100/29b - RISINGE S:TA MARIA

***

Nattens regn slutade ganska snart och på förmiddagen åkte jag ut mot Risinge och S:ta Maria. När jag parkerat var det svårt att inte missa dom avlastade transportpallarna som stod uppställda. Så här såg lasten ut

Emballageplasten var sönder och det gjorde nog inte så mycket

*

Jag räknade till 23 pallar och med tanke på att dom stod på P-platsen vid den gamla kyrkan, S:ta Maria, var det inte så svårt att lista ut vad innehållet skulle användas till vilket bekräftades av adreslappen

*

Från den trasiga omslagsplasten läckte lite svart, trögflytande vätska och lukten var väl bekant, tjära.

*

Kyrkogårdsmurens takbeklädnad i trä har redan påbörjats, det här var färdigbehandlade träspån för kyrkans tak.

*

Kyrkogårdsmuren är bara delvis omlagd med nytt tak och tittar jag på de gamla takspånen är det lätt att förstå att det är dags för byte, säkert lika behövligt på kyrktaket också.

*

***

100/10b ÄNTLIGEN - DRILLANDE LÄRKOR

***

Det är såna här dagar jag är extra glad för att vara pensionär. Vaknade vid 6 och utanför  -7 C. Sen kväll och den vanliga morgonstelheten, alltså ett par timmar till i sängen. Men sen ut. Vindstilla och blå himmel och plus 1. Ut till Risingebygden såklart. Därute hade inte kölddimman släppt, dessutom ångade det från marken

*

Inom vissa områden var dimman tätare, inom andra, som här, mindre täta och gården ligger där i morgonsolen

*

Perfekt gångväder, nattkylan gör att det är bara att gå ut på fälten var som helst och vi kan lätt kombinera ett par tre av småvägarna här ute

*

Här nånstans hörde vi något som lät misstänkt likt en lärka

*

Och väl här i solen drillade lärkorna för fullt, rakt över våra huvuden. Ren fröjd att höra vårljudet framför alla andra. På avstånd hörde vi också dom omisskännliga trantrumpeterna.

*

Det får nog bli en tur nu på eftermiddagen också, den här gången med ett tele.

Gå ut och njut!

***

VÅRVINTERLJUS RISINGE

***

Det är så tydligt att vi går mot vår. Visst, temperaturen stiger långsamt även om bakslag med snö som igår kommer, men det är något med ljuset. Riktigt vad vet jag inte. Lite starkare säkert, finns kvar längre fram på eftermiddagen, visst. Men det ändrar karaktär liksom. Det värmer en aning. Talgoxen och spillkråkan hörs allt oftare. Men ljuset. Kanske kommer en liten gnutta ljus också inifrån? Jag menar, vi tinar ju också upp när solen tittar fram och värmer. En aning.

*

*

*

*

*

*

*

*

***

(O)MÖJLIGT FOTOVÄDER?

***

Strålande sol, blå himmel och åtta grader varmt, underbart väder att vara ute och fota i. Men vänta, fota gick ju nästan inte alls, och det där med blå himmel det berodde helt åt vilket håll jag såg. Inte för att det var molnigt, men disigt. Mot solen bara ljust blågrått, från solen rätt blå himmel. Men det är ju motljus som gör landskapsbilderna tycker jag. Men idag blir allting halvsuddigt och utan kontraster. Och det är inget skoj att lägga på allt i LR i efterhand, så håll till godo

*

*

*

***

NÄR SKUGGORNA BLIR LÄNGRE

***

Kvällsljuset är magiskt. Eller kanske är det kvällen i sig själv som är magisk? Dagen som övergår i natt med mörker och skuggor, med tankar och funderingar, minnen och känslor.  När skuggorna blir längre och mörkret faller blir allting en smula mindre rationellt och istället lite vackrare. Den kyliga kvällen lockar mig ut igen, på en  väg så nära men som jag inte gått på flera år. Mellan ekstammarna silar de sista solstrålarna över den lilla sjön som egentligen bara är en tjärn.

*

*

Lite längre fram kommer dom sedan länge slagna ängarna. Solen sjunker precis under horisonten och kylan märks direkt lite mer. Och när solen försvunnit försvinner också värmen i ljuset. I stället kommer ljuset liksom underifrån, från marken själv. I skogsbrynet ligger fortfarande snörester kvar. Jag är ensam, här finns varken människor eller hus. Bara jag och mina tankar. Och så rymden därovan, oändlig.

*

Så småningom vänder jag tillbaka igen och jag närmar mig riksvägen jag måste korsa för att komma till bilen som jag ställt där på andra sidan, utanför Ulf hus. Huset som nu är tomt och ännu inte tömt. Begravningen är på torsdag, en vecka idag. Ulf som bara för drygt en vecka sen fortfarande.....precis som jag. Jag har kvar boken jag lånade. Och jag tänker på att resan till Korsheden vi talade om några gånger inte blev av. Så mycket som inte blir av. Vi vet aldrig när. Allt roligt vi tänker göra ska vi göra nu. Inte sen, inte imorgon eller i vår. 

*

På andra sidan riksvägen går hästarna fortfarande i hagen trots kylan. Och den blå rymden välver sig över både mig och hästarna, över vägen och bilarna och över Ulfs hus och dom stora askarna som är kvar. Och snart glimmar dom första stjärnorna däruppe.

*

Tack för idag, god natt önskar jag er alla!

***