100/ 48 - BLOGGA ELLER INTE?

***

I går kväll skrev jag en blog med inledningen "Med för tillfället minimal motivation för blog100....." Den har jag fått några kommentarer på och en svarade jag så här

Jag har ju gott om tid men vad jag ser är att just bloggen blivit för dominerande i min fototid. Det beror egentligen inte just på blog100, jag gör ofta fler bloggar per dag, men bloggandet som sånt har blivit både lite vana och lite beroende. Nu känns det som jag skulle vilja satsa lite mer på andra projekt - som en utställning här i Finspång tex och kanske några vanliga, nätbeställda böcker. Jag har flera idéer om egna bokprojekt, tex har jag aldrig samlat mina Indienbilder ens i en nätbeställd fotobok. Det skulle kanske kunna bli en utställning också. Likaså mina gamla skolbilder skulle jag vilja ha i en egen bok. Samtidigt tycker jag om den sociala kontakten på nätet, det är snart 10 år sen jag slutade jobba, arbetsvännerna har ju försvunnit och ganska tunnsått med umgänge i övrigt eftersom I blir trött av nya kontakter. Vi får se hur jag gör,  jag känner mig inte alls bunden av att till varje pris fullborda blog100, den har gått av sig själv med min hittillsvarande höga (frekventa that is!) nivå på bloggandet. Med nya projekt kanske bloggandet får bli det det blir och då är inte en blog om dagen något som styr mig"

*

Det är bra när ett bloginlägg och/eller dess kommentarer får mig att tänka till lite extra och det har jag  nu gjort. Dom funderingarna vill jag gärna dela med er.   

*

Första frågan är såklart- varför bloggar jag? Allra viktigast för mig är att det finns en gemenskap i bloggandet, med tiden upplever jag att jag får nya kompisar. Och den känslan har ju lett till att jag dels börjat vara med på Dagnyfika´t i Uppsala, några gånger på Tårtan på Hornsgatan och nu också gått med i fotoklubben Avtrycket på Söder i Stockholm. Några av er har dessutom varit med på ett Dagnyfika hos mig uppe i Korsheden förra sommaren. Jag har alltså de facto skaffat många nya vänner den här vägen, inte bara på nätet utan IRL. Inte för inte kallas FB, FS och alla dom andra nätarenorna just för sociala medier.

*

Nästa skäl är ju att jag vill visa en del av mina bilder. Jag, precis som dom flesta av oss, säger ju att vi fotar för vår egen skull och också bloggar för vår egen skull.  Det är sant på ett sätt, jag upplever det som ett behov, men frågan är hur länge jag skulle fortsätta att fota i den takt jag gör utan att ha en spelplats, en arena, att visa åtminstone en del av bilderna för andra? I tittar gärna så länge det är barnbarnen, trädgården, lite fåglar och natur, men det andra? Gatufoto på okända människor, mörka selfies, rostiga spikar, daggdroppar på grässtrån, nattbilder, stadsbilder, förvrängda perspektiv och belysningar......Nja, inte rättvist att tro att hon skulle vara intresserad av allt jag testar. Men med många hundra potentiella tittare där ute på bloggen brukar det alltid finnas några som tittar, en del t.o.m kommenterar! Självklart är det ett starkt skäl.

*

Skrivandet i sig själv är också en orsak till varför jag tycker det är roligt. Tyvärr ger jag mig inte alltid tid, eller riktigare uttryckt, jag bloggar ibland trots att jag inte har motivation för stunden i stället för att då låta bli. Det är dumt, då blir varken texten eller bloggen som sån särskilt bra, där kommer jag vara mer restriktiv i fortsättningen.

*

Medan jag skriver lite längre passar jag på att berätta vad jag tycker mina bloggar handlar om

1 Min vardag - barnbarnsbesök, tandläkarbesök, Stockholmsbesök, Dagnyfika, semestrar, promenader........En fotodagbok helt enkelt.

2 Test av olika bildstilar - motiv, ljus, sv/v, oskärpa, rörelse, manipulationer, överdrifter.....

3 Hur jag känner mig, vad jag känner. Gårdagens blogg Mörkt vatten var en sån. Många av mina naturbildsbloggar handlar egentligen om hur jag känner mig för stunden, och vanligaste känslan i dom naturbildbloggarna är en stor förundran över all rikedom och skönhet som bara finns. Ibland gör jag någon form av prosalyrik till såna bloggar.

