STRÖMKARLEN

***

Nu blommar dom vita näckrosorna i Bartjärn så kanske borde vi inte bada där? Ni vet säkert att när dom vita näckrosorna blommar finns kanske näcken där. Farligast är det vid strömmande vatten, men mörka, djupa tjärnar som Bartjärn får man också se upp med. Musiken han spelar förtrollar och börjar man lyssna går man gärna närmare och närmare. Och närmare. Kanske lutar man sig ned mot vattnet för att höra bättre........

Näcken bor djupa salar under vattnet dit han försöker föra med sig människor för att hålla dem fångna. Många har dött drunkningsdöden när näcken dragit ner dom under vattnet. Men även om man inte drunknar kan man få farliga bett som aldrig vill läka, så var vaksamma. Hur han lärt sig spela fiol så vackert är det ingen som vet men det ryktas att han är en ängel som kastats ut ur himmelriket.

*

Åtminstone 1 000 år sägs sägnen om näcken vara. Kanske en nordisk variant av sirenerna i den grekiska mytologin?  Texten och uppgifterna om näcken har jag hittat här (här ). På köpet får ni Stagnelius vackra dikt om näcken

*

Musik: Bliss/Wish U Were Here /YouTube (här2)

*

*

Jodå, jag minns väl att jag skrivit om näcken tidigare. Och visat näckrosbilder. Men båda fascinerar mig. Och inte bara mig uppenbarligen.

***

RASBERGET

***

Precis tvärsöver Bartjärn, från badplatsen sett, ligger rasberget. Om det verkligen heter så har jag ingen aning om men så har vi kallat det sen vi kom hit för 66 år sen. Det är ju ett rasberg, det ser man direkt......Många gånger har jag funderat över hur det uppstod - när skedde raset? Som så ofta när det gäller större särdrag i landskapet  kopplar jag det till senaste istiden. Hela Bärkebygden, åtminstone som jag känner den, är full av stenblock. Inte enstaka här och där - skogar, sjöar och sjöstränder är översållade med stenblock.  Åkrarna, ängarna och fälten är ju fria förstås, kanske har dom varit renskrapade av isen  från början eller så är dom mödosamt skapade genom att rensats på block.

*

Bartjärn är ju inget stort vatten, det hörs på namnet. Kanske är det typ 250 m över till andra sidan. Förr i tiden brukade vi - I och jag - då och då simma runt sjön. Beroende på hur långt in i vikarna vi sam blev det ungefär 1000 meter. På den tiden gick vi och simmade i Finspångs badhus ett par gånger per vecka och oftast blev det 1000 eller 1500 m. I långsamt tempo tog det kanske upp mot en halvtimme runt sjön, det var tider det. Ibland stannade vi till vid rasberget och tog oss upp på något av blocken, dom är stören man tror. Där kunde man ligga platt på blocket i solgasset och värma sig skönt. Man fick se sig för när man tog sig upp, ibland låg en huggorm där och solade sig också. Fortfarande ser vi en och annan simmandes, ännu dock ingen i år.

*

Av rasberget kan man ana att det inte är en vanlig grund tjärn med lerbotten. När vi kom hit gick ryktet att den skulle vara riktigt djup, typ 40 meter. Sen dess har den lodats (sägs det) och ingen ska ha ha lodat den mer än 17 eller 18 meter, djupt nog för en ganska liten tjärn. Så känns också vattnet alltid oerhört "rent". Luktfritt och "mjukt" även om färgen är mörk. 

