BLÅ HALLEN - KORSHEDEN

***

Så har jag då med ena  ögat befunnit mig i Blå hallen och med andra här i Korsheden några timmar i kväll. Det är nog inte mycket med svenskt ursprung som är lika känt ute i världen som Nobelpriset och Nobelfestligheterna - Björn Borg och Zlatan får ursäkta. Mest intressant i kväll var ju Dylans tal och jag blev vederbörligen imponerad. På sätt och vis jämförde han sig själv med Shakespeare utan att det alls kändes skrytsamt. Jag tyckte det var både välformulerat och innehållsrikt 

*

En kort kvällspromenad här i Korsheden har jag nu också hunnit med. Minus 2 och fortfarande snöfall, ser ut som vi får behålla snön över morgondagen i alla fall! Korsheden en lördagskväll i december är mörkt, tyst och öde . Men alltid finns nå´t att fota, fattas bara!

*

***

LANDSBYGDSKVÄLL

****

Åkte upp till Korsheden i går eftermiddag för att se till huset och njuta av tystnaden. Idag njöt jag också av skymningen, aftonrodnaden och månen på min promenad utefter Saxevägen

*

Aftonrodnad över lador och ängar och skogar

*

Månen stiger upp över sjö och skog

*

Gårdarna ligger i stilla väntan på kvällen

*

Barkenvågorna kluckar mot stranden

*

Björkstammarna lyser vita i månljuset

*

***

BILDER ATT MÅ BRA AV - KORSHEDEN

***

Vissa vyer, och alltså vissa bilder, gör mig gott. Jag mår helt enkelt bra av att titta på dom - i verkligheten och i bild. Dom behöver inte vara betagande vackra, faktiskt bör dom inte vara betagande vackra. Det handlar mer om igenkännande, om trygghet, om koppling till historien, om tempo.  Den här lagården är Martins, han bor i huset som den hör till. Hans Gun lever inte länge. Före honom bodde hennes föräldrar  här, Gunnar och Thea. Det är en sån där klassisk lagård, hälften har vitkalkade väggar, jag antar dom är murade och att det där har funnits djur, men det vet jag inte. Andra halvan, till höger om bilden, har bara brädväggar, där vet jag höet låg.

*

Men den delen, hödelen, har vi varit i ibland I och jag, där var det dans på midsommaraftnarna förr i tiden. Det var på den tiden Thea levde ensam på gården. Så länge hennes Gunnar levde var det ingen dans, som jag hört gillade han inte sån´t, jag antar dans var lite syndigt. Men som sagt, sen blev det dans. Thea såg till att rensa ur den delen av ladan till varje midsommarafton, och hon dansade av hjärtats lust hela midsommarsftonen! Alla i byn var välkomna. Och var det sån´t där varmt och fint midsommarväder kunde det bli ett dopp i Bartjärn fram på småtimmarna,  Bartjärn ligger precis bakom ryggen på mig när jag tar den här bilden.

*

Jo, jag vet, jag har skrivit om det här tidigare.Och kommer antagligen skriva om det fler gånger!

***

WITHOUT QUESTIONS

***

Without questions

answers are not needed

My heart is my guide

my longing the language

Silence is necessary

My home is everywhere

where there are

skies and stars

*

*

***

AMERIKANISERING OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR

***

Inte ens här uppe i Korsheden slipper man undan amerikaniseringen. Jag har varit här uppe ett par dagar för att en sista gång (kanske?) klippa gräs, räfsa löv, plocka undan utemöbler och så där som ni alla som har fritidshus  vet är normalt höstgöra. Klippningen är numera inget jobbigt, jag köpte en åkgräsklippare när ryggen sa ifrån, det är en gammal äng stor nog att bli jobbig med handgräsklippare. Den här köpte jag i Fagersta (den del av kommunen som eg heter Västanfors)  på Westcom och mer än en gång har jag undrat varför ett företag som jobbar med gräsklippare, trimmers, cyklar och sånt i Fagersta heter något så västinfluerat och modernt som Westcom. Kanske är det bra att ha com med redan i namnet och inte bara i hemsidesadressen har jag tänkt.

*

Nåväl, häromsistens var jag in med min trimmer och passade då på att fråga hur det kom sig att dom heter Westcom. Enkelt svarade han jag pratade med, det är ju Westanfors cykel och motor, det har vi hetat väldigt länge.......

*

*

***