Här och nu............

Att få vara total, att få vara bara här och bara nu, att kunna glömma inte bara sig själv utan också hela omgivningen, alla regler, all historia, inte behöva tänka på imorgon eller sen................Då och då upplever vi alla dom gudabenådade ögonblicken. Barn är där nästan jämt. Elias snart 4 hade redan klättrat upp på en stol, fått tag på en kiwi som han delat och börjat äta vid köksbänken där han stod på sin stol. Inga instruktioner, inget belysningsarrangemang, ingen blixt, jag smög bara fram med kameran beredd.  Såklart märkte han att jag fanns där, men ingen sa nå´t och han bevärdigade mig inte med en blick....

Landet

Häromsistens visade jag några bilder från Kvarnäs, bara några kilometer vårt hus i Korsheden, men där jag inte varit på länge, länge, om ens nånsin. Den här gången blir det tvärtom, dvs ett "ställe", nej en väg,  som ligger lika nära men där jag promenerar dagligen när jag är uppe i Dalarna. Saxenäsvägen som går mellan Saxe och Söderbärke via Saxenäs. Eftersom vi varit häruppe i snart 50 år har jag gått den här vägen MÅNGA gånger, och då menar jag MÅNGA. Ändå är det inte så svårt att hitta nya bildvinklar, nytt ljus eller helt enkelt nya motiv. Jag stortrivs att gå den här vägen. Det finns en del sommarstgugor, men framförallt är det LANDET för mig, riktiga LANDET. Idag finns det inte så många riktiga bönder, men många som bor här året runt och som lever så långt från storstadsliv man gärna kan komma. Och hästar, kor, får, höns, getter, lagårdar, skogsbönder. Det gäller sträckan Saxe - Saxenäs. Andra halvan är nästan bara sommarstugor. För det mesta blir det lite naturbilder, precis som idag.

Första bilden i motljus och utan direkt sol blir nästan svart/vit

Nästa är INTE svart/vit. Har dock inte förstärkt färgerna men väl lite extra kontrast

Så får det bli en svart/vit bild

Liksom en med några hästar.

Trevlig söndagkväll!

I huve´t på en fotoentusiast

Igår var det dags för lite montageövningar, en teknik jag väldigt gärna vill lära mig bättre. är kommer ett resultat, en av kompisarna på fotokursen och Hjälmaresund som jag passerade i söndags på väg upp hit till Dalarna. Enkelt men roligt. Och imorgon är det kurs igen, näst sista gången. Kommer sakna dom här kvällarna.

Godnatt!

Från Korsheden till Kvarnäs

Nog är det märkligt, från Korsheden till Kvarnäs kan det inte vara mer än några kilometer, 5 kanske. Och i Korsheden har jag varit vartenda år sen 1965 , men i Kvarnäs har jag aldrig varit förrän idag. Jag vet inget om dess historia men det var vackert, på Barkens östra strand. Vintern är just på väg här i södra Dalarna, isen har lagt sig på de små sjöarna och i Barkens lugna vikar. Här kommer några bilder tagna i eftermiddagsskymningen idag. Ljuset från solen som nyss gått ner speglas fint i dom frusna vattenpölarna 

Också i de många, små vikarna ligger nu isen

Många, gamla byggnader finns där som väcker lust till närmare efterforskning

Innan jag går mot bilen igen en sista blick mot väster och Barken och molnen över  några av Dalarnas många berg .

Önskar er alla god natt!

Analogt: Nå´n gång när jag blir gammal....

Nån gång när jag blir (riktigt) gammal ska jag börja plocka fram analoga mästerverk från anno dazumal. Jag har tiotusentals gamla analoga bilder i 6x9-format, 6x6-format, 24x36-format och 24x24-format och bland dom finns ju så´na jag verkligen tycker om och som såvitt jag nu kan se faktiskt har vissa kvaliteter. Som första bild kommer här ett porträtt på mamma och pappa, som jag tog 1955 med min Zeiss Super Ikonta (först trodde jag det var från -57 och taget med min japanska "Rolleiflex", dvs en Yashica-Mat - nu har jag kollat med negativalbumet - då gjorde jag anteckningar för varje bild).

1955, det är snart 60 år sedan och då var mamma 46 år och pappa 53 (och jag 15). Båda var lärare, pappa hade blivit skolinpektör när den här bilden togs. Just den här bilden tog jag fram som en 18x24-förstoring analogt från ett 6x6-negativ på fotokursen i höstas och har scannat förstoringen i en flatbäddsscanner, utan annan bildbehandling än att jag tagit bort de största dammfläckarna i LR

Det gäller också den med bara pappa på

Ingen av dom lever nu såklart, pappa Gustaf dog 1993 nästan 91 och mamma Maj 2006 nästan 98. Kommer så småningom skaffa en negativ scanner med lite bättre möjligheter att åtminstone ta bort damm och repor.

Godafton på er alla!