STORSKRAKEN - BARA EN UNGE KVAR?

***

Förra veckan hade jag tillfälle att vara några dagar uppe i Korsheden igen, bara ett par veckor efter förra gången. Och visst var jag ner till Spången för att fota storskrake igen. Den här gången kunde jag bara se en storskrake med en enda unge, förra gången  tror jag jag såg två vuxna, den ena med 11 ungar, den andra med åtta. Jag kan ju inte veta att detta var en av dom jag sett tidigare, men denna höll till på samma ställe. Och säkert har dom stora kullar för att förlusterna är stora. Jag har trott att de största riskerna för ungarna är predatorer - i vattnet främst gädda, i luften dom vanligaste rovfåglarna. Men när jag nu såg den här skraken med unge ge sig i väg en bit ut på sjön var det uppenbart hur både skrattmås och fiskmås gjorde ideliga anflygningar just mot skraken med unge.  Nu var det bara en unge som alltså hela tiden kunde hålla sig mkt nära eller på ryggen av honan och ingenting hände, men jag gissar att liknande anfall när det hela tiden var 8-10 ungar omkring kunde få en del ungar att i panik fly undan, ut från mamman och säkert lätta att då plocka upp av en fisk- el skrattmås. Jag såg också en ung lom ge sig ut från stranden och den blev ju anfallen på precis samma sätt en bit ut på sjön men var såpass stor att den aldrig kände sig hotad, den dök inte ens, väjde lite undan bara. Min gissning är att måsarna inte är intelligenta nog för att kunna avgöra om det dom ser faktiskt är ett möjligt byte eller inte men dom har lärt sig att när dom gör den här typen av anflygningar händer att små ungar sticker bort från de större fåglarnas skydd och då är lätt byte. Vad vet jag, men det är mitt intryck. 

*

Ser nästan lite ensamt ut på sjön

*

Och även om ungen nu är större sitter den helst på mammans rygg

*

Skrattmås på väg mot skrakmamman med unge

*

Försök 2

*

Försök 3.....

*

Lommen på väg ut

*

Fiskmåsanfall, lommen drar sig bara åt sidan en smula, verkar inte ett dugg oroad

*

Försök 2

*

Så här såg det ut två veckor tidigare....

*

....och så här

*

Också två veckor tidigare - så fort gänget gick in mot stranden spred ungarna ut sig och började öva i att själva kolla hur det såg ut under ytan. Väl inne i den grunda strandvegetationen behöver dom väl varken bekymra sig m gäddor eller måsar, alltså sprider dom ut sig och försöker inte hela tiden komma upp på mammans rygg.

*

Alla bilderna utom dom tre sista är tagna efter incidenten med kamera och teleobjektiv, skärpan finns där.

***

EFTER ÄVENTYRET: SKÖNHETERNA VID SPÅNGEN

***

Utan ambitioner som fågelfotograf tycker jag det är roligt att fota fåglar när tillfälle ges. I Korsheden är den stående promenaden Saxevägen, åtminstone  ner till Spången. Och väl där finns i princip alltid fåglar att fota. Här glädjer jag mig åt dom vanligaste, fisktärnan, skrattmåsen och fiskmåsen. Alla är dom förbluffande vackra i luften. Jag glädjer mig också åt att kamera och långtele fortfarande verkar fungera. Efter hägerfotona jag visade i går stod jag på öronen så det sjöng om det. Jag har en fot som är opålitlig, minsta ojämnhet och den viker utan att jag kan göra nått. Och jag klev på en asfaltkant utan att se mig för och föll totalt ohejdbart, med A7RIII:an, långtelet och covertern påsatt (summa nypris 75`). Inget sånt där försiktigt drop, både grejorna och jag åkte i backen med en smäll. Själv klarade jag mig med mindre skrapsår på armbågar och knän. Märkbart fel på telet är att motljusskyddet inte fungerar, det åkte av och fäster inte längre på bajonetten.  Kameran verkade fungera, jag har tappat en tidigare i asfalt från typ två meters höjd i asfalt och är inte förvånad. Ni som läser Affes blogg kanske inte heller är det. Men frågan är långtelet? Egen bildstabilisering, supernoggrann skärpeinställning och när jag föll var 400 mm inställt, alltså maxutdragen tub.......Men det ser hyfsat bra ut, dom flesta bilderna här är tagna med 400 x 1,4 och autofokus såklart.  Ett märkbart fel finns, när jag vrider upp från 100 mm till 400 går det trögt allra sista biten. Eftersom objektivet var inställt på 400 när jag föll gissar jag att jag har en liten mekanisk skada på röret. Men bildkvalitet verkar opåverkad så vitt jag kan se.Kanske tog motljusskyddet, påsatt "baklänges", emot något? Tiden får utvisa, i värsta fall tror jag hemförsäkringen täcker merparten.  Min nya iPhone 12 som jag hade i bakfickan fick sig en törn också men har också den nästan klarat sig oskadd. Allt funkar, men skyddsglaset till ett av de tre objektiven gick sönder. Det borde någon mobilverkstad i Norrköping kunna fixa........

*

*

*

*

*

*

*

***

STORSKRAKE

***

Ursäkta, men en hel skrälldus med skrakbilder. Jag gick ner till Spången och där var dom, som så ofta så här års.  Inte var dom särskilt rädda av sig heller, dom flyttade sig lite undan först när jag kom men sen kom dom tillbaka. Periodvis var det två föräldrar och om det var ett par eller olika familjegrupper vet jag inte men stundtals uppfattade jag att det var lite tjafsigt och en smula uppvisning från den ena adulta. Roligast att se är ju hur ungarna tar efter mamman och hela tiden ligger med huvudet och näbben under ytan och letar, eller låtsas leta efter mat. Så fort dom simmade ut på öppet vatten var det så många som möjligt på mammans rygg och resten tätt efter men så fort dom kom in i strandvegetationen spridde ungarna omedelbart ut sig och letade efter mat, där inne är det ju grunt och bra och passar ungarna perfekt. Här kommer blandade bilder med lite olika ljus och olika situationer.  Naturligtvis hade jag kunnat rensa hårdare, där finns rätt många likartade med jag ser en del detaljer när jag tittat några gånger. Rensat har jag fö ändå, det blev väl typ drygt 400 bilder under timmen jag var där......

 Bilderna tog jag i tisdags, jag var uppe i Korsheden söndag till torsdag.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***

EKÖN - SVARTVITT

***

Hakar på fg blogg genom en svv naturbild från i tisdags kväll

*

*

***

BLÅMESBESTYR

***

Vi står ibland i köksfönstret och kollar blåmesen som gärna sätter sig i busken framför väggen. Den är flitig och när den kollat att kusten är klar brukar den flyga in mot väggen alldeles under fönstret där vi står. Jag tror mig veta vart den ska, vi har i många år nu haft blåmespar innanför det lilla fyrkantiga ventilationsgallret, en ventil in till garaget. Enda funderingen var egentligen om dom redan hade ungar, det kändes tidigt. I går tog jag en stol och satte mig i närheten med långtelet

*

Det dröjde inte länge innan den satt där i busken framför mig och kollade hur farlig jag var

*

Samma bild croppad till max. När skärpan väl sitter är jag väldigt nöjd med det telet, Sony 100 - 400

*

Efter en stund satt en av dom där igen, dom var två som flög fram och tillbaka. Och nu var det lätt att se vad dom höll på med, ungar fanns nog inte men kommer nog bli.......

*

Lite mer i närbild vad dom sysslade med

*

Och ja, här är ingången. Den bilden är tagen tidigare vid sämre ljus

*

***