DALABYGD - GRANGÄRDE

***

Igår gjorde jag en tur till Grangärde, ett av de vackraste områdena här i södra Dalarna. Orten ligger med sjöar på tre håll och omgivet av blånande berg men ändå öppet och fint. Vädret växlade från ösregn till sol flera gånger

*

Här har regnet just dragit förbi men luften är fortfarande alldeles disig

Landskapsbilder, behöver förstoras!

*

Straxt efter kommer solen....

*

....även om de mörka molnen inte försvunnit

*

*

Det hade inte förvånat mig om det börjat åska, molnformationerna var spännande runt om

*

Och gamla landsvägen in mot byn låg fortfarande våt efter regnet

*

När solen väl tittade fram visade den extra tydligt alla nygröna björkar som ganska nyligen slagit ut "häruppe"

*

Gillar den här ensamma ladan som varit med förut, minns jag rätt tillsammans med en fullmåne

*

Gör en tur runt en av sjöarna, Bysjön och genom Västansjö då regnet återkommer och förändrar ljuset igen

*

Snart är regndiset påtagligt

*

Väl tillbaka hemma i Korsheden lyser kvällssolen och ladan nästan försvinner i allt det ljusgröna

*

Trevlig helg!

Förresten, är det Dagny´s morgon? Nå´n som vet?

***

GUDOMLIGA ZEISS - ÖREBROBILDER FRÅN I FÖRRGÅR

***

Jag har två objektiv som jag gillar sådär fantastiskt - båda Zeiss. Det blir liksom alltid bra bilder, i alla fall med mina mått, det spelar egentligen ingen roll vad jag fotar. Nä, jag har aldrig sagt att du också gillar dom, det räcker att jag gör det! Det ena är 135:an med en ljusstyrka på 1,8 som ger kortkortkort skärpedjup om man vill.  Det andra är vidvinkelzoomen 16-35/2,8

*

Idag har jag varit ute och fotat dalabygder med 135:an men lusten svek när det var dags att skriva, det blev för vackert och för mkt . Och igår var det samma 135 och samma vackra vårgrönskebilder här från Korsheden. Men som sagt, när jag skulle skriva nåt stod helt plötsligt vårgrönskan mig ända upp i halsen

*

Istället bläddrade jag tillbaka till i förrgår då jag passerade Örebro på väg upp. Jag är i Örebro med jämna mellanrum för att få lite sprutor, och kameran är alltid med förstås.Och i förrgår var det vidvinkelzoomen som satt på. Och med den går det att fota helt andra "saker" än med tex 135:an, helt andra perspektiv. Bäst blir det om jag skiter i att LO inte gillar störtande linjer och sådär, liksom bara kör på. Helt plötsligt får jag med hela spacet där jag är, hur tillvaron som omger mig ser ut, hur det ÄR.

*

Här är huset jag ska in i, modernt och med mycket glas och strikta linjer och sådär,men kolla vilket fint träd som står alldeles vid ingången. Och det är klart att byggkranens arm ska med, dom bygger ju på tomten intill

*

Byggkranarna är förresten värda en egen bild, det blir massor av rymd och massor av himmel, det tilltalar mig

*

Eftersom jag har tid på mig innan jag ska vara där jag ska går jag runt lite på måfå. Och det är med hus precis som människor, dom är väldigt olika. Olika utseende, olika ålder, olika patina, olika uppmärksammade. En del vill synas, andra vill inte synas.En del åldras med skönhet och värdighet, andra gör det inte.

Hus, precis som människor, påverkar mig  också. Bara genom att titta på det härovan är jag tillbaka på 40-talet, och det är inte den där mysiga, nostalgiska känslan som finns där utan mera ....inte fattigdom kanske men armod och glädjelöshet

*

En del är kreativa och fantasifulla, och en del är inte det

*

När jag kommer tillbaka har en extralång långtradare backat in mot byggarbetsplatsen för att lasta av ett gäng järnbalkar. Sådär långa långtradare skulle a l d r i g få plats på en bild utan en Zeiss zoom, det förstår ni väl.

*

Dom flesta lastbilar med egen kran har den direkt bakom hytten, den här har den längst bak

*

Det är nog fint att det byggs, det sker hela tiden och allt eftersom de gamla husen försvinner kommer det nya, också det precis som med oss människor. Och just den kontinuerliga förnyelsen gör att det inte blir några avbrott, några stopp i utvecklingen. Livet flyter obevekligt och fantastiskt på även om vi som individer upplever början och slut

*

Själv vandrar jag vidare mot min ingång och ser till min glädje att många cyklar i Örebro

*

Och till och med den enkla entrén blir lite mysig med zoomen, nu ska jag bara två trappor upp...

*

Tack för mig, önskar er en glad och lycklig fredag!

***

ORSAK OCH VERKAN

***

*

***

JUST NU ÄR DET ENKELT....

***

...att bara vara

*

*

*

***

INTE SÅ KOMPLICERAT (SOM VI TROR).....

***

Livet är inte så komplicerat som vi ofta tror. Det är vi själva som krånglar till det. Allt viktigt - sånt där som kärlek, frihet och glädje ni vet - behöver inte förklaras eller organiseras alls. Och sånt där som inte är viktigt  överhuvudtaget - typ styrelsemöten - kan göras väldigt mycket enklare än vad SCA-ledningen förstått, det behövs varken jaktstugor eller affärsjet, men visst får fruarna vara med, det gör det hela  bara mysigare

*

*

*

Så inför nästa styrelse- eller årsmöte, kom ihåg, glöm inte räfsorna!

***