ÅRETS KONST I PÅSK - SÖDERBÄRKE

***

Så blev det av ändå, det gladde mig verkligen. Barnen med delar av resp familj höll ställningarna på hemmaplan i Finspång så jag kunde åka upp redan på skärtorsdagen. Det passade perfekt, "hängningen" var spikad till samma kväll kl 18. Hängningen inom citationstecken eftersom det i Söderbärke är "ställningen". Vi får inte spika i eller klistra på rummets vackra väggar. I stället finns gott om notställ eftersom körerna utnyttjar församlingshemmet för repetitioner och sjunger i kyrkan intill. Perfekta att ställa upp i lagom höjd och vinkla något, som gjort för bilder. Två dagar, påskafton och påskdagen,  12-16. Själv rullade jag hem i går förmiddag i strålande väder.

*

Här är det utställarna Monika Träff (målningar) och Nina Erkenius (foto) som diskuterar upplägget på fredag kväll.

*

Besökarna börjar dyka upp

*

Nästan roligast var att Kerstin Hult kom dit. Född 1922 och drygt 100 år. Vi satt och pratade en stund och det visade sig att hon väl kom ihåg mina föräldrar. Pappa var ju skolinspektör och Söderbärke hörde till hans distrikt, där var han då och då. Man får dock komma ihåg att han gick i pension 1967, så det var alltså minst 56 år sen han var där. Inget fel på minnet alltså! Jag kollade om jag fick ta en bild och sätta in i bloggen, som ju också dyker upp i FB:s Söderbärkesida, det gick för sig.  *

Så några av mina bilder, den första härunder också såld

Björkarna en bit bortanför Sörbo såg.

*

Rishögen från vägen mellan Jörken och Larsbo

*

Vintervy från bron mot Norra Barken

*

Naturligtvis måste jag påpeka att alla bilderna gör sig bättre på papper, Hanemuhle Photo Rag :-) Och som vanligt, det bästa på allt är snacket  med besökarna och dom andra utställarna runt bilderna, även om vi fick några bilder sålda. Tack för trevliga dagar Lennart, Monika, Nina, Marianne och Johan!

***

HI THERE!

***

Ni vet väl, våren är här! Även om det blir mulet i morgon. Inga kalla nätter och 10-15 C på dagarna.

*

*

***

FRAMTIDEN OCH AI

***

Det skrivs mkt nu om AI och riskerna med fri utveckling av AI. Dom finns säkert. Eller kanske inte helt säkert, där finns fortfarande olika åsikter tillåtna. Jag känner mig inte särskilt rädd för just det. Min reflektion handlar mer om att det är inne att tvivla på människan. Är det inte vår AI-utveckling som är hotet är det koldioxidutsläppen. Världen står i brand säger Guterres, mer förlitande sig på arbetsgrupp 1 än på arbetsgrupp 2 inom ICCP, trots hittills ständigt ökande skördar och sjunkande olyckstal. Sen får vi såklart inte förglömma kärnvapnen som vi producerat, dom är numera rätt spridda, dessutom i ansenliga kvantiteter. Jag känner påtaglig olust för Nordkoreas ökande arsenal .

*

På något märkligt sätt påminner mig vår rädsla inför oss själva och våra utvecklingssteg om människans gamla otro på sig själv. Inte evig, men ca 2000 år gamla otro. Under de senaste 2 000 åren har religionerna konstant fördömt den vanliga människans beteende. Jag fattig syndare.....Före dom tre abrahamitiska religionernas entre´ var det både  tillåtet och inne att tro på människan själv. Tron på den egna individen och den egna gruppen drev utvecklingen framåt, från tidernas begynnelse, dvs från utvecklingen av de tidiga hominiderna till vad vi är idag. Dom tidiga religionerna, hinduismen, buddhismen och den persiska zoroastrismen var inte alls så dömande. Det är klart att det finns risker, hela tiden. Ett nytt meteoritnedslag som det för 65 mill år sen, en supernova som flammar upp lite för nära oss, en fågelinfluensavariant som blir luftburen och med dödlig utgång, ett biologiskt stridsmedelslab som tappar kontrollen.....Själv tror jag fattigdomshotet är det största. En ekonomi som tappar stabilitet, ekonomiska krascher och osämja om tex hur klimatet ska hanteras, leder inte osannolikt till krig och kärnvapen. Fortfarande idag svälter 800 miljoner människor trots att den andelen gått ned  snabbare än någonsin tidigare. Det behövs inte särskilt stora störningar i världsekonomin för att dom siffrorna i stället kommer stiga igen.  

