VÅRAN VÄRLD - OCKSÅ

***

Det är helt enkelt en ynnest att få umgås med barn. Dom är glädje, närvaro, kreativitet, leklust, här och nu varenda minut, raka, direkta, omedelbara och sanna. Med sanna menar jag dom visar vad dom känner varenda ögonblick, ansiktena skiftar min varenda sekund utan att dom förställer sig. Ännu oförstelnade helt enkelt. Tänk, bara tänk, om vi kunde få behålla alla dessa fantastiska gåvor, vi har ju haft dom vi också.....Visst, vi gör så gott vi kan, vi försöker efter bästa förmåga. Dom behöver inte försöka, dom bara är. Men det fina är att när jag träffar barnbarnen smittar dom av sig - utan att jag försöker vare sig det ena eller det andra!

*

Här kommer glimtar från dom här dagarna. Dom klarar sig otroligt fint i sina lekar själva och jag står hellre bredvid och ser på än föreslår vad de ska göra, det ger dessutom gott om tid för foto.

*

Vilma hade precis fyllt dagarna innan, så första dagen några paket efter lunchen som vi åt ute.

Undrar om det inte är Emil med mysse och bysse det här

*

Och eftertänksamma ögonblick speglas direkt i ansiktet....

*

Precis som trötta...

*

Men visst förställer dom sig också, på flit, här var det hemskaste minerna morfar skulle få se,  jag har nog fem till

*

På morgonen ska håret borstas och det fixar dom själva, i varje fall Vilma här i hallen

*

*

Efter badhuset (morfar inte med den här gången) provar vi  lite ballongblåsning....

*

....sticker emellan med lite frukt....

*

...kollar när mamma ska in med lammsteken i ugnen....

*

....för att i väntan på middag ägna sig lite åt smörgås och leklera

*

Ute i trädgården lockar vårblommorna till plockning och såklart har mormor sagt att dom får plocka så länge dom inte tar varenda krokus (och någon blev nog kvar!)

*

Så in igen, mormor har plockat fram kartongerna med de gamla dockkläderna....

*

.... och det håller dom sysselsatta länge, länge. Golvet blir snart fullt av prylar men vad spelar det för roll, det samlar jag eller I ihop på tio minuter när leken är färdig och solen lyser fint in....

*

Men snart är det dags ut igen, Vilma vill hjälpa till med att rensa mossa mellan stenläggningsstenarna...

*

Nästa morgon blir första bilden på Lovisa när mamma fixar fläten...

*

....så att håret slipper falla fram i ansiktet som kökslampan lyser på så fint

*

Här lite mer i fönsterljus

*

Blomsterplockningen fortsatte idag på förmiddagen, här är det scillan under rhododendronbusken som beskattas.....

*

.... och ska det plockas ordentligt så måste man ju in under busken för att komma åt!

*

Och medan flickorna plockat sina blommor har mamma packat och så bär det av tillbaka till Stockholm igen!

***

FULLMÅNEKVÄLL

***

Häromkvällen var det fullmåne och lagom klart. Hur funkar nattkameran där? Handhållet och ISO 20 000 till 128 000. Eftersom det fanns en del gatlampor med typ natriumfärg i närheten var färg inte så lyckat, det fick bli svartvitt.

*

Första bilden tog jag rakt ut från trappen - fullmåne, lite stjärnljus och så gatlamporna på håll

1/6 s  bl 4.5    ISO 20 000

*

Nästa på baksidan av huset, mot nordväst, inga gatlampor, månljus och ett för ögat bara svagt synlig kvällsljus kvar på himlen.

1/10 s  bl 4.0  ISO 51 200

*

Och varför inte rakt upp mot den mörka natthimlen

1/15 s   bl 4.0   ISO 128 000

*

Sista bilden, lite mer komplex med förgrund av entretaket

1/125 s bl 4.0  ISO 128 000

*

På de sista tre bilderna har jag behållit en del brus för att inte sudda ut allt för mycket detaljer

***

ÄNTLIGEN

***

Idag har värdena varit sådana att H inte har behövt vara sövd, så hon har vaknat och respiratorn kopplats bort och det börjar kännas hoppfullt igen. Det är säkert en lång resa kvar, men jag tänker lämna henne utanför mina bloggar i fortsättningen. Det jag skrivit om henne har egentligen handlat om mig och min oro för henne och barnen, inte om henne.

