Ekön idag

***

*

*

***

Mäselnspåren

***

För att komma till Mäseln brukar jag ta bilen ut till Torstorpsskolan. Där går jag först motionsspåret fram till ängarna som jag sen korsar ner mot Mäseln och kommer på Mäselnspåret - ungefär där min drake ligger. Det går ju runt sjön men jag håller mig helst till dom delar som går genom ekdungarna och lövträdssnåren vid sjön.

*

Ängarna vid Torstorp

*

Del av motionsspåret

*

Fallna träd får ligga, till gagn för insekter och fåglar och mossan ger fantastiska, gröna färger

*

Kommunen hjälper dessutom till och lägger upp små högar med ris och grenar

*

Här ett alldeles nytt fälle

*

Även dom levande träden har mossa på fötterna

*

Mäseln syns mest hela tiden från stigen

*

Min drake ligger kvar

*

Snart slut på promenaden, här ligger Torstorps gamla skola, nu motionscentral med bastu

*

***

TELOMERER I RISINGE? - LANDSBYGDSPROMENAD

***

Nedräkningen har börjat. Det är nu 4 dagar kvar till vintersolståndet, då vänder det. Idag var solen uppe 6 timmar och 7 minuter. Om den varit uppe alltså. Minimum ligger på 6 timmar och 4 minuter, så vi kommer tappa ytterligare 3 minuter. Så håll ut, det går snart åt rätt håll igen!

*

Trots solens frånvaro och knappt läsljus blev det en hyfsad promenad på en och en halv timme ute i Risinge. Och jag tänkte - med moderna kameraunder måste det gå att få lite bilder ändå. Och visst gick det. Inte så spännande kanske men det är så här svensk landsbygd långt från city ser ut just nu en mulen decemberdag.  Det märkliga är att jag trivs ändå. Jag känner samma frihet på promenaderna nu som mitt i sommaren. Kvardröjande snö, mörk jord och grön höstsådd blir fina mönster. Och marken är fortfarande frusen efter frostnätterna tidigare i veckan, det gör den lättgådd. Gådd? Gå, gick, gått och gången, men gådd? Tur att ni begriper även om det är fel.

*

Och telomererna då? Jo, medan jag promenerar tänkte jag på en artikel om telomererna och Elisabeth  Blackburn jag läste häromdagen. Hon fick nobelpriset i medicin 2009 och var influgen till Nobel week dialogue som hade temat Framtidens mat. Telomererna sitter ju ute i ändarna på kromosomerna och  har betydelse för vår livslängd.  Ju längre telomerer, desto större chans att bli gammal, alltså bromsat åldrande. Rätt spännande. Och vad påverkar telomerernas längd då? Många saker, tex stress och fysisk aktivitet, men störst betydelse har maten vi äter. "Mycket socker, framförallt söta drycker, och processa kött ger kortare telomerer medan varierad kost med mycket mikronäringsämnen och exempelvis omega-3-fett förknippas med långa telomerer" (SvD 12 december). Och hon betonar att kvaliteten på maten betyder mer än kvantiteten. Och jag tänker att om maten kommer här hemifrån med försumbara transportsträckor och driven i ett kyligare klimat (som nästan alltid ger bättre smak och mer näringsvärden) måste inte det betyda just högre kvalitet? Det tror i alla fall jag! Så jag fortsätter att satsa på ökad längd på mina telomerer och köper ekologiskt och svenskt så ofta jag kan, även om det blir lite dyrare.

*

*

*

*

*

*

*

***

SOLENS GYLLENE ÄPPLEN

***

"Från och med nu fanns bara solen och solen och solen.

Den var alla horisonter, den var alla väderstreck.

Den brände sönder minuterna, sekunderna, timglasen, klockorna;

den brände bort all tid och evighet."

ur "Solens gyllene äpplen", Ray Bradbury, övers. Torsten Blomkvist

*

*

***

ÅT ANDRA HÅLLET

***

Idag har det varit så sanslöst grått och disigt att dagens bild får vara från igår. Sällan har resan från Korsheden hem till Finspång varit så vacker. Som tur är var jag ensam i bilen - det blev ett antal stopp på vägen, särskilt sista delen när jag redan kommit in i Finspångs kommun. Den är till ytan ganska stor och gränsar i nordöst till Vingåker. Det var via Vingåker jag åkte i går och  bara några kilometer efter Vingåkers samhälle börjar Finspång kommun men det är ändå ca 45 minuters bilresa kvar till tätorten. Om man inte stannar och fotar förstås, mig tog det nog 1,5 timme..... Det här är kanske 5 minuter innan solnedgångsbilden från Skiren i går och månen stiger precis upp över Ormlången, den är i det allra närmaste full (96 % säger almanackan). De tunna molnen färgas av den nedgående solen från andra hållet men på den här sidan himlen blir färgerna lättare och mer som pastellfärger. Som den naturromantiker jag är känns det minst lika vackert och lite mindre "pompöst"

*

*

***