4 Lärdomar. Bloggandet har gett mig massor av kunskap om bild och bildbedömning, teknik, kameror, fåglar, blommor.....You name it. Slänger jag ut en fråga på FS får jag svar. Alltid, åtminstone hittills.

5 Enstaka gånger något aktuellt - dåden i Paris tex.

6 Också enstaka gånger, funderingar av något slag, tex livet, tillvaron, existensen

*

Dagens promenad gick ute i Risingebygden igen med lokala solfläckar på fälten och enstaka blå fläckar däruppe!

*

Och det är väl klart att jag fortsätter att blogga! Men inte för att jag deltar i Blog100 utan för att det är roligt. Kanske blir det inte riktigt lika ofta, jag vet inte, saker värker ut av sig självt, jag behöver inre bestämma något i förväg, allt hållbart värker ut av sig självt. Men jag vet att jag också tänker ge mig mer tid för de andra projekten

***

100/42b - NO COMMENTS

***

*

*

***

100/42 - EN VANLIG VÅRKVÄLL

***

Förstora gärna!

*

*

***

100/36 - TOREKULLAGROTTAN

***

Torekullagrottan ligger strax norr om Finspång. För att komma dit får man gå genom ett skogsparti som har mycket av trollskogskaraktär över sig, granskog med massor av mossa. Östergötland har flera karaktärer, slättlandskapet med jordbruksbygd är den vanligaste men skog- och bergslandskap finns också. Bla fanns Sveriges sydligaste bergslag här i norra Östergötland med gruvor och järntillverkning.

*

På väg genom storskogen till Torekullagrottan

*

Torekullagrottan är en rasgrotta som bildades vid senaste istiden. Man kan se att blocken inte rundats av och alltså inte följt med under isen  utan hamnat här under dess avsmältning efter att ha legat inuti eller på isen

Grottöppningen

*

Det är åtskilliga ton berg som ligger över grottan som är knappt tio meter bred och 10-15 meter lång.  Höjden är som max 1 meter så man får åla sig in, något som inte funkar för mig, jag var alltså inte inne själv i grottan

Ansenliga mängder berg

*

Jag hade inte planerat att gå upp hit så jag hade olämplig optik på kameran, 135:an, men det funkade skapligt ändå även om en vidvinkel nog varit bättre lämpad. Önskar er en bra dag!

***

100/29 - I STÄLLET FÖR

***

Dagens upplevelse var bäcken. En lång stund stod jag där på den lilla traktorvägen och lyssnade på vattnet som porlade. Solen blänkte i dikets vatten och jag hörde också lärkor, bofinkar, koltrastar, tranor, men idag var jag mest fascinerad av vattnets porlande. Dom första tussilagona, dom första fjärilarna och dom första stora humlorna såg jag också. Och på fälten fanns början till en grön ton. Det fanns massor av möjligheter till läckra vårbilder. Trots ett antal bilder blev resultatet kasst, nånstans saknade jag lusten. I förbifarten såg jag att asparna vid skogsbrynet och kanten på ängen stod fint mot den mörka skogen bakom och en bild tog jag, en bild utan vårkänslan som fanns i överflöd runt omkring. Men våren är också väntan.

*

Ibland är hjärtat inte med och då funkar inte det jag tänkt. Det är just det, det vet jag redan. Att göra sånt jag tänkt. Eller funderat ut. Men att göra det jag känner för, längtar efter, det funkar. I princip jämt. Enda kruxet är att ge mig så mycket tid och så mycket ro att hjärtat kan göra sig hört. Det hjärtat längtar efter försvinner ofta i bruset av vardagen och brådska och oro tystar det definitivt. Så egentligen skulle jag inte visa en bild utan spela upp bäckens porlande. Ljud är lika suggestiva som bilder. Minst. Jag har några minuters inspelning med havsbruset från stranden utanför Bequia, det eviga, det fanns inte en tyst minut på två veckor och min gissning är att det hörts dom sista hundra miljonerna år eller så.

*

Sov gott, hoppas er påsk varit lika fin som min.

***