AVUNDSJUK?

***

Det finns så oändligt många bra bilder på nätet, inte minst Instagram, att jag ibland storknar. Det blir för mycket, för bra och för perfekt. Högblanka, gnistrande, som tagna ur resebroschyrer eller som reklamtjejerna som visar vad supershampot gör med ditt hår. Dom är liksom inte verkliga. Antagligen är jag bara avundsjuk eftersom jag inte kan göra såna bilder. Men jag undrar ofta vem personerna bakom bilderna egentligen är. Vad syns av fotografen? Eller vad känner fotografen? Eller vill? Annat än att få uppmärksamhet och bli erkänd som duktig fotograf alltså? Jaja, ni hör ju hur det låter. Men känslan har fått mig att några dagar avstå från att blogga och lägga ut bilder på Instagram och FB. Säkert nyttigt, inget blir bra om det går på slentrian. Och lite funderar jag på var jag själv står i det här. 

*

Ikväll har jag suttit och bläddrat i bokverket Sverige - land och folk, som jag köpte på bokrea någon gång på 70-talet. Ett helt fantastiskt verk i tre stora band som behandlar det mesta om Sverge. Geologi och landformer, nedisningar, berggrund och jordarter, djur och växter, näringsliv och samhällsbyggnad och alla, eller i alla fall nästan alla, kommuner. Ser att det gavs ut 1966, alltså för lite drygt ett halvsekel sen, och helt plötsligt känner jag igen mig, det här är ju mitt Sverige. Jag blev klar med studierna sent året innan, 1966 var mitt först arbetsår. Här står om Arendalsvarvet i Göteborg, här står om textilstaden Norrköping, om Smedjebacken med valsverk och om Morgårdshammar straxt intill, här finns tillväxttro och utveckling. Det var ju precis så det var. Innan allt blev alldeles annorlunda.

*

Mer intressant är alla bilder som finns. Klassiska bilder av klassiska fotografer – Pål-Nils Nilsson, Sven Gillsäter, Rune Hassner, Harry Dittmer, Hans Malmberg och Jörgen Lundberg. En fröjd att titta på. Och bilderna känns raka och ärliga, dom visar det dom visar och dom har ett syfte. Medan jag sitter där och tittar bläddrar jag fram en beskrivning av Smedjebacken, kommunen som Korsheden (där jag för tillfället är) hör till. Det visar sig att namnet Smedjebacken är väl befogat - i trakten fanns på 1750-talet 32 hyttor och 12 hammarsmedjor. Tala om levande landsbygd! Där står vidare att ” Söderbärke, på noret mellan norra och södra Barken också haft flera hyttor med anor sedan 1300-talet men när Västerbyhyttan brann ner 1938 sattes, - för alltid? – punkt för järnförädlingen i denna socken”

*

Vad kan alltså passa bättre än att visa en landskapsbild från fälten borta vid Västerbyhytta, en bild jag tog förra helgen då jag också var här. En bit av Sverige 

*

***

DAGNYFIKA I KORSHEDEN - MIN BY

***

Jag älskar att gå en vända i Korsheden när solen står lågt. Jo, jag vet, allting blir vackert i kvällsljus. Men nu råkar jag vara i Korsheden och dessutom gilla Korsheden. Och jag gillar att fota det jag tycker om. Det är nog inga konstnärliga bilder, snarare misstänkt lika Hötorgs......  men det kan det  ju inte vara eftersom det är Korshedsbilder.  

*

Jag var på väg att skriva lite om varje bild, men det behövs ju inte har Bengan så  försynt påpekat. Lite text blir det ju ändå, men så är detta inte heller fotografi utan bara bilder från Korsheden.......

Trots den fina kvällssolen såg det ett tag ut att bli oväder, mörka moln steg upp vid horisonten, men när solen sjönk allt djupare dunstade dom liksom bort

*

*

*

*

*

*

*

Är det så några fotointresserade som orkat läsa ända hit så passar jag på att säga att första lördagen i juli, faktiskt just 1:a juli, räknar jag med att ha Dagnyfika här igen. Förra året var vi tio och jag tyckte det var jättetrevligt trots regnet då i fjol. Detaljerna tar vi sen......

***

NATURENS HEMSKA FÄRGER ÄR KVAR.......

***

Efter att ha tagit några bilder på sommargyllen fortsatte jag huset runt och jag konstaterade till min fasa att det fanns mer både i gult och grönt. Inte hade dom bleknat heller trots begynnande sommarnatt 

*

Flugan här tycks trivas bra i det gröna

*

Här har vi dock en som fått pinnen på tvärs, men det gröna gillas  nog

*

Tittar man noga ser man flugan mot det gula

*

En del nöjer sig inte att stå på avstånd och titta, nej det är just här det göttaste är!

*

I Finspång är säsongen över för dom här men inte i Korsheden. Den här gillade jag extra för sitt vackra blomhölje

*

Inga bär är kvar på bukettapeln

*

En blyg vitsippa stod rodnande under syrenen

*

Den böjde sitt huvud inför väntande natten

*

*

Det sista jag hittade var den här och gillar både färg och form

*

Tittar man noga kan jag se att den så småningom kommer orsaka visst besvär att ta tag i och dra bort

*

Natti!

***

SOMMARGYLLEN

***

Vilka vackra namn många blommor har, den här heter sommargyllen, ett namn som känns alldeles naturligt när man ser på blomklasarna. För en vecka sen, när jag också var här i Korsheden, tittade jag närmare på gullpudran. Alltså, först gullpudran och nu sommargyllen. Den här tycks ha något gott att bjuda på, besökaren på de två sista bilderna verkar låta sig väl smaka. Den ser ganska fin ut själv men vad  den heter har jag ingen aning om. Formen påminner om en bärfis men den är väl mer enhetligt grön. 

*

*

*

*

*

För en vecka sen var det plus tre häruppe i Korsheden, i veckan har vi haft sol och nästan 27 nere i Östergötland men nu när jag är här igen är har det varit mulet och typ tolv grader så nu hoppas jag på sol i morgon igen. Men det mulna vädret har ett plus, då blir det alltid mycket mer naturlig kraft i blomfärgerna, solsken har en förmåga att  fräta ur färgerna.

***

BACKSKÄRVFRÖ

***

Vitklöver, redan, tänkte jag när jag först fick syn på den. Men ändå inte, den är lite högre. Dessutom i tydliga grupper. Alltså tog jag några bilder för att kolla med någon av böckerna jag har. Även om den är lite högre än vitklövern brukar vara ser jag av första bilden att den knappt reser sig över gräsmattan. Som vanligt tar jag ett antal bilder och försöker komma lite närmare. Som så ofta ser jag överdådet och det riktigt vackra först när jag kommer nära. Tredje bilden är samma bild jag hade på bloggen i går men här lite mer "naturligt" behandlad

*

*

*

*

Kan jag vara säker på att det verkligen är backskärvfrö? Det är ingen växt jag tidigare lagt märke till över huvud taget. Efter att också idag ha konsulterat Våra vanligaste vilda växter känner jag mig övertygad. I förstone skulle det nästan lika gärna kunnat ha varit lomme eller penningört, dom är snarlika. Men så tittar jag på bladrosett längst ner och ser att bladkanterna är jämna och släta och det är dom varken på lomma eller penningört men väl backskärvfrö

*

***