DREAMING

***

*

*

***

HUR OKUNNIG FÅR MAN VARA HÄR?

***

Visst är det roligt att visa sina bilder här och då och då få en klapp på axeln? Gissar att det inte bara är jag som känner så. Men ibland måste jag bita huve´t av skam och tala om att det här funkar inte för mig, jag kan inte, vet inte hur man gör. Här gäller det färghantering vid pappersutskrifter.

*

Jag har fullständigt klart för mig att det är ett komplicerat kapitel. Kamerainställningar, bildjusteringar, skärmkalibrering, skrivare och skrivarkalibrering, papper och pappersprofiler, allt ska anpassas och stämma överens. Säkert har jag glömt några faktorer. Visst har jag gjort utskrifter ibland och vissa bilder fungerar bättre än andra. Men oftast får jag göra som jag gjorde i mörkrummet förr i tiden, i svartvitt, ta fram ett gäng bilder i litet format och justera allt efter resultatet. Men här blir det mycket omständligare och tar en väldig tid.

*

Trots att jag tror att jag förstått principerna är jag väldigt osäker på om jag gör rätt i grundläggande frågor. Jag jobbar i LR, har en bra skärm även om den nu är säkert 5 år (NEC Spectraview LCD 2690WUXi), har skaffat en välrenommerad skrivare Epson 3880 och har också skaffat en hårdvarukalibrator x-rite i1 display pro. Och jag har kalibrerat skärmen ett antal gånger även om jag inte nykalibrerade den här innan jag skrev ut.

*

Vad är det jag inte förstår då? Tex ngt så basic som att veta hur skärmen ska vara inställd när jag kalibrerar. Det finns 6 eller 7 lägen att välja på som heter 1, 2, 3, sRGB, P, N och ngt mer tror jag. 1, 2, och 3 skiljer sig mest i förinställda färgtemperaturer men går ändå att finjustera färg för färg, P står för programable N för neutral tror jag, manualen är urkass. Och oavsett jag ställer skärmen i läget P eller ngt av de andra lägena verkar skärmen reagera när jag kör programmet som följer med kalibratorn. Och när jag kalibrerat, måste skärmen vara i samma läge som när jag kalibrerade?

Och det egentliga problemet är det ni ser nedan: en nyutskriven pappersbild samtidigt som skärmen är med. Det är ju uppenbart att det inte handlar om finesser som att ha valt exakt rätt pappersprofil i skrivaren, skärmen är ju inte i närheten av att informera om hur en utskriven pappersbild ser ut.

Såklart vet jag också att det är lite orättvist, jag har en skrivbordslampa som tillsammans med takljuset belyser både pappersbilden och skärmen (det blänker tex i papperet) men det spelar heller ingen avgörande roll, det är uppenbart att kalibreringen inte ger det resultat jag förväntar en skärmkalibrering ska ge. Och nånstans gör jag fel i ngt grundläggande avseende , men vad är det?

*

*

Mycket tacksam för synpunkter!

***

KOSTYMFRITT

***

*

Bör förstoras!

*

***

DET ÄR ENKLARE MED SVARTVITT

***

När jag har tid provar jag ofta att göra svartvita bilder också - färg finns ju alltid från början eftersom jag fotar i RAW. Inte alltför sällan konstaterar jag att jag har lättare att ta till mig dom svartvita. Motivet blir tydligare och framförallt är dom svartvita mycket enklare att göra. När bilderna finns i kameran och ska göras är det väsentligen exponering och kontrast som jag kan variera efter eget godtycke för att bilden ska ge det intryck jag vill. Med färg blir det oändligt mycket svårare - färgtemperatur, nyansjusteringar och mättnad kommer till och tillsammans med exponering och kontrast blir också vita och svärta viktiga på ett annat sätt  och värst av allt - alla dom här storheterna beror av varandra hela tiden. Göra det på skärmen går an - men på papper. Jag har av och till gjort pappersbilder och dom duger för hemmabruk, men jag börjar ju tydligare bli varse hur svårt det är att få en pappersbild i färg som jag tycker skulle kunna hänga på en utställningsvägg. Ändå är verkligheten hela tiden i färg, och ljus och perspektiv ändras hela tiden.

*

Vad värre är, svart och vitt tycks också vara dom snart enda gångbara nyanserna i media oavsett vad reportagen eller diskussionerna gäller. Inte bara i media förresten - läs insändarsidor och twitter, ja till och med på bloggarna i FS ibland. Det må gälla flyktingströmmar och tiggare, regering eller opposition, nationellt eller internationellt och gränslöst, företag som utsugare eller välståndsskapare. Svartvitt är liksom enklare, man slipper fundera själv, man väljer sida, ja eller nej, för eller emot så har man tagit ställning. Det är bara det att verkligheten är i färg. Och allting hänger mycket riktigt ihop, oändligt mycket mer komplext än i ett pappersfoto i färg.

*

Såklart ska vi ta ställning, för eller emot, ja eller nej. Men gärna lyssna lite på dom "andra" först och fundera över vad dom menar, egentligen. Och för att kunna ta ansvar för beslut behövs riktiga diskussioner, inte ordkrig. Men media, som granskar så mycket, strävar efter fler tittare/lyssnare/läsare och väljer att visa sånt som säljer, är alltså själva drivna av samma resultatjakt som man så ofta granskar och kritiserar. Svartvitt är enklare och det säljer!

*

***

UTSNITT

***

*

*

***