ÄLGBESÖK PÅ HEMMAPLAN

***

I går strax efter halv fem på eftermiddagen fick vi syn på den första älgen, en ko, och femtio meter efter en nästan vuxen kalv, kul. Vi har sett spåren, dom korsar gärna våran äng framför ladan för att sen dra sig upp mot sluttningen där det växer en del sly och små träd

*

Här har vi den nästan vuxna kalven

*

Men det var så här det började, kon korsar ängen med ladan i bakgrunden

*

Här har vi kalven, säg femtio meter efter, på väg över diket

*

Ett dike till.....

*

Så efter kon

*

Kon hade redan passerat ladan och stod nu i sluttningen och tog för sig av något

*

Lite mera fart

*

Men så hörde hon mig och stannade och lyssnade

*

Kon betade lugnt vidare uppe i sluttningen

*

Kalven stod länge still och lyssnade

*

Så började den nafsa efter ungbjörkens grenar precis där den stod

*

Lite får man sträcka sig förstås

*

Kon stod kvar där hon var

*

Till sist ville kalven komma närmare...

*

...och anslöt till kon

*

Makligt drog dom sig så småningom uppför sluttningen och upp mot skogen på andra sidan vägen

*

***

LUVIKA LJUNGÅSEN

***

*

*

***

ÄNDER

***

Passerade Hagge i eftermiddags och passade då på att gå utefter Haggeån som är vacker där. Egentligen hoppades jag få se strömstare men det lyckades inte, trots att jag hörde av en förbipasserande att den synts till i går. I stället fanns där massor av gräsänder och dom är ju vackra även om dom inte är några rariteter precis.  

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

DOVERSTORP

***

För mindre än två veckor sen såg det mer ut som mars. Nu har vi äntligen fått riktig vinter, det känns skönt

*

*

***

BUKETTEN

***

Vi hade yngsta dottern hemma under helgen, utan barn. Bara för att prata, äta gott och mysa. Och vi har haft det jättemysigt! Med sig hade hon en vacker bukett tulpaner som vi med glädje har njutit av.  Vid nå´t tillfälle frågade I om jag inte kunde fota buketten, så vacker som den var. Jovisst svarade jag, väl medveten om hur svårt det är att fota något som jag inte själv "tänt" på. I själva verket tycker jag också det är svårt att göra en blombukett rättvisa. Det första är ju att få en någorlunda ren bakgrund. Så känner jag ofta att den (av mig) fotade verkligheten ofta ser tunn och livlös ut jämfört med vad jag ser och känner när jag står och beundrar blommorna irl. Ofta är min lösning att krypa närmare, kanske använda makro, då går det nästan alltid att låta färgerna och formen ta överhand. Men idag ville jag försöka visa själva buketten, ymnigheten och överflödet som finns där och förtrollar öga och känsla.

*

Lösningen på bakgrunden var att placera den ute i snön. Helt gråmulet och ett envist regnande gjorde att snön inte lyste kritvit. Däremot fanns det rätt mkt fläckar och prickar i snön runtomkring. Det tyckte jag löste sig bra med användning av Color Efex Pro Vignette: Blur. Och eftersom jag ändå var inne i CEP blev det en vända med profilen Glamour Glow - lite softning, lite överlysning, lite högre färgmättnad och kontrast. Bara namnet på profilen får säkert dom renläriga att vrida sig i förtvivlan. För mig är det enkelt - jag vill återge blombuketten som jag känner den, som jag ser den, som jag tror att ett barn skulle se den, inte återge den vetenskapligt och ingenjörsmässigt ( jag är ingenjör). Såklart är det ingen tävlingsbild, en riktig fotograf skulle kunna göra något annat. Men jag är nöjd, jag har löst mitt uppdrag.

*

*

*

***