SATELLITSVÄRMAR IDAG

***

Lite om och kring mig idag gör jag en blogg till med mer fokus på själva  stjärnhimlen i kväll.  Ingressen har ni förhoppningsvis läst i förra bloggen. Grundtanken var bara att känna på nya vidvinkeln i det här sammanhanget, fundera lite på var jag kan ta klassiska astrobilder här i Korsheden/ Söderbärke och hitta inställningar som passar för att teckna Vintergatan så bra som möjligt. Det senare visade sig svårt ikväll, jag tror inte det var så där kristallklart som jag först trodde. När jag var ute och fotade var det ett par grader kallt men nu har det dragit in tunna tunna moln och temperaturen har stigit över noll, dom var nog redan på väg när jag var ute.

*

Det som slagit mig i kväll är mängden av meteorer, i alla fall är det så jag trott. Nästan på varje bild hittar jag en eller flera, rekordet är åtta på samma bild, den finns med här nedan. Såvitt jag vet finns det ingen känd period med mkt meteorer i februari men vet att det var i februari 2013 som det regnade meteoriter över den ryska staden Tjeljabinsk. Efter en kommentar här nedan började jag googla, hittade bla den här sidan (här) och det är nog ingen tvekan, 99 % av såna här streck är satelliter. Rymdskräp får genast ny betydelse för mig.

*

Medvetet val med träden "i vägen" för stjärnhimlen. Helt ok tycker jag.

*

Nästan rakt upp, med träden nästan som en ring runt. Flygplan vid horisonten.

*

Åter nästan rakt upp. Strecket en satellit.

*

Utsikt mot norr från bron men mörkare himmel än i bilden i första bloggen. Här tycker jag man kan se Vintergatan, om än inte lika tydligt som jag vet går när förhållandena är ideala. Ljuset i norr från Smedjebacken tycker jag ganska tydligt visar att luften inte var så där krispigt klar. En satellit syns.

*

Ännu något mörkare åt samma håll, nu med två satellitstreck

*

Här ser man åtminstone åtta satelliter samtidigt, kanske finns fler, jag har inte detaljstuderat bilden som är ocroppad.

*

En annan bild som är croppad, här finns åtminstone fyra.

*

***

STJÄRNOR ÖVER SÖDERBÄRKE

***

Sista kvällen i Korsheden den här gången blev en fin, klar kväll, tom vinden hade mojnat. Perfekt för lite astrofoto tänkte jag och plockade fram stativet ur bilen. Också första gången jag provar nya vidvinkeln, 24/1,4 är idealiskt. 

*

Det var ju aftonstjärnan, planeten Venus, som påminde mig. Här lyser den högt över västerhorisonten i Korsheden

*

Så många bilder jag tagit från bron ville jag ju gärna ha en stjärnbild också, här utsikten norrut. Ljusen från Smedjevacken lyser upp himlen därborta

*

Och så klart en bild söderut också.Här är det ljusen från Fagersta och Smedjebacken som syns vid horisonten. Den rödprickiga linjen alldeles till höger om stjärnbilden Orion upptill är ett flygplan. Snett upp till höger om flygplanslinjen är ytterligare ett streck, en satellit.

*

Vill ni se flera stjärnbilder, kolla (här)

***

WERNER OCH WERNER

***

Precis som jag berättade redan i går tog jag några bilder på Werner och Werner i går på promenaden till spången.

*

Det här är Werner. Han tittade upp som hastigast - han har fullt upp hela tiden - och sa nöff, nöff. Hej sa jag.

*

Så fort han begrep att jag varken hade brödkanter, morötter eller potatisskal återgick han till sitt. Man ska inte lägga tid på onödigheter....

*

***

SPRETIGT

***

Så blir vi kanske alla en smula spretiga när åren går. Åtminstone är det så jag känner mig, en smula obekväm. Jag kan inte riktigt anpassa mig till rådande regler och konventioner. Jag är som jag är och vill inte göra om mig längre, duger jag inte som jag är, får det vara liksom. Jag har anpassat mig nog, till jobb, till familj, till - ja, jag vet inte riktigt, till vad jag tror förväntats av mig. Ansvaret liksom. Nu är det som det är.

*

Idag åkte jag upp till Korsheden, det är tre månader sen jag var här själv, jag vill inte lämna I ensam längre, men nu är äldsta dottern hemma några dagar. Det är skönt, här kan jag vara hur spretig jag vill, ingen annan bryr sig, inte grisarna jag tog några bilder på i eftermiddag i alla fall. Inte ens jag kan tycka det är vackert ute i naturen just nu, gråmulet, sörjigt och helt utan snö eller is. Som vanligt gick jag ner till spången, några kilometer blev det ändå. Jag ska kolla om grisarna blev bildmässiga i morgon, idag får det duga med den här gamla halvdöda björken.  Den kommer säkert grönska med fina späda löv när det är så dags, men det dröjer väl drygt ett par månader. Ni får nöja er med en gammal spretig Björn, förlåt björk, så länge.

*

*

***

VARDAG FÖR SJÄLEN

***

Livet består mest av vardagar så det är bra att gilla dom. Nästan varje dag tänder vi ljus, ganska många. Har inte förrän just nu tänkt tanken att dom kanske ger mer koldioxid per lumen, eller om det är candela, än en LED-lampa. Fast vi tänder dom inte för upplysningens skull ( i alla fall inte den yttre :-)) utan för känslans skull. Dom sprider lugn och ger möjlighet  för själen att få vara där också. Själen har svårt för LED-ljus och ännu svårare för TV, när TV:n går på försvinner själen ut genom närmaste fönsterspringa och förlorar sig i kvällsljuset därute. Undra på att jag älskar det så mycket, så många oroliga själar som hittat ro i det där fina blå kvällsljuset.......

*

PS Ni som är observanta ser att det ligger en kortlek på bordet. För att inte Ragnar ska tro att vi är förtappade själar vill jag bara säga att den ligger kvar sen Vilma var här förra helgen, vi spelade "sjuan" tillsammans!

*

*

***