SAXEVÄGEN OCH SPÅNGEN, PRECIS SOM VANLIGT

***

I går kväll, när jag konstaterat att huset stod på plats och allt var OK (nästan, vildsvinen har bökat runt en del) blev det den vanliga promenaden, Saxevägen ner till Spången. Redan när jag närmade mig Stefans gård hörde jag rördrommen utifrån våtmarken.

*

Stefans gård - den vanliga vyn

*

Och här är den lilla träbron, Spången kallad. Björkarna är utslagna men har inte kommit så lång som hemma

*

Och härute nånstans, antagligen lite till vänster, skymd av träddungen, finns den, rördrommen.

*

Också i förmiddags hörde jag den men när jag nu på seneftermiddagen tog med kameran och långtelet var det tyst. Förstås. Därute fanns ändå några gäss, både grågäss och kanadagäss. Inga rariteter precis men jag tycker dom gör sig därute i sin naturliga miljö

*

*

*

*

***

PAUS I KORSHEDEN

***

Idag åkte jag upp till Korsheden. Det är tre månader sen jag var här. Jag har med mig lite mat för att slippa handla. Den självvalda karantänen har gjort att jag känner mig en smula handlingsförlamad, men jag behövde en paus. En paus från vardagslunken, men också en paus från ansvaret hemma. Jag har konstant dåligt samvete för att jag inte orkar möta I som jag vet att jag borde, jag fixar helt enkelt inte det jag vill och det jag borde. Nu är äldsta dottern hemma så jag kan ta några dagar på egen hand. Om någon undrar så har I en Alzheimerdiagnos sen tre år. Det mesta funkar fortfarande rätt bra och jag är full av beundran hur hon själv möter sina motgångar och sina besvikelser, men jag behövs mer och mer.  

*

Bilden tog jag förra gången jag var här, i februari.  Stjärnhimlen fascinerar mig alltid, den påminner mig om evigheten, livets utsatthet men också om livets skönhet. Bloggar gör jag ganska ofta för att få försjunka i mig själv då och då, för att få vara i min egen värld en stund. Då och då är en underdrift, egentligen är det alldeles för ofta en ursäkt för att göra något annat, istället för att göra det jag borde. Men nu är det här jag är. Undrar om det inte är Orion därnere vid horisonten förresten.

* 

*

Natti, natti.

***

VERKLIGHETEN 1

***

*

*

***

BARA ETT KUDDVAR

***

Jamen det där är ju Eva! Tanken slog mig efter att en stund ha betraktat kuddvaret I plockat fram.  Det tog mig en stund eftersom jag inte direkt noterade ormen. Det mesta går att fotografera, också ett kuddvar. Med glatt och trevligt tryck så det ligger nu ofta  med kudde istoppad i soffan i vardagsrummet. Ifall man vill luta huvudet något, det händer. 

*

Eva ja. Och ormen. Platsen är Edens lustgård förstås, dvs det många kallar paradiset. Och där fanns Kunskapens träd, därtill också livets träd. Kunskapens träd fick Eva och Adam inte äta av, det hade Gud förbjudit. Men ormen lockade Eva (kvinnans fel förstås) som sen drog med sig Adam. Och så körde Gud ut dom ur paradiset och dom fick aldrig chansen att smaka frukterna på livets träd, det som gav evigt liv. Och paradiset som sådant var för evigt förlorat i detta, det sk  syndafallet. Eftersom det dessutom drabbar oss alla, alla efterföljande led, får vi leva med den, arvssynden.

*

Ända sen jag var barn har jag funderat varför det var så farligt med kunskap. Om det var så, varför skulle vi gå i skolan tex? Här har jag nu under några timmar försökt ta reda lite mer. Den vanligaste förklaringen tycks vara att att det handlar om kunskap om ont och gott, inte vilken kunskap som helst. Gud hade ju gjort oss till sin avbild, men just kunskapen om ont och gott skulle vara förbehållen Gud, annars skulle vi veta lika mycket som Gud och där gick gränsen liksom. Men jag undrar jag. Berättelsen återfinns både inom judendom och islam och kopplingen till livets träd gör att man kan gå vidare till den nordiska mytologin (Yggdrasil) och kabbalah.  

*

Själv tycker jag den österländska synen känns naturlig, lättare att förstå. Vi kan inte leva livet genom förståndet, att vara närvarande här och nu kan bara ske genom att ge all uppmärksamhet till nuet. Livet består helt enkelt bara av ett oändligt nu. Allt som har med gårdagen att göra utspelas bara i minnet, i hjärnan och är historia, och allt som har med framtiden att göra , förhoppningar, drömmar är just det, drömmar, utspelas också bara i hjärnan. Livet är här nu för var och en av oss.  Och utan kunskap kan vi bara leva här och nu, ungefär som djuren. Men med lagrade kunskaper, med  ökande tankeförmåga får vi också möjlighet att tänka, får vi möjlighet till val, får vi möjlighet att överväga. Och när vi tänker, funderar och överväger har vi redan lämnar verkligheten, vi har lämnat livet som pågår här och nu, vi har lämnat paradiset och  i stället fastnat inne i huvudet. Kunskapen vi skaffar oss har ett pris. Äter vi av kunskapens träd hamnar vi utanför paradiset men inte pga en straffande Gud utan därför att kunskapen är tveeggad i sig själv, den för oss från det liv som pågår just nu. 

*

*

***

TILL SIST.....

***

.....får också dom största och starkaste ge sig. Fast dom kommer ju också igen, men cykeln är mkt längre än vitsippornas. Fin kontrast blev det tycker jag.

*

En fallen ekstam och vitsippor vid Ekbacken borta vid S:ta Maria

*

***