*

Om jag inte ser uppkommer humlen att växa över huset, kanske hela Korsheden och sen vidare ut i världen.....

*

***

ÖHRNEN OCH DOM ANDRA FÅGLARNA

***

Som många av er vet har jag fightats länge med att få skarpa fågelbilder. Ett par år minst. Kameran har varit på översyn och så där, den har ju varit i backen ett par gånger, ena gången med 100-400:an sittande på, men inget sådär direkt observerbart fel. Ungefär lika länge har jag haft klart för mig att jag inte VET hur jag ska ställa in alla val med AF, AF-område, hur hög seriehastigheten ska vara osv. Jag har i stort utgått från vad som verkar rimligt för mig. Mest har jag kört med Lock on AF: expandible spot S/M/L. Och har alltid tyckt att det är fasen vad liten spotrektangeln är också på spot L, hopplöst att få in flygande fåglar, tofsvipor inte minst. Men Lock on AF måste ju vara bra tänkte jag,  när man väl fått in fågeln rektangeln o låst, då måste jag ju ha skarpt också när den flyger vidare. Fast särskilt skarpt har det aldrig blivit utom enstaka gånger.

*

Nåväl, jag hade redan pratat med flera proffs på området här på sidan, kruxet har bara varit att dom kör Canon eller Nikon, så jag har aldrig riktigt kunnat jämföra. Så kom jag på häromveckan att det finns ju en fågelspecialist med Sony - Öhrnen. Typ 50 år yngre än jag och redan berömd för sina örnbilder.  Men va fasiken, det är ju bara att fråga. Alltså ringde jag Öhrnen och frågade hur han ställer in sin Sony. Lätt, säger han, kör näst högsta bildmatningshastigheten och AF-område zone, så kör jag 99 % av mina fågelbilder. Sagt och gjort, nu har jag provar några kvällar nere vid Spången i Saxe, efter att Konst i Påsk-utställningen avslutats för dan. För info blev  typ 80 % av alla bilder skarpa, här kommer några. Oskarpa blev dom när det var för mkt buskar ivägen eller när jag hade för långa tider på flygande fågel. Det där redde vi ut på säg tio minuter, fast sen hade vi ett mycket trevlig samtal en halvtimme till. Har ni tråkigt, ring Joakim!

*

Och näe, jag skäms inte alls. Manualer ger ingen upplysning om hur man fotar i verkligheten och titta på instruktionsvideo är säkert bra men tråkigt. Tycker jag. Lite efteråt har jag kollat, det finns en del bra info där också......Precis som det brukar alltså, det är inte kameran utan fotografen.

*

Bilderna är inte avsedda att bli mästarbilder, mest bara att bli skarpa...........FS är bra, tänk, bara att ringa och fråga. Tack Joakim!

(Dom flesta är 560 mm och rejält croppade.)

*

*

Vad knipan hittade här vet jag inte. En groda? Eller en rot kanske?

*

*

*

*

Ormvråk

*

*

*

*

*

*

*

*

Kom lite snabbt flygande mot mig på låg höjd så jag hann inte med. Undrade efteråt vad i fridens namn för rovfågel var det innan jag nu efteråt ser att det är.....

*

....en sån här som kom ovanligt nära

*

*

*

*

Honan i första storskraksparet jag sett i år

*

*

*

Kväll vid Spången.....

*

....och senkväll hemmavid

*

***

MIND AND PERSPECTIVE

***

Mind is narrow. Nothing is getting lost. Bacteria, mushrooms, lichens make use of everything left. Valid also for manmade leftovers. Nothing is left unused. Nature is  a fantastic network, every detail is used in a complicated network. But nature is not breaking down for one part in the chain has stopped functioning. There are hundreds or thousands of unused possibilities waiting for their chance. Nature is much clever than shortsighted human theories. Human perspective is tomorrow and yesterday, mens history is about ten thousand years. Life´s perspective on earth is about three billion years. Everything is tried, everything is tested. Only the functioning is being kept. What is not functioning has been outperformed by the functioning. What about men? We don´t know, present perspective is short. But we can rely on nature. If we are not functioning in a billion years perspective, we are being unused in future, we are not among the selected ones.

*

*

***