LIGHT UNLIMITED

***

*

*

***

SILVERGÖKBI, ASPAR OCH LITE ANNAT I FINSPÅNG

***

Björkarna har varit utslagna länge, sen första veckan  april ungefär. Lindarna har också varit utslagna i några veckor. Ekarna slår ut nu, dom mindre har redan slagit ut medan dom största är på gång. Segast är asparna, dom är fortfarande kala. 

*

S:ta Maria med björk, lind och ek

*

Det är bara asparna som fortfarande står kala

När vi gick den vanliga vägen häromdagen passerade vi två två grabbar i full fart med att gallra utefter vägen. Vi vet ju att det är kyrkans mark och blev lite nyfikna. Det visade sig att man gallrade för att skapa bättre miljö för skogsbin som fanns i området  Dom tipsade om att det gick att hitta info på nätet. Efter att ha kollat i kväll vet jag nu att Naturvårdsverket satsar 11 mkr på att rädda några av Sveriges mest utrotningshotade vilda bin. Av dessa pengar har Länsstyrelsen i Östergötland fått en halv miljon och dom pengarna satsas i norra Östergötland, främst i Finspångs kommun. Länsstyrelsen arbetar sen flera år med silvergökbi och andra hotade vildbin här. Här (i Finspång alltså) finns huvuddelen av landets förekomster av silvergökbi , en starkt hotad art som även är rödlistad internationellt. Tänk vad man kan få lära sig, kul!

*

Gallringen avser att frilägga sand där bina kan anlägga bo.

*

*

På tillbakavägen anar vi i motljuset att några av de senfärdiga asparna  faktiskt börjar få en grön ton i topparna

*

Senare på eftermiddagen blir det en skogspromenad för mig i samma område. Skogsbilder ska helst tas i regnväder men här får ni hålla till godo med två skogsbilder i solsken 

*

*

Natti, nati!

***

SOMMAR! EKÖN IKVÄLL

***

I stället för att sätta mig framför TV:n gjorde jag en vända ut till bron till Ekön nu i kväll. Medan solen sjönk ner under vattnet lyssnade jag på göken, betraktade svalorna och hörde storgäddan slå alldeles nedanför mig. Mer sommar blir det nog inte tänkte jag. Säkert lite varmare, men inte mer sommarkänsla. Efter en riktigt skön kvällskontemplation och lugn i sinnet gav jag mig hemåt.

*

*

***

DOVHJORTSMARKER

***

I kväll gjorde jag en tur upp till Hjortkvarn och Boo, där finns alltid dovhjort.  Dovhjorten är så vanlig här i Östergötland (Hjortkvarn/ Boo är nog Närke förstås...) att många tycker det är för mycket, jag förstår att fruktträd och annat inte får vara i fred. Själv njuter jag av att se dom ströva fritt.    Jag tog den lilla vägen upp över Kattala. Innan jag kom ut på slätten runt Boo såg jag dom första

*

*

*

*

Väl nere på slätten njuter jag av vidden och rymden, sånt gör mig alltid gott, särskilt nu i Coronatider

*

*

Härnere finns alltid gott om dovhjort, men alltid på långt håll, allt är taget med 560 mm. Här är jag inte säker, det kan vara ett hägn, det syns inte på så långt håll. Däremot kan jag se att dom följer ett dike, där är väl bäst bete kan jag tro.

*

*

*

*

Avslutningsvis några landskapsbilder med tele

*

*

*

***

TRÄDGÅRD

***

Ibland måste man ta beslut som inte bara är skoj. Jag ser att jag börjar få svårt att orka med trädgården som den sett ut, massor av buskar och träd. bla. Därför har vi anlitat hjälp både för att få synpunkter och få en genomgång. Tanken är att behålla den lite "frivuxna" känslan  men ändå göra den mer lättarbetad. Vi har precis börjat men är väldigt nöjda med Elin som vi valt därför att hon kan allt om buskar och träd, ser vad som kan räddas och vad som inte funkar. Första svåra beslutet var våra älskade bukettaplar som varit med sen huset byggdes 1961. Dom har vuxit sig jättestora, bildat valv inte bara in mot trädgården utan också  ut över trottoaren och om jag inte regelbundet klippt har det varit svårt att komma fram. När Elin dessutom konstaterade att dom inte var i så bra skick utan hade begynnande röta på flera ställen var beslutet givet. Så har vi precis fått träden nedsågade och borttransporterade. Det känns lite tomt just där, men tanken är att vi ska plantera lite enklare träd/ buskar. Sannolikt måste vi dock in med en mindre grävare först för att få bort rötterna - jag tror det var fem träd, ca 8-10 m höga och som stått där sen 1961, inga rötter man fixar med spade och spett. Ändå känns det skönt att ha börjat med åtgärder som vi länge sett framför oss, ska vi kunna bo kvar måste det bli mer lättskött. Alltså kände jag det var läge att ta några bilder. 

*

Pingstliljorna i slänten har funnits där sen vl flyttade in 1971, antagligen också sen huset byggdes 1961. Det röda i bakgrunden är blommande kvitten

*

Tulpanerna finns strödda lite överallt trots att dom regelbundet blir mat för hararna

*

Den stora rhododendronbusken, som står intill husväggen och som också funnits sen huset var nytt, har ännu inte börjat blomma. Däremot glädjer vi oss åt att dom sen ett par tre år nysatta buskarna nu kommer igen bra, dom var nära att torka bort sommaren 2018

*

Kvittenbuskarna är vildsådda av fåglarna men gillas också starkt

*

*

Det här är purpurapel som snart blommar, där har vi ett par buskar, den ena  fågelsådd

*

*

Jag var sent ute med kameran, träden är redan nersågade och det mesta redan lastat i kranbilen. En ganska lång sträcka utefter staketet som nu är kal

*

Den nu tomma sträckan fortsätter åt andra hållet

*

Svartvit variant av purpurapelgren

*

Och lite måste jag få leka med trädgården

*

***