*

*

***

23:23

***

Så har det dragit förbi, värmeåskvädret i går kväll. Blixt och dunder och ösregn i flera timmar. Det kändes befriande och också naturligt. Stark hetta, stillastående luft, ganska hög luftfuktighet, nån urladdning borde det bli. Ändå oväntat. Jag brukar ha bra koll på vad som ligger ute av dynor och badkläder och plocka in dom i tid, liksom över nätterna förstås. Men när vi bestämde oss för att åka in till Ludvika fick vi lite bråttom, jag ville förbi systemet innan dom stängde. Och eftersom vädret var varmt och fint fick kläder och dynor vara kvar. På väg hem såg vi den mörka fronten nästan direkt, och hem före regnet hann vi inte. Ganska blött blev det. Men det är bara små sommarproblem. Det finns annat. Som hur blir det sen? Nästa år?  Efter ovädret somnade I tidigt och jag satt kvar vid datorn en stund. Dom större frågorna håller jag på avstånd så gott det går. Var sak har sin tid. Eller lite modernare, här och nu. Alltid här och nu. Lätt som en plätt att säga och skriva. Men ett bra sätt är att göra en blogg med många bilder, det tar lite tid. Gärna med. barn och barnbarn, eller vacker natur. Vi väljer inte allt, men vi väljer mycket mer än vi tror.

* 

*

***

OVANLIGT KVÄLLSLJUS VID BARKEN

***

Häromkvällen var jag ute på Kyrkudden i centrala Söderbärke. En strålande kväll, ganska sent, strax före 23. jag hade nog varit där en halvtimme innan jag upptäckte dom mer mörkfärgade stråken på himlen rakt över sjön, på sidorna fanns svagt rosafärgade toner, mer normala för den lite fuktiga luften över sjön. Det är lätt att se att de mörkare stråken verkar samlas i en punkt strax under horisonten där solen gått ner. Säkert inte märkvärdigare än att där borta finns moln eller lite högre liggande områden (Ljungåsen tex?) som skuggar den solstrålning som fortfarande finns några hundra (eller tusen) meter upp luften. Den solbelysta delen av luften ovanför sjön får såklart ett mkt varmare ljus, men det är sällan jag sett det så tydligt och så sent, här är de säkert en timme sen solen gick ner. Dom fyra första bilderna är olika bilder men precis samma motiv, jag har varierat kontrasten en smula vid efterbehandlingen.

*

*

*

*

*

*

***

VÄSTRA SILFBERG

***

Västra Silfberg, eller Stollberg som det också kallas, ligger i Smedejbackens kommun ca en mil från centrum, och ungefär lika långt från Ludvika centrum. Jag besöker gärna området någon gång varje sommar, det fascinerar mig på många sätt. Silver började brytas redan under 1100-talet  och gruvverksamheten var igång ända fram till 1982, även om silverbrytningen upphörde nån gång på 1600-talet. Men Västra Silfberg är sydligaste änden på ett av Sveriges rikaste malmfält  som sträcker sig ca 5 km norrut och slutar vid Schisshyttan. Efter silvret bröts järn-,bly- och zinkmalm liksom svavelkis. Här har alltså brutits malm i uppåt 800 år innan el fanns.  Inga eldrivna gruvhissar och inget elljus för att bara nämna två saker. Brytmetoden var huvudsakligen tillmakning, med stollgångar som slutade i dom vertikala väggarna i de djupa schakten. Alltså öppna eldar som eldades under dagar och veckor innan  man hällde på vatten för att få  berget att spricka. Undrar hus arbetsolycksstatistiken såg ut? Det finns ett gruvhål som kallas ryssgruvan, där arbetade ryska krigsfångar under början av 1600-talet, dom bodde i eländiga jordhålor runt gruvan. I gruvan under dagtid, och i jordhålorna nattetid alltså.

*

Men det finns mer än gruvhålen som lockar mig till besök. Runt gruvhålen finns stora mängder varp och eftersom mineralinnehållet är rikt och varierat blir det vackra färger på sten och block. dessutom ligger gruvan mitt i den vackra bergslagsbygden med skog, berg och sjöar runt om.Här några bilder från gårdagens besök. Alla bilder utom bild nr 2 är tagna med 99:an och 135:an.

*

Varphögarna är påfallande stora

*

Dimensionerna ges av det knapps synliga staketet höst up, det är två meter högt

*

Undrar om näringstillgången är bra här? Ingen mineralbrist i alla fall.

*

*

*

Dagbrottsvägg. Lätt att se hur tunt jordlagret är.

*

*

*

*

Efter att gruvlaven rivits har så småningom en utsiktstorn byggts i gruvlavestil på ungefär samma ställe som där senaste gruvlaven stod

*

***