden och naturen har börjat återhämta sig. Det har dock varit varmt och skönt ute och inte tagit bort badlusten. Idag var det däremot 13 C och ett envist tjurigt regn gjorde att duschen framstod som ett bra alternativ. Egentligen känns det bara skönt. Efter den varma heta sommaren känns det mulna och regniga vädret bara befriande och tillåtande. Bilderna är tagna från bron i Söderbärke nu på morgonens tidningstur

*

Från bron mot norr

*

Från bron mot söder

*

***

SNART 400 ÅR - DET ÄR VÄL INGEN ÅLDER

***

Våra två äppelträd hemma i Finspång börjar bli gamla, 25-30 år tror jag, och har en del skador på stammarna som också är lite mossiga. Därför har jag funderat på om det inte är dags att såga ner dom och plantera nytt.

*

Idag kom jag på nya tankar. I och jag hade åkt upp till Sundborn främst för att I skulle få se familjegraven som finns där. Men vi tittade också på trädgården till Stora Hyttnäs, gården som min farfars farbror köpte till sin dotter Henrika i morgongåva när hon gifte sig med sin Pontus i slutet av 1800-talet. Trädgården är vacker på många sätt och där finns också flera gamla fina äppelträd. Äldst är det här gubbäppelträdet, planterat runt 1650, alltså inte så långt från 400 år.

*

Skylten som berättar om åldern

*

Och knotigt och medfaret är det, behöver tom stöd lite här och där

*

För gammalt för att bära frukt? Tja, ni kan ju titta själva

*

Så nu har vi fått klart för oss att våra träd hemma i Finspång knappt är mer än tonåringar, kanske skulle vi ge dom lite mer uppmärksamhet i stället för att såga ner dom?

***

PROCEDUREN

***

Nej, det är inte Kafka jag tänker på. Förresten så var det Processen jag associerade till, inte Proceduren. Proceduren känner jag ingen bok som heter, ingen känd i alla fall. Tänk så det kan bli. Men nu är ju inledningen fixad.....

*

Proceduren jag tänker på är morgondoppet i Bartjärn. Lika otroligt behagligt morgon efter morgon hela sommaren, sol och ljumma vindar. Och Bartjärn är en underbar badplats. När vi går nerför allmänningen, samma allmänning som midsommarfirandet är på, är det alltid dagg i gräset (utom dom extremvarma dagarna). I är noga med att alltid ta av sig crocsen och gå barfota i daggen ner till badplatsen. 

*

Därnere är bänken vi oftast lägger kläderna på. Dom flesta mornar så här efter semestrarnas slut är vi ensamma vid morgondoppet och då näckar vi så klart. Det är en extra njutning att få komma ner när det är alldeles tyst och lugnt och hoppa i som gud (eller vem det nu var....) skapade oss. En handduk lägger vi på bryggan ifall, inte för att vi skulle bli genererade men vi vill ju inte skrämma bort någon annan......

*

Färdiga för bad passerar jag alltid bryggan.Träet är redan solvarmt och det luktar varmt trä så där som bara bryggor gör. Dessutom kluckar det alltid lite, också så där som bara bryggor gör. Bredvid ena sidan av bryggan växer vita näckrosor, bladen börjar se lite maskätna ut men är lika vackra ändå.Vet inte om det är vattnet som påverkar dom eller om det är ngn form av insektsangrepp. Björkarna omkring fröar rätt mkt nu så både bryggans brädor och näckrosbladen är prydda av björkfrön. Och så tittar jag ut mot sjön och det enda jag ser är solglitter......

* 

Bänken

*

Bräderna i bryggan

*

Näckrosbladen

*

Sjön

*

Så en simtur - typ 100-150 m, så soltorkar jag på bryggan innan vi klär på oss och åker hem till morgonkaffet.......

***