LANDSBYGDENS HJÄRTA - RISINGEVÅR

***

Med stor glädje återvänder jag gång på gång till fotofavoriterna i mina två hembygder: Finspång - Risinge, Östergötland och Ludvika - Söderbärke, Dalarna. För varje fotosejour känns det som jag lär mig något nytt. Eller lär och lär, jag kommer landskapets och kulturbygdens hjärta närmare och närmare. Jag anar lite av historien och sagorna och jag fantiserar gärna en smula under mina turer. Jag tänker inte så mycket på alla fakta som finns, mer på hur människorna som levat långt före oss är kopplade till oss som nu finns här, hur tillvaron hänger ihop. Integrera är att användbar ord, inte bara inom matematiken. Och just nu exploderar naturen i överflöd, det går inte att hinna med. Några bilder här och några bilder där som små exempel på den rikedom och dom under som finns i varje blomma, i varje träd. Det är inte precis såna bilder som väcker intresse från fotoproffs och andra förståsigpåare, dom letar efter bilder som ska ge ära och berömmelse. Jag nöjer mig med bilder som ger mig själv glädje och som speglar den förundran jag konstant känner i naturen.

*

*

*

*

*

*

*

***

MUREN

***

*

Förstora!

Bogårdsmuren vid S:ta Maria

*

***

DET SPIRAR GRÖNT ÖVERALLT

***

*

Fälten ute vid Risinge och S:ta Maria

*

***

SNACKET GÅR - EKBACKEN RISINGE

***

Vi är ju några som har varit här längre än alla ni som läser nu. Vi står bra där  vi står. Grovhudade och en smula råbarkade är vi, men vi står kvar, också när det blåser. Lite svinn får man ju räkna med när man är upp i åren. Men vi byter inte fot bara för att partisympatierna skiftar och mediedreven går. Inte ens valet av Trump rör oss i ryggen, vi har varit med om värre. För att inte tala om Eurovisionseländet. Men vi vet vad som händer, folk pratar och pratar och vi lyssnar när dom är i närheten. Om ni visste vad folk pratar. Och så många som tror dom vet. Det värsta är att folk aldrig lär sig. Det låter lite olika, men dom pratar om samma saker som dom gjorde för trehundra år sen, tom för femhundra år sen. Inte mkt nytt under solen här inte. Ja prylarna förstås, bilar och mobiler är ju nytt, men dom pratar om samma gamla saker, kärlek och svek, intriger och skvaller och om dom besynnerliga grannarna. Och alla invandrare tex, redan för typ trehundra år sen beklagade dom sig över alla valloner som kom hit till Finspång, de Geer och de Besche och vad dom nu hette. Fast vi har ju förstått att utan dom hade ju inte Finspång funnits nu, men det har dom glömt. Nä, nu pratar vi om något roligare, vårsolen tex.....

*

*

*

*

***

RISINGE NYA KYRKA

***

Ofta har jag visat bilder på den gamla kyrkan, S:ta Maria. Men det är ju faktiskt den nya kyrkan, färdig 1849, som Risinge församling idag använder. Redan under medeltiden växte Finspångs befolkning pga gruvbrytningen så att S:ta Maria blev för trång och den förlängdes i två riktningar.  Under 1600- och 1700-talen växte befolkningen återigen pga manufakturverksamheten, i första hand kanongjuteriet. Under slutet av 1700-talet byggdes S:ta Maria återigen ut men allt fler ville ha en helt ny kyrka. Först 1845 kom dock det bygget i gång. Pehr Hörberg, som bodde i Risinge socken,  har målat altartavlan. (sakuppgifter Wikipedia)

*

Risinge nya kyrka med sina karakteristiska trappgavlar

*

***