FAMILJEMYS I KORSHEDEN

***

Resten av Täbyfamiljen anslöt här i Korsheden dagen efter att vi kom hit, det var så tänkt redan från början. Nu har dom just åkt hem igen men känslan av glada fina dagar med familjen kommer finnas kvar ett bra tag till.

*

Vilma gjorde förrätten i går, morötter, gurka,chips med guacemoldip , mums

*

Familjebilderna är tagna ur verkligheten, ser att både hushållsrullen och den tomma bubbelvinsflaskan är med i bild, bra

*

Skönt framför (och bredvid) brasan!

*

Fast man kan ju också göra sig en egen myshörna

*

***

VINTERVATTEN

***

Ett tunt tunt snötäcke finns i Korsheden. Det som är uppenbart är det höga vattenståndet i alla sjöar. Bilden är som så ofta nerifrån spången, träbron över vattnet mellan Saxesjöns våtmark och Barken. Det som vanligtvis är gräsbevuxna sankmarker är nu helt vattentäckta ytor.

*

Min fotoaktivitet är ganska låg för närvarande, jag mår inte helt ok. På väg från julfirandet med dottern och familjen i Stockholm till Korsheden på juldagen fick jag avbryta i Västerås då jag inte vågade fortsätta köra. Efter sex timmar på akuten visade sig alla värden vara normala, men köra vidare var inte aktuellt, dottern tog tåget till Västerås och körde oss hit.  

*

Bilden är från i går och gjord till svv i Silver Efex. Jag gillar det lite grafiska intryck det tunna snötäcket ger tillsammans med lika tunn våtis.

* 

*

***

DEN TYSTA SKOGEN

***

Nej, det är inte Rachel Carsons tyst vår jag har i tankarna, bara att skogen så här en gråmulen dag i december är så tyst. Inte en fågel, inte en vindil, inte ett knak. Ödesmättat? Inte alls, det känns som att gå i en egen liten värld. Mjukt mossgrön med våta brunsvarta trädstammar, dämpad och behaglig, utom räckhåll för ljud- och ljusreklam och adventsstakar. Här går jag dessutom på den mjuka och behagliga stigen ute i Lunddalen, vårt mest ursprungliga motionsspår, ni ser ett par lampor på första bilden

*

*

*

*

*

***

DAGENS FINSPÅNGSBILD - GÅRDAGENS DIMMIGA BÖNNERN

***

*

*

***

EN MILJON TON - DRYGT

***

I går eftermiddag passerade jag Skärblacka, och väderförhållandena gjorde röken från skorstenarna extra påtaglig. Som flera gånger tidigare stannade jag till och tog några bilder men den här gången med fokus på rökutsläppen. I kväll googlade jag fram Naturvårdsverkets uppgifter om utsläpp per anläggning 2018. Skärblacka hör till de anläggningar som släpper ut mer än en miljon ton CO₂ årligen, 1 025 739 000 kg 2018 närmare bestämt. Mycket mer än jag trott. Och dom är ju inte ensamma precis, det finns flera större massa-/pappersbruk som släpper ut ännu mer. Men i gott sällskap kan jag ju inte säga, snarare tvärtom. För att inte tala om SSAB och Cementa. Och det här är, till skillnad från flyget tex, stationära punktkällor.  Dags för industri.2 snart?

*

*

***