FAMILJEFEST OCH UPPSTÄLLNINGSFOTO

***

I går hade vi familjefest för äldsta dottern som fyllde 50 i onsdags. Glatt, festligt och framförallt familjärt. Här en klassisk uppställningsbild - festföremålet Katarina i mitten med syskonen Stefan och Annika på båda sidor och så deras resp intill dom.Längst till höger I och dom fembarnbarnen, till vänster två kompisar till Katarina.  Vi är elva som sover här i Korsheden, rätt trångt men mkt mysigt. Vi varvar med bad och annat, och i kväll blir vi 15 som äter, vi har inte bestämt riktigt vad än, men det brukar vi lösa...... 

*

*

***

DALARNA -STIMMERBO

***

Mer Dalarna än Stimmerbo blir det inte för mig. En fin gammal bergsmansby med många bevarade hus från 1700-talet.  Gruvhål, hyttor och smedjor finns runtom här nere i södra Dalarna, i mängd. Landsbygden sjöd av liv, alla byar och gårdar var vid liv. Timmer, virke och malm skulle till smedjorna och hyttorna, därifrån gick gjutgods och andra produkter. Till sjöss så mkt det gick, med släde på vintrarna. Järnvägar byggdes och liksom kanaler med slussar. Här lades grunden för framtida industrier och välstånd

*

*

***

MASSAVVERKNING

***

För en månad sen, kvällen efter det riktiga åsk- och regnvädret, gjorde jag en kvällstur i närlandskapet och fick ett antal fina landskapsbilder  där markerna ångade av fukten. Men jag såg också något annat som inte gjorde mig lika glad. På en av småvägarna i närheten (Larsbo - Vibberbo) hade man lagt upp timmer efter avverkning i närheten och det var inte lite timmer. Bilden visar bara en bråkdel av vad som där låg, jag har aldrig sett så stora timmerupplägg, dom sträckte sig kilometer efter kilometer och var säkert minst en halvmil långa. Det var sent på kvällen och jag fick inte någon riktig uppfattning om all avverkning skett direkt utefter vägen, min känsla är att det sträckte sig in i skogarna norrut från vägen. Men som sagt, jag har aldrig sett så mkt timmer lagrat nånsin. Och den här typen av massavverkning tror jag är helt ödesdiger, vare sig den sker här hemma, i Brasiliens urskogar eller i Indonesien. Storskalighet i sin sämsta form.

*

*

***

TRÄDGÅRDSFRÖJD

***

Inte nog med att allting ute i naturen just nu går så fort att mycket är svårt att hinna ta till sig innan det blommat över, just nu är det också som vackrast i trädgårdarna. Vi har en vanlig, lite kuperad villatomt där I lägger ner mkt arbete. Få egentliga rabatter men lökar här och där, krukor och mkt buskar för att få det mysigt och inte så strikt

*

Förstora!

Narcisserna har nästan blommat ut, katsuran har fått sina karakteristiskt hjärtformade, ljusgröna blad och framför klipphällen har den fågelsådda kvittenbusken slagit ut med röda blommor

*

Tulpaner finns på flera ställen, i träbyttan penséer och andra småblommor

*

Till höger om hällen en också fågelsådd liten purpurapel på gång,, ännu ett snäpp till höger en himalayabjörk som tycks ha torkat, vi väntar några veckor till innan vi tar bort den

*

Mest karakteristiskt på tomten är nog bukettaplarna. Dom har ännu inte slagit ut med dom vita blommorna men är fulla av ljusröda knoppar

*

En panoramabild hopsatt av tre vanliga bilder i LR

*

***

LANDSBYGDENS HJÄRTA - RISINGEVÅR

***

Med stor glädje återvänder jag gång på gång till fotofavoriterna i mina två hembygder: Finspång - Risinge, Östergötland och Ludvika - Söderbärke, Dalarna. För varje fotosejour känns det som jag lär mig något nytt. Eller lär och lär, jag kommer landskapets och kulturbygdens hjärta närmare och närmare. Jag anar lite av historien och sagorna och jag fantiserar gärna en smula under mina turer. Jag tänker inte så mycket på alla fakta som finns, mer på hur människorna som levat långt före oss är kopplade till oss som nu finns här, hur tillvaron hänger ihop. Integrera är att användbar ord, inte bara inom matematiken. Och just nu exploderar naturen i överflöd, det går inte att hinna med. Några bilder här och några bilder där som små exempel på den rikedom och dom under som finns i varje blomma, i varje träd. Det är inte precis såna bilder som väcker intresse från fotoproffs och andra förståsigpåare, dom letar efter bilder som ska ge ära och berömmelse. Jag nöjer mig med bilder som ger mig själv glädje och som speglar den förundran jag konstant känner i naturen.

*

*

*

*

*

*

*

***