HORNS UDDE, GLAN

***

Gjorde idag en kort tur till Horns udde i Glan. Förr i tiden var jag där lite då och då, då när barnen vindsurfade, nu är det långt mellan gångerna. En tallbevuxen udde med stenig strand. Lite fåglar hade jag tänkt fota, men där på udden fanns inte en fågel, inte när jag var där i alla fall. Kanske berodde det på vattnet, det hade en klart grön färgton även om det inte såg ut som vi Doversund häromdagen (sista bilden). Men  lite fanns där att fota ändå. 

*

Fackelblomster kanske, bladen ser lite salixliknande ut

*

Dom flesta var dock överblommade

*

Men spännande detaljer

*

Gott om gamla vresiga tallar, vissa på väg att ge upp, andra låg redan på marken

*

Vågorna hade eroderat sanden och gruset i strandkanten så vissa tallar såg ut gå på korta styltor

*

Tvärsöver sjön låg Skärblacka, pappersbruket

*

Med maximal croppning kunde jag räkna skarvarna på kobben till ca 15

*

Också längre bort låg andra kobbar med fåglar

*

Ytterligare en fågelkobbe

*

Och ja, så här såg vattnet ut i Doversund häromdagen, massiv algblomning

*

Alla bilder tagna med 10-400 men ingen converter. Att skärpan på de långa avstånden inte är bättre skyller jag helt på luftkvaliteten, ganska varmt, lite fuktig och nästan stillastående luft. Och vid närmare eftertanke tror jag det var enda felet uppe vid Kvismaren också för några dagar sen 

Natti natti, nu ska jag straxt hoppa i säng, i morgon ska jag fram tillbaka till storstan, reumatikerkontroll på Karolinskas mottagning i Solna centrum

***

AND REMEMBER.......

***

......time consists only of two tenses, past and future.

The present is not part of time, the present is part of eternity

(Osho)

*

*

***

DET FINNS INTE SÅ MÅNGA KVAR......

***

.....av småbruken liknande Stefans. I stort sett dagligen - när jag är i Korsheden - går jag förbi hans gård på mina promenader utefter Saxevägen, eller Nohrstedtsvägen som den egentligen heter. Och trots att jag ägnat mitt eget yrkesliv åt industrin och industriell FoU och aldrig själv haft någon närmare kontakt med livet på landet märker jag hur jag blir alltmer fascinerad av miljöer som redan försvunnit eller är på  väg bort. Det är ju vårt arv, vår bakgrund, vare sig det är lantbruk, djurhushållning eller bruksortsindustri. Bara några generationer tillbaka, säg 150-200 år, på min farfars fars tid,  var det så här nästan alla levde. Det blir mig alltmer tydligt hur oerhört snabbt utvecklingen gått. Livsstil och miljöer som under århundranden varit stabila och och sett ungefär likadana ut generation efter generation har nu på ett par generationer i stort sett försvunnit.

*

Förr, när utvecklingen inte var tillnärmelsevis så snabb som den är idag, hade varje generation tillgång och nytta av tidigare generationers kunskap och erfarenhet. Idag möter varje ny generation ett totalt nytt samhälle som förändras så snabbt att tidigare erfarenheter  - om än inte värdelösa - har oerhört mkt mindre betydelse för de dagliga besluten än tidigare. Undra på att många känner sig dåligt rotade i tillvaron, att stress och utbrändhet ökar och att  mål och mening med tillvaron ifrågasätts av allt flera. För att använda ett modernare uttryck, förr ärvdes  tidigare generationers värdegrund i stort sett oförändrad, idag är det upp till varje generation och varje människa att skaffa sig sin egen värdegrund.

*

Utan att göra det till någon programförklaring finner jag stor glädje i att dokumentera en del av det gamla som fortfarande lever. Stefan har djur, inget jordbruk, på gården jag tror han arrenderar. Byggnaderna är vackra men standarden låg och långt från dom glassiga miljöerna som  tidskrifter som Gods och Gårdar och liknande visar. Och ett slit måste det vara, ensam sköter han gården med storleksordningen 50-60 får, kanske 15 kor och ett par grisar. Bara på gården kan han inte leva, han jobbar dessutom på ett äldreboende, så fritid tror jag är honom obekant. Häst finns också bland djuren som ofta betar tillsammans, förutom grisarna som får hålla sig på eget område. Bilderna nedan är från några olika dagar under augusti så ljuset varierar lite och bilderna är utan tydlig ordning. Så torrt som det varit i sommar har det varit ont om bete och därför finns mkt ris och kala småträd i högar efter sly och småträd som fällts för att ge tillskott.

*

Saxevägen fram mot gården

*

*

*

Efter torkan var betet näst intill obefintligt

*

Werner och Werner

*

Sly och småträd fick bli ersättning för betet

*

*

*

*

*

*

*

Stefan delar ut näringstillskott

*

Utkast av näringstillskott

*

Stefan

*

***

BÄRKEGULD

***

I går kväll när jag passerade Söderbärke centrum var det sånt där vackert kvällsljus. Jag gick ner vid hembygdsgården och ut på bryggan bakom och husen mitt emot badade i den lågt stående solens varma ljus, det hela förstärkt av de mörkare molnen bakom. Inte så svårt att bli förälskad i Söderbärketrakten! Dom tre första bilderna satte jag så ihop till en panoramabild i LR som får bli sista bilden.

*

*

*

*

*

***

KVÄLLSLJUS ÖVER ÄNGARNA VID VIBBERBO

***

I går kväll, efter en helmulen eftermiddag, klarnade det sakta upp från väster. Perfekt för en kortare kvällstur med kameran tänkte jag. Och visst blev det fint. Dom mörka molnen låg kvar i öster medan molnen i väst skingrades och den ljusa västerhimlen öppnade sig. Så långt kom jag inte, det blev ett långt stopp vid ängarna runt Vibberbo. Allra först passade jag på att ta en serie bilder på dom fina fölen jag sett där tidigare men inte haft kamera med. Jag kommer göra en egen serie därifrån men tar med en bild här.

*

Fölen och ett av stona

*

En lättare regnskur gav en fin regnbåge i öster

*

Asfalten blänker av regnet

*

Även när regnet upphört var det fint mjukt ljust åt öster

*

I väst däremot var ljuset hårdare och mer dramatiskt

*

Ändå behövde jag bara vrida lite på kameran för att hitta variationer i ljus och moln

*

Åt väster var ju också ett helt annat blänk i vägbanan

*

Byn till höger är Vibberbo, en klassisk lantby i Dalarna som för länge sen hade affär, mejeri, bensinpump.......

Idag finns förstås inget sånt

*

Så kom då dimman. Bilden har ni redan sett, här är jag nog närmare Torrbo

*

Jag kan inte se mig mätt på när dimman kommer smygande

*

När jag vänder hem är klockan nästan tio och det är nästan mörkt. Med ISO 12800 och bildstabilisering fungerar bländare 5,6 och 1/125 s också handhållet och med 200 mm på kameran

*

***