DAGEN SVALNAR MOT KVÄLLEN

***

Dagen svalnar mot kvällen....

Drick värmen ur min hand,

min hand har samma blod som våren

Edith Södergran 1916

*

*

***

PRECIS NÄR DET MÖRKNAR...

***

...... ändrar ljuset karaktär. Detaljerna försvinner på marknivå men är det klart finns ljuset kvar däruppe i rymden. Helt plötsligt fylls de allra vardagligaste motiv med en skönhet jag inte uppfattar i fullt dagsljus. 

* 

Igår kväll gjorde jag återigen en sen kvällspromenad, den här gången en bit utmed gamla landsvägen. Jag går mot väster för att låta blicken njuta av det kvardröjande himmelsljuset och hjärtat fylls av glädje med stänk av vemod

Behöver förstoras!

*

Kvällen är full av hemligheter

*

Och vägen jag gått, cyklat och kört så många gånger verkar plötsligt mer spännande och leder mycket längre bort, har många fler avtagsvägar och rymmer många fler möjligheter än på dagen. Evigheten och oändligheten är helt plötsligt alldeles nära 

*

Innan nya molnbankar dragit in ser jag hur mjölken, rallarrosen lyser i halvmörkret

*

När jag vänder tillbaka hemåt, är det redan lite mörkare och julikvällen övergår omärkligt i högsommarnatt

*

***

VÄNTAR

***

***

44 KNOP

***

Förra veckan var vi några dagar i skärgården hos barn och barnbarn. Och barnbarnen är såklart i fokus för det mesta. Men inte jämt. B hade skaffat en ny båt, en Anytech, helt aluminium. Som gammal aluminiumfan fick den mitt förstås mitt fulla gillande. Och med en sexa på 300 kan det gå fort. Den toppar väl 50 knop, här gör vi 44.

*

Lugnt och fint, bara för att prova en stund. Och med B är vi alltid trygga på sjön, få har hans erfarenhet. Han seglade över atlanten till Sydamerika, upp norrut efter Sydamerikas östkust och så småningom tillbaka igen över Atlanten, när han knappt var tjugo tillsammans med en kompis, dom var ute ett halvår tror jag. I en ganska liten segelbåt.

Men nu känns motorbåt mer praktiskt för familjen 

*

***

TILL SIST - WIJS TRÄDGÅRDAR

***

Tillsist blev det en tur till Wijs trädgårdar i Ockelbo. I flera år har vi talat om att åka dit och idag blev det äntligen av. Fast det var nästan vi missade det också idag. Vi åkte från Korsheden via Avesta och upp till Storvik där vi sen tog 302:an upp mot Ockelbo. En bit på väg där missade jag att 302:an tog av 90 ° till höger, så vi hamnade i Svärdsjö, 5 mil fel,  innan vi insåg missen. Bara att vända bilen, ta de 5 onödiga milen igen åt andra hållet. En timme och tio mil extra gjorde att det som skulle bli 15 mil blev 25 och att vi kom dit framåt halv fyra istället för runt två. Och då hade restaurangen stängt så det fick bli kaffe med en ostmacka i stället för lunch, men det smakade då desto godare!

*

Ändå blev det en lyckad dag. Vi hade inte så lång tid på oss att gå runt så allt såg vi inte, men det vi såg var öppet, grönt och skönt. En vanlig blandrabatt var bland det första jag gillade

*

*

Jag drev runt lite på måfå och läste inte så mycket info, men den här vita skönheten fastnade jag också för

*

Här fanns huset med restaurant och logi, där gillade jag stilen som kanske framgår trots att jag behöll 70-200:an på

*

Det var svårt ljus, en solig dag mitt på eftermiddagen, så det blev inte några avancerade bilder men jag fick ögonen på några stora rabarberblad som åtminstone tillät några bilder i motljus

*

Ett var mer rött än grönt

* 

Innan vi gick passade vi på att besöka fotoutställningen där Ing-Marie Sjödin och hennes kompis Lena Karlsson ställer ut. Jättefina bilder av båda! Det blev tom ett inköp av en av bilderna, roligt! 

 Innan vi lämnade kollade vi lite på de gamla industribyggnaderna, vackert utspridda idet gröna

*

Hemfärden gick över Långshyttan och Hedemora, och på nyslagna åkrar nära Hedemora fanns över 50 tranor, dock lite för långt bort för att göra intryck med mina 200 mm.

*

Helnöjda med dagen!

***