EARLY MORNING BIRD - FINSPÅNG 03:30

***

Länge har jag ju förstått att det är på morgonen man  som fotograf ska vara ute. Det är bara det att det inte stämmer med min rytm, inte alls. Kvällen är min tid, inte morgonen.  Så jag är aldrig därute när det är som allra vackrast, på morgonen. Trots att den har guld i mun och allt det där. Men det händer ju att jag vaknar till mitt i natten och tassar ut i köket för att ta ett glas vatten. Det gjorde jag i morse, och tittade ut genom köksfönstret. Och där fanns hon ju,  Aurora, morgonrodnadens gudinna. Och dimman över sjön därnere, Bönnern, låg kvar. Jag hämtade kameran, tassade ut till bilen där vidvinkeln låg och bytte till den.

*

Det är ju lätt att konstatera vad jag går vanligen går miste om. Till och med ett vanligt villakvarter blir poetiskt med evighetslängtan och rymdljus....

*

Hemmagatan 03:30 i morse

*

***

PRÄSTKRAGARNA VID S:TA MARIA

***

Ovanligt mkt prästkragar i år, kanske ovanligt mkt blommor över huvud taget. Ute vid S:ta Maria sparar man alltid fläckarna med mkt prästkragar när man klipper gräset, trevligt! Tycker dom gör sig väldigt bra mot den medeltida bogårdsmuren .

*

*

***

SKENET BEDRAR.....

***

Egentligen höll jag på att fota blommorna på ängen, men så kom den här. En snygg tuffing tänkte jag. När den rullat en bit till kunde jag se att det var en EPA-traktor, förlåt A-traktor. Fin bil att göra till traktor var min tanke. När jag nu ser bilderna i datorn förstår jag lite bättre, rosten på bakskärmen är omfattande. Men första intrycket var lite elegant.  Och skenet bedrar ibland som bekant. 

*

Att det blev ett par bilder på den här är ren slump men jag noterar ändå  att det inte verkar finnas någon regskylt därbak. Och sådär lång kupe´tror jag heller inte är ok på en A-traktor, varken gods eller personer ska  få plats bakom förarsätet har jag för mig. Så den här bloggen delar jag inte på Finspångssidan, det var säkert bara en kort körtest.......

*

*

*

***

SNART KOMMER DOM.......

***

Balsalen står klar, beströdd som den är med  de vackraste blomstren som står att finna.  Tysta står åskådarna på sluttningen, regelbundna besökare  sedan oräkneliga sekler. Andäktiga men ändå förväntansfulla. I sina vita, tunna och halvgenomskinliga slöjor kommer dom så, ängsälvorna, dansande, böljande  och svävande över balsalens golv......

*

*

***

HÄSTARNA I BLOMSTERHAGEN

***

Ursäkta, ingen svartvit realism whatsoever. Det är bara det att det ser ut så här, därute i Risinge. Och ett föl till.....Uppenbart att jag inte är ute efter utställningspoäng, bara att göra folk lite glada. Och mig glad såklart.

*

*

*

*

*

***