Khalad Photography Blog
ELIAS 5
***
Vilken tur! Pappa skulle till Finspång på två dagars tjänsteresa, stora-syrrorna går i skolan men det gör inte Elias. Alltså fick han ensam följa med till farmor och farfar!
*
Det är helt fascinerande att få följa barnbarnen som växer och utvecklas. Med större delen av livet bakom mig och inte jagad av jobb och ekonomi finns det en helt annan chans att se, att vara där. Det som jag inte lyckades så bra med då, då när våra barn var små.
*
Jag skriver och fotar mina, för det är ju bara dom jag har riktig närkontakt med. Men det jag ser gäller nog alla barn. Och vad jag ser? Livsglädje, drivkraft, nyfikenhet, öppenhet, spontanitet. Och allt går raka vägen in i hjärtat och mycket funderar jag kring frågorna vad som händer sen.
*
Alla är vi olika, men få lyckas behålla dom här ursprungliga kvaliteterna i nämnvärd grad som vuxna. Själv har jag under ett långt liv varit behärskad, kontrollerad, sällan spontant glad men ofta rädd, inte för något speciellt, tvärtom tror jag mig om att göra det mesta, men ändå har rädslan funnits där.
*
Men på något märkligt sätt känner jag att de senaste tio åren har jag äntligen börjat gå åt rätt håll och alltmedan rädslan försvinner kommer glädjen alltmer tillbaka. På något sätt möter jag barnbarnen och känner att det är dom som visar mig hur livet egentligen ska vara, inte jag som visar dom. Och inuti mig själv känner jag att alla förnuftiga människor som säger att det är oundvikligt att barnen när dom möter vuxenlivets alla hinder och praktiska svårigheter tappar sin spontanitet och glädje har fel. Det är vi som har fel, vi som kraftfullt motar in dom i olika fållor, värdesätter deras kvaliteter utifrån förutfattade meningar.
*
För mig räcker det att möta Elias blick för att förstå - ingen behöver lära honom mindfulness, han är här och nu, hela tiden.
*
Jämt nyfiken
*
Vad kommer stoppa honom, vilka hinder kommer han möta?
*
Men det jag ser glädjer mig - jag som var mycket rädd redan som liten, född under krigstid och mörkläggning kanske av betydelse - här ser jag nån som är orädd och oförvägen och fixar mycket med glädje och oräddhet, alltifrån hopprep...
*
...till hur man tar rätt på det sista av glassen
*
...till metet
*
***
ÖPPNA!
***
Öppna för vindarna
Öppna för solen
Öppna för fågelsången
Öppna för stjärnljuset
Öppna för tystnaden
Öppna för glädjen
Öppna för kärleken
*
Öppna ditt hjärta
Alltet och evigheten
flyter redan i dina ådror
och av stjärnstoft
är du gjord
*
Förstora!
***
GUDABENÅDAT
***
En dag till skänks fick jag idag. Och vilken dag sen. Och vilket väder. Och så dalanatur när den är som bäst. Så vare sig jag tänker på dagen, vädret eller naturen (eller Dalarna) så är adjektivet gudabenådat!
Varför jag fick dagen till skänks? Jo, det var tack vare Dagny´s som inte var idag som jag trott. Visst vet jag att detta inte är första lördagen i maj men jag såg vare bild eller ord från förra lördagen här på bloggen så jag tänkte att det kanske var framflyttat till idag eftersom förra....Strunt i det, nu stannade jag i alla fall kvar i Korsheden.
Dessutom visste jag precis var jag skulle ta promenaden. Till skogsvägen med hygget som är fullt av björksly och med utsikt över Barken och skogarna däremellan, jag har vårbilder härifrån tidigare,men det är precis som med blå- och vitsippor, det är vanebildande. Och så måste jag ju visa alla icke-dalmasar hur Dalarna ser ut när solen lyser i maj. Vad är det Peters blogg heter, Bland björkar och..... Här är fler björkar!
*
Redan innan jag kommit fram till hygget ser jag att det nog är lika fint som det brukar
Förstora Förstora Förstora!
*
Och väl framme gör jag som jag brukar, fotar genom de större kvarlämnade björkarna
*
Och så nå´n bild lite längre ner så all sly kommer med
*
Så fint att eftersom jag hade stativet med passade på att ta en slags selfie i nån slags from förhoppning att bland så mycket vackert kanske jag framstår i lite fint ljus också och tänkte inte alls på att det kunde bli precis tvärtom när kontrasten var så stor....
*
Hoppas ni haft en lika fin dag som jag!
***
I VÄNTAN PÅ EN BOK
***
Nästa fredag, då... Lite spännande är det ju. Det är några veckor sen jag okejade den slutgiltiga versionen, och på fredag ska den alltså levereras. Ändå vet man aldrig hur det ser ut i slutgiltigt skick, inte förrän jag har den i handen. Men nyfiken är jag. Ser den ok ut ska jag berätta lite mer, och en del vet ju redan.
*
*
***













