SPUTNIK KANSKE?

***

Det är väl inte mer än en vecka sen jag var ute och fotade stjärnfallen  när vi passerade Perseiderna. Åtminstone var det stjärnfall jag trodde det var, nu är jag mer osäker. Eller rättare sagt, några av mina stjärnfall (meteoriter, eller som det visst egentligen heter, meteorider) var alldeles säkert rymdsonder, satelliter. 

*

I går kväll var det en sån där strålande klar kväll utan måne och när jag är i Korsheden blir det extra lockande att passa på att fota stjärnhimlen. Dels finns inte så väldigt mkt annat som lockar när mörkret väl kommit, dels  är det väldigt lite ströljus runt omkring som stör. Den här gången bestämde jag mig för lite längre brännvidder, det blev Minolta 85/1,4 och Sony Zeiss 135/1,8, båda högklassiska objektiv, förra gången körde jag vidvinkel för att få med lite av omgivningen. Annars var tillvägagångssättet detsamma, stativ, manuell fokusering, självutlösare för att undvika skakningsoskärpa, brusreducering för långa exp-tider och så fotade jag ett antal olika avsnitt av himlen utvalda på måfå. Ingen av bilderna har croppats.

*

Av 68 bilder tagna under 37 minuter hade 16 "korta" streck. Exponeringstiderna var 2,5, 3,2 eller 5 sekunder och strecken var ungefär dubbelt så långa på 5-sekundersbilderna som på 2,5-sekunders bilderna vid samma brännvidd. I ett par fall tog jag två exponeringar direkt efter varandra (det händer att stativet eller kulleden sätter sig om jag inte väntat tillräckligt länge efter inställning och jag tänker att med två exponeringar borde åtminstone en bli skarp) och kunde se att strecket fortsatte längre fram, alltså en satellit. Jag känner mig rätt övertygad om att alla streckbilder den här kvällen representerar satelliter. Att det är "gott om dom" sedda så här nerifrån tror jag är väl kommunicerat och spritt, ändå kanske jag inte trodde att det bara är att ställa in ett slumpvist utsnitt av himmelskupan med en 85:a eller 135:a och så ta ett gäng bilder - i mitt fall i går kväll visade knappt var 4:e bild ett satellitspår.

*

Första satelliten, Sputnik, skickades upp av ryssarna 1957, dvs för 60 år sen. Den gjorde ett varv runt jorden i timmen ungefär och gick man ut och tittade timmarna efter solnedgången kunde man se den som en stjärna som långsamt rörde sig fram bland alla fixstjärnorna. Det gjorde jag, och jag såg den. Har för mig den snurrade runt där ett halvår innan den fångades in av jordens atmosfär och förintades och avslutade sitt liv just som ett stjärnfall

*

Måste förstoras!

85 mm; ISO 1600; bl 1,7; tid 2,5 sek Här syns ett kort och ljussvagt streck

*

85 mm; ISO 1600; bl 1,7;  tid 5 sek Samma område, här ett annat streck, dubbelt så långt och ljusstarkare eftersom det är dubbla exponeringstiden vid samma bländare och ISO som fg bild

*

85 mm; ISO 2500; bl 1,7;  tid 3,2 sek  Inga satellitstreck men vintergatan anas

*

135 mm; ISO 2500; bl 1,8;  tid 2,5 sek  Kort satellitspår bland "oändligt" många stjärnor

*

135 mm;  ISO 2500; bl 1,8; tid 2,5 sek Kort satellitspår och en ljusstark stjärna - kanske en planet

*

135 mm; ISO 2500; bl 1,8;  tid 3,2 sek Ljusstark stjärna/planet mkt längre ner mot horisonten än tidigare bilder oh därför antagligen mer luftfuktiget som syns runt stjärnan/ planeten

*

135 mm;  ISO 2500;  bl 2,0;  tid 2,5 sek Ytterligare ett satellitspår bland mängden stjärnor

*

När jag själv sitter och betraktar stjärnorna på bilderna blir dom stora talen synliga på något sätt.Dom allra flesta stjärnor vi ser här hör till vår egen galax, Vintergatan, och som  huserar några miljarder stjärnor. Och den i sin tur är en av ett antal miljarder galaxer......

***

SENSOMMARPROMENAD

***

Fortfarande njuter jag lika mycket av varenda promenad. Högsommaren har sen länge glidit över i sensommar och färgskalan har skiftat från grönt mot mer gult och brungult. Morgontemperaturen har varit nere i 5 C och det mörknar vid tio. Vemodigt? Nja, men vackert. Igår blev det Saxevägen på tu man hand. Visst är det konstigt, vi har tidvis varit i Korsheden i över 50 år och hur många gånger jag gått Saxevägen vet jag inte, men det är alltid lika skönt och jag hittar alltid mycket att fota.  Och jag förundrar mig hela tiden över naturen, över det mest elementära, som kretsloppen, årstiderna, rikedomen. Och skönheten som finns precis överallt. Lite känns det som jag fått ett andra liv. Upp till 60 ungefär var det utbildning, jobb, familj, pengar som var viktigt. Kunskap och kompetens, uppgifter och ansvar, mål och mening var ledord. Och prestation, och förnuft. Och logik. 

*

Nu litar jag mycket mer på mina känslor. Och tror mer på det som är roligt än förnuftigt. Och kostar på mig att tycka olika olika dagar. Vem har sagt att jag måste vara konsekvent? Och jag söker hela tiden efter det vackra, och hittar det överallt. Följ med på promenaden. Det är inget häftigt eller storslaget men fint!

Förstora!

Liten blåklocka och timotej

*

Hundkäx

*

Tistlarna har börjat släppa i från sig sina frön

*

Nässelstånden får inslag av gult och brunt

*

Våtmarken nere vid träbron ändrar också färg

*

Mjölken börjar också fröa

*

Vad är det, blåklint eller cikoria eller ngt ditåt? Humlor och annat drar dom till sig

*

Vid gränsen till våtmarken växer dom här i täta stånd

*

Barnen i björkdungen

*

Och en annan av björkdungarna

*

Ängen är slagen

*

Och där framme, en nyponros i gräset

*

***

WITHOUT WORDS ONLY

***

*

*

***

BARTJÄRN - BADBOLLEN

***

Bartjärn lockar lika mkt varje gång dom kommer hit barnbarnen. Ändå har dom alla hav hemmavid. Och en gammal uppblåsbar badboll farfar fått som reklam för typ 100 år sen (ok, tjugo då) fungerar alldeles utmärkt som leksak, både för barn och vuxna..... 

*

*

*

*

*

*

***

HÄLLESKOGSBRÄNNAN

***

Hälleskogsbrännan har inget nyhetsvärde längre. Ändå åker jag regelbundet dit varje sommar för den särpräglade naturens skull. Det är värt en resa även om man bor i Ludvika eller ännu längre bort. Från Korsheden är det bara  fyra mil. Ett urval av dagens bilder

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***