*

Redan igår kväll kändes det att det luktade vår igen, sådär som det bara kan göra riktiga vårkvällar. Koltrasten hörs som vanligt och ljuset finns långt in på kvällarna. Bara för vårljusets skull - en bild från trädgården och en nerifrån sjön 200 m från huset, båda tagna igår kväll 

*

*

*

***

EKBACKEN

***

I Göteborg hålls H fortfarande sövd, snar har två dygn gått. Det enda vi vet säkert är att det inte var en ny blödning. Eftersom barnen är kvar hos mormor på Resö är vi kvar hemma.

Och med tankarna i Göteborg kommer här fyra bilder från en av de  klassiska ekbackarna ute vid Risinge tagna på Påskaftons förmiddag

 *

*

*

*

*

***

LANDSKAP - FÖRSÖK

***

Samtidigt som jag ser att mina bilder är bra mycket "bättre" (nu är jag där igen, typ bra - dåligt) än för bara några år sen börjar jag inse hur svårt det är att få till bilder som stämmer med min känsla fullt ut. Ganska ofta väljer jag svartvitt, ibland för att det tilltalar mig mer i aktuell bild men ganska ofta också därför att färg är för svårt - jag får helt enkelt inte till det med färg också. Förutom kontrast och exponering och det som gäller svartvitt ska färgtemperatur och färgmättnad och lite till stämma. Och bara att välja kontrast tycker jag är svårt i färgbilder.

*

Ska jag vara ärlig har jag ingen säker känsla för komposition heller, i varje fall inte innan bilden är tagen. Efteråt, när jag sitter vid datorn och tittar, tror jag mig ha hyfsad känsla för vad som funkar, men jag har otroligt svårt att göra en bild. Igår eftermiddag gjorde jag en tur till Roxen och ljuset på seneftermiddagen kändes riktigt fint. Jag tillbringade någon timme eller två med att försöka göra några bilder så som jag ville ha dom vid strandkanten och det blir skapligt men inte så som jag vill ha dom. Och eftersom jag inte ser direkt när jag fotar vilket som verkligen funkar har jag med mig typ 100 bilder hem på ungefär samma motiv. Här kommer några med lite funderingar, alla tagna med 99:an, vidvinkelzoomen, stativ och lågt ISO, 80 eller 100.

*

Första är jag mest nöjd med, i varje fall med ljus, färg och kontrast. Däremot ser jag ju att den skulle varit helt utan förgrund, den där spretiga kvisten förstör bara den ro som annars funnits i bilden

*

I nästa har jag istället en tall. Här var det det annalkande regnet jag ville ha med och det är ok men tallarna.....Ganska rörigt skulle jag vilja säga, dessutom lite turistbroschyraktig förgrund as such.

*

Det finns gott om jättestora ekar i området. Kan en maffig ekgren som sträcker sig ut över vattnet göra sig bättre? Svaret är uppenbart nej, definitivt inte med den där pinnen nästan längst ut som sticker rakt ner.

*

Istället för att fokusera söderut mot sjön tittar jag nu istället västerut utefter norra stranden och mot solen som lyser igenom molnen. Här blev eken, vassen och vattenblänket riktigt bra, men vad i herrans namn har dom där tre småträden där till vänster att göra? Och dom såg jag faktiskt redan före exponeringen att dom inte alls skulle vara med men ingen såg hade jag med och inte hittade jag något annat sätt att bli kvitt dom heller

*

I alla fall inte om jag skulle ha ekstammen med. Här har jag gått förbi ekstammen och slipper dom där taniga slanorna men då får jag inte heller känslan den där riktigt mäktiga ekstammen ger mig

*

Nytt försök från samma ställe men mer ut mot sjön igen och, nja....Rätt spretigt intryck.

*

Den här blev västerut istället, inte heltokig faktisk och ett annat ljus såklart eftersom det är åt ett annat håll.

*

Lite mer upp mot land kanske?

*

Det var när jag gick upp mot vägen igen härifrån jag såg att vägen vid låg vinkel blev ett streck mot den mörka skogen bakom och såg för en gångs skull för mig hur bilden skulle kunna se ut, den jag visade igår med träningscyklisten. Därför stannade jag och fotade ett antal bilar på lagom lång tid för att få lite suddighet, personbilar i olika färger, en timmerbil, cyklist hade jag inte ens tänkt på men det kom en sån.

***