MEN VÄNTA ETT TAG, VAD ÄR DET UTE PÅ ÅKERN DÄR?

***

Klockan var några minuter i fyra i går eftermiddag och ganska mörkt. Jag hade just satt mig i bilen för att köra in till Ludvika då jag fick syn på en älgen nere på åkern framför huset. Minolta 85:an som jag bloggade om i går satt på och med den tog jag första bilden, en bit bort var den ju. Men som 100 - 400:an låg i bilen gick det fort att byta. ISO hamnade på 1600 och 2000 i de sista två bilderna och med 400 mm är maxbländaren 5,6 så det blev handhållna tider på runt 1/100 s. Men va fasiken tänkte jag, det är antiskak i huset och i objektivet, nå´t blir det väl. Och det blev det, nå´t alltså.

*

Roligast var att se att kalven var vid liv. För en månad sen, eller två, såg jag en älgko med kalv som jag gissade var en tvååring just härnere på åkern. Det var en morgon i älgjaktstider och samma eftermiddag passerade jag ett jaktlag med nyskjuten älg mindre än en kilometer bort. Vad synd tänkte jag spontant, det var säkert dom. Och säkert var det kon för det här ser ut att vara kalven ensam. Förra gången hade kalven kontinuerlig kontakt med mamman, nu fick den klara sig själv. Det såg ut att fungera, kalven gick runt och sparkade fram det torkade gräset under den frusna skarsnön. Naturligtvis kan jag inte vara säker på att det är samma kalv, men chansen är stor, dom brukar hålla sig till områden där dom hittar mat och får vara rimligt ostörda. Klickar man på bilderna ser man att kalven har början till horn så en tjurkalv tycks det vara.

*

Med 85:an ocroppat

*

400 mm och croppat. Och visst hör han mig (och ser)

*

Bäst att ta en riktig koll

*

Fåglarna va´ hård snön är!

*

Jo, han står kvar där borta (jag alltså)

*

Jag sparkar på då, dj-a skare!

*

Och jag bestämde mig för att sakta gå lite närmare, men skaren var inte bara hård, den krasade också...

Nä, nu sticker jag....

*

***

KORSHEDSMORGON

***

*

*

***

GLESBYGD

***

*

*

***

FÖR EN GÅNGS SKULL.....

***

.....använder jag också arkivet. Det finns flera anledningar, de otroligt lågljusa dagarna innan snön kommit är ett skäl, för mig som för er. Ett annat är att ögonproblemen just nu gjort att jag tappat lite av drivet. Det är ingen katastrof och jag har en uppföljning på gång dagen före Lucia, men det är på många sätt sämre än före operationen, framförallt läsningen är ett problem. Konstigt nog är bilkörning aningen bättre, mycket beroende på att jag då har blicken i stort stilla rakt fram. Det som stör mig mest är nog en osäkerhet när jag rör mig fritt jag inte brukar känna, nog för att fotoexkursioner inte känns lika roliga just nu. Och några ljusbilder ur arkivet sitter ju inte fel nu i november. På fredag åker jag upp till Korsheden och där har snön kommit!

*

*

***

AND THERE WAS LIGHT

***

*